Min lilla Lyra är en riktig knä-iller. Hon blir faktist sur om hon inte får komma upp och ligga i knät. Och gosar man inte med båda händerna så letar hon fatt i den handen som gör något annat, tar försiktigt tag med tänderna om ett finger eller handleden och drar den till sej för att man ska haja att man INTE får sluta ge henne uppmärksamhet. Hon är en riktig sköning, jag älskar verkligen knä-illrar.

#1

Hihi aa den har jag nästan varit med om! Ligger han i knät och jag har datorn på bordet och jag "bara" klappar med en hand så reser han sig och sträcker sig över tangentbordet (vilket han vet att jag avskyr, sitter jag med datorn i knät när han och Caspian är i gång så är det extra roligt att trigga igång mig med att springa över tangentbordet, stanna upp brevid och sen när jag vänder blicken mot dem så bryter de ut i krigsdans och poppar! Haha!). Bara för att jag ska sluta med datorn! Hahaha!

Jag helt exhalterad här hemma för dessa två har aldrig varit några riktiga knäillrar! Tar jag inte upp honom så studsar han längst benen till jag tar upp honom, hihi 

#2 Härligt, härligt! Han insåg helt plötsligt vad han gått miste om, hihi!
Åh, visst är det jobbigt då de ska envisas med att springa över tangenterna. Det verkar som alla illrar hajat att det ärd et absolut bästa sättet att få männskor att flyga upp från vad de just höll på med. Och alla knasiga saker som händer med dataskärmen. De lyckas trycka på knappar jag inte hade en aning om ens fanns.

Skönt att det har vänt Josse :)

#3

Haha precis ;)

#4

Ja, det är verkligen jätteskönt! Det är lite småtjiv ibland mellan dem men verkligen inte alls som det var innan. Nu piper någon till varannan, var tredje dag och sen är det över. Dock har Ossian lyckats få upp en kökslucka med kasst lås varpå han drog ut vispskål och två ungsformar i TJOCK glas (hur han lyckades det vete gudarna!) och drog in två filtar där så nu har de flyttat in i skåpet… haha! Illerägd eller vad…

Vad roligt med en sådan omvändning! :)

Här är båda killarna mer eller mindre mammagrisar. Camaro slår dock alla rekord, när han blir rädd, eller har haft en jobbig dag (typ veterinär eller okänt folk på besök längre stund) så kräver han tid i min famn. Då hoppar han på mitt ben tills jag plockar upp honom, och så ligger han bara platt och glor hur länge som helst. Ställer man ner honom för tidigt så klättrar han upp igen. Är jag dum nog att inte plocka upp honom så klättrar han upp på mig, om jag så står upp så klättrar han upp på axeln.

Efter att huttrande ha sprungit runt på stan i timmar finns det inget bättre att komma hem till än en knä-iller. Lyra är som varm choklad med vispgrädde när man fryser som mest.