När jag köpte min albinohona fick jag henne till rabatterat pris eftersom hon troligen hade lite defekter. Hon är dock inte döv eller blind, men vi anar tendenser på att hon ser destå sämre än en vanlig iller. Tror hon kostade 3-4 hundra billigare än min bruna, som jag köpte ett år senare.

Så jag tycker nog att det är rimligt att som uppfödare rabattera ett "defekt" djur, oavsett djurslag eller deffekt. Borde inte detta förresten klassas in under konsumentköpslagen där man väl har upplysningsplikt om defekter? Eller har jag fel om denna lag?

dexter som är döv fick jag gratis… han är dock även omplacering och hann vara i 4 hem innan mig.. Var nog även därför jag fick honom gratis.

Jag har en valp här hemma nu som är 7 veckor, han kommer att säljas till reduserat pris då mamma Agnez råkade ta fel på navelsträng tass och svans. Jag tror att det var så, för dom andra 3 valparna lämnade hon en ca 1½ cm lång navelsträng på. Normalt så biter tiken av ända in till magen på valpen, så hon har märkt att där var något ivägen när hon bet av hans navelsträng. Och därefter så har hon inte vågat bita av helt intill magen på resten av valparna. Så Sir Gaylord som han heter i stamtavaln säljs för 1800:- istället för 3000:- som jag tar för en "normal" valp.

Att jag gör detta är för att jag anser inte att man tar full betalning för ett djur (vare sig det är iller eller något annat djurslag) som är handikapat på något vis. Vare sig det som Gay felar ett bakben och lite drygt halva svansen eller om det är dövt eller blint på ett eller båda ögonen. Det är inte rätt mot köparen att ta full betalning för ett sådant djur.

Jag har haft en döv illerunge, den tänkte jag sälja till reducerat pris. Jag valde dock att ge ungen till ett hem som inte hade möjlighet att köpa en iller just då, eftersom det hemmet var det som jag bedömde kunde ge illern de bästa möjligheterna i andra avseenden. Mvh /Ammi

#3 Näguuuuuuuuuuuuuuuuuuuuud vilken sötnos!! Jag blev störtkär!

Skulle inte ta fullt pris för en valp med handikapp. Oavsett vad det är för handikapp.

Då ska jag in och röra om lite…

Jag anser också att en "skadat" djur inte ska ha fullt pris.

Men en uppfödare jag varit i kontakt med sa så här:

"varför ska jag sänka? Du kommer väl inte älska djuret mindre? Det är ju avsett som keldjur och inte som avelsdjur. Det är ju att säga att djuret är mindre värt."

Vad anser ni om det tänkandet? Det ligger något i det.

Jag kan se en viss logik i det tänkande som du fått höra Nettan.
Men samtidigt håller jag inte med. Att man betalar mindre, gör inte att man älskar mindre. Det skulle vara som att säga att alla som fått omplaceringar, eller köpt valpr för 500:- älskar sina illrar mindre än vad jag gör som betalat 2.500-3000:- för mina. Det tror jag inte på. Just kärleken kan inte mätas i pengar.
Sedan finns det andra skäl till att man inte ska köpa dessa 500:- valpar, men det hör inte till denna diskussion.
Dock anser jag att ett djur med ett handikapp inte är 100% och då kan jag inte ta betalt som om det vore det.
Även om illern inte ska användas i avel så har man rätt till ett korrekt djur. Om inte så är det säljarens skyldighet att dra ner på priset tycker jag.
Jag har aldrig sutti i denna sitts med en iller, men jag har gjort det på en av mina schäfervalpar. Jag gick ner 1000:- i pris på en hundvalp som hade vita hårstrån på svanstippen. Något jag var säker på att det skulle växa bort till 99%. Men jag kunde inte vara 100% säker, därför sänktes priset. Och den hunden skulle inte gå till avel eller ens ställas ut. Men det hör inte hit. Det fanns ett fel på valpen som inte skulle vara där. Och då tar man sitt ansvar anser jag och sänker priset.

Men, detta är då bara mina personliga åsikter.
(ps. hunden blev av med sina vita hårstrån)

#7 Rent juridiskt är ett djur en handelsvara, som vilket bord eller annan vara som säljs. En defekt vara (även andra djur än iller) får man rabatterat pris på. Inte kul att tänka på pälsarna som handelsvaror :-(

Det viktigaste är väl att hitta bästa möjliga hem till illern. Ett hem som kan ge den extra omtanke, som skadans art kräver, av anpassning till illerns förutsättningar. Om det hemmet sedan kan betala fullpris eller inte något alls, är väl av mindre intresse.

Hittar man inte rätt hem till ett skadat djur, är risken större att det blir en vandringspokal, än att friska djur blir det. Oavsett vad köparen har betalt.

Min förra sambo köpte en schäfer för 5:- pga att tikens mamma råkat gnaga av 2 tår på ena framtassen på henne.

Hunden som sedan fick flytta till sambons föräldrar mår bra idag men har fått operera tassen.

#7 visst ligger det något i det, men djuret kan få problem av det senare och kan behöva tex en operation- är det inte rimligt då att uppfödaren (som anser att man ej skulle älska djuret indre för en tex saknad tass) tar mindre betalt för egen vinnig för att göra livet bättre för valpen? Dessa pengar kan gott gå till veterinärskostnader i stället.
Gäller det en döv iller så tycker jag även där att de ska säljas till reducerat pris då det förmodligen kräver mer av ägaren för att få en ordentligt uppfostrad iller…

*f*an hör hur triton har sjögång i vattenskålen i illerrummet… snart klagar väl grannarna på vattenskada*