Usch, att sälja Blunda och Melker var otroligt jobbigt. Det gör verkligen ont när man ser deras nya ägare gå iväg med dom. Idag sålde vi Melker. Ni skulle sett stackars Nina, oj vad hon grät :( Det var inte roligt alls att säga hejdå till våra bebisar. Men det var för deras bästa! Det är en sån konstig känsla, när man kommer hem. Det känns så tomt, lukten är kvar men ingen Melker och ingen liten Blunda. Man kan gå barfota i lägenheten utan att behöva oroa sig att bli biten. Vi kommer aldrig behöva plocka upp bajs från golvet igen. Vi kan lämna väskor på golvet. Behöver inte leta efter saker som illrarna gömt. Vi kan lämna dörrar öppna… Jag trodde att det skulle bli skönt med allt det där. Men nej, det gör bara ont. Så j*vla ont i hjärtat. Att sälja dom var bland det jobbigaste jag har varit med om i mitt liv…