Kan tänka mig, hur jobbigt det måste vara för dig. Trösta dig med att dom inte kommer att vara så långt ifrån och du har möjlighet att hälsa på och som du skrev så trivs ju dina pälsar hos Kent och Kerstin. Inte många som har sådan tur, när illern eller illrarna måste byta hem.

Lycka till i framtiden

Nej verkligen… Jag har haft otrolig tur på det viset! första gången i mitt liv jag ska bo utan djur… Vi får se hur det går :S

#2 Förbered dig på att det blir jobbigt i början och längtan kan dyka upp då och då, men det går att klara av. Lycka till!

Nu är de flyttade och klara och jag kan ju hälsa på. Har planterat lite blommor på balkongen nu ikväll som terapi men det känns bra. Har ju kvar de inneboendes katter i tre dagar till så det blir lite avvänjning.

#4 förstår att det inte är kul :( men du blir inte utan husdjur ;) nu ska du uppfostra en karl för mig tg det 4 år innan jag lärde min sambo att fälla ner toasittsen så karlar är nästan envisare än illrar

#5 åh fan. här har jag försökt i 8 år men funkar fortfarande inte =P

#6 Finns ett mycket nekelt knep tog mig 1 dag att lära sambon det. Jag sa helt enkelt sanningen. Att stå upp och pinka ökar risken för prostatacancer med ungefär 20% sen dess så sitter han och för att sitta måste man ha sitsen nere;)

#7 hmmm nja skulle aldrig bita på min gubbe tyvärr =/

Hahahaha det har ni fasen rätt i! Har inte sett det på det sättet

då hamnar dom i bästa möjliga sällskap iaf! :)

Eller så har man skaffat en karl vars mamma uppfostrat honom på ett bra sätt  b(min karl fäller inte bara ner sitsen, han torkar kanten med toapapper innan han gör det…. Jag är väldigt bortskämt och hans mamma är min ängel! )