Nu står jag snart inte ut med att vara iller-lös längre. Det har gått snart två år och tomheten skriker åt mig. Men jag vet inte om vi kan avgränsa till hundarna, inte så som jag bor nu. (Bor i kollektiv på landet). Men på något vi skall jag lösa detta. Antingen om jag flyttar till egen lägenhet igen eller om vi bygger om i stallarna. Jag vill inte vara utan dessa små charmiga helvetesdjur <3

Om ni hör någonting om omplaceringar eller kullar på ingång, så hör gärna av er till mig! Än så länge är min situation osäker kring om jag kan lösa just avgränsningen till hundarna, men jag kan lova ett iller-vant och kärleksfullt hem med mycket stimulans. Ja, nu blev det lite annons över det hela också vilket inte var direkt meningen. Ville mest skriva av mig då mina känslor är påväg att bubbla över!