Vart har den problem med att växa päls? Du kan ju alltid höra dig för hos en duktig veterinär.

Han är 2,5 år nu och har aldrig haft ett pälsbyte..

Fick hem honom senhösten för två år sedan och märkte inte av något vinterpälsbyte, men antog att det berodde på att han var sen och redan hade vinterpäls, eller mådde gott i valppälsen.

Märkte inte av något pälsbyte på våren.

Rymde första sommaren hos mig (fick hem honom på hösten innan) och kom tillbaka med "råttsvans" och risig päls. Antog att han hade levt lite tufft i en vecka innan grannen fick tag på honom.

Förra hösten bytte han inte päls heller och gick hela vintern i risig sommarpäls och med kal svans.
Var till den illerkunniga vetrinären, men de bad mig vänta ut honom, för vissa är senare än andra..
I februari förra vintern när han var dryga året så tog jag dit honom ingen. De rakade bröstet på honom och tog blodprover, men ingenting visades på dem..

Fortfarande inget pälsbyte på våren, och inget nu denna höst heller. Svansen är fortfarande kal (men har inte krypit upp på ryggen eller något), och där han blev rakad på bröstet så är han också fortfarande kal.

Han verkar helt enkelt inte ha någon ny päls att växa ut…

Är han kirirugiskt kastrerad? Då är det kanske binjutetumör. Vi var nu bara i förra månaden till Marianne i Sigtuna med vår Nalle som vi räddade från avlivning. Hade både svullen mage och kal råttsvans, då brukar det vara binjuretumör. Marianne klämde lite på honom och vi satte in ett superlorinchip som ska få binjurarna att lugna ner sig. Nu har svansen börjat växa ut och han har börjat sätta vinterpäls. Många har också mörkt av förändrat beteende när deras iller fått binjureproblem.

Nepp! Han har implantatet sedan första våren. Inte någon svullen mage, och definitivt inget brunst-beteende eller liknande. Han är from som ett lamm, medans när han brunstade så var han en ettrig liten rackare som skulle slåss om rang hela tiden.

Det låter onekligen inte normalt. Får dom råttsvans brukar denna växa ut igen till nästa fällning.
Det känns som att det skulle kunna röra sig om ett hormonellt problem.Frågan är bara vad som felar.

Du vet inte hur det är med hans syskon? Hur mår dessa?

När var du till veterinären senast? Om inget har förändrats och du fortfarande vill ha ett svar på problemet skulle du kunna åka dit igen.
Antar att det var Marianne du var hos?
Om du inte får något svar du är nöjd med (eller något svar alls) så åk till en annan veterinär. Det finns fler illerkunniga veterinärer i Stockholm. Gunnel på Roslagstull tex. Ibland kan man behöva konsulteraflera olika veterinärer för att få ett svar. Jag var hos flera olika illerveterinärer med ett problem med en av mina illrar en gång, men det var när jag kom till en veterinär som var helt grön på iller som jag fick mitt första vettiga svar.
Ibland måste man tänka outside the box.
Jag skulle nog dock ändå ringa och prata med Marianne (om det nu var henne du var till sist) för att diskutera saken igen.

Mjo, men eftersom han inte fäller så har ju det problemet inte kunnat åtgärdats…

Var senast till vetrinären i i vintras/våras, men de hade fortfarande ingen aning.. Blodtesten visar inget fel, han känns "hel och ren" i buken, inget konstigt beteende.. Enda "felet" med honom är att han är så liten och blir väldigt smal över sommaren, men antar att det beror på att han kommer ifrån jaktlinjer. Bor i Skottland, så tog dem till min vanliga vetrinär. De är illertokiga hela högen, och två av dem har egna illrar, så jag litar på dem. Skulle ju iofs kunna ringa till Edinburgh, satt och letade info på nätet och såg att de hade "experter" på exotiska djur där. Fast rent allmänt så tycker jag nog att kunskapsnivån här i landet verkar rätt krass jämfört med Sverige, trots att iller är ett så pass "vanligt" husdjur här.. Därför jag försöker leta runt på forum och höra från folk som kanske är lite mer insatta.

Har ingen aning om hur syskon osv mår tyvärr.. Han kom ifrån RSPCA.

Även storleken säger ju att han skulle kunna ha problem med hormoner för visst har ju även hormonerna inverkan på tillväxten?

I vilket fall, du skulle kunna mejla eller ringa och prata med Marianne på Mälarens Smådjursklinik. Hon kan säkert hjälpa dig med funderingar kring detta och vad som kanske skulle behöva göras.

Har du ingen bild på honom så man får se hur han ser ut?

Mina tankar går ändå till binjuretumör och hormonella problem. Var det ett vanligt blodprov ni tog eller var det hormonpanel?

Jag skulle rekommendera hormonpanel om det inte har gjorts. Vi har haft fyra illrar med binjuretumör. De två av dessa som fick det i ung ålder (vid 1 respektive 2 års ålder) fick kal svans och eventuellt lite risig päls. Det märktes inte på humöret, magen eller något annat. Vi väntade aldrig till pälsbytet skulle ske, utan de opererades innan, efter hormonpanel som visade på binjuren. Efter operationerna kom pälsen tillbaka och blev fin. Vi har även erfarenhet att implantat inte alltid fungerar så bra (och att det har fungerat bra i ett annat fall), så även om pälsen inte blev bra av att ni satta in implantatet så kan det vara binjuretumör.

Fast jag tror inte att han är "onormalt" liten. Många verkar reagera på att min andra hane är stor, men det är för att han inte är från jaktlinjer, medans de var ganska säkra på att killen med problemen är.

Ska definitivt maila Marianne dock! Finns det någon som har hennes adress?

Och jag vet faktiskt inte vad för prover de tog.. Antog att de tog prov för "allt" då räkningen blev saftig och de tog ett par rör från honom. Hmmm…

Hade ju hoppats på att det inte skulle vara tumör på honom, men det verkar alltså som att det kan vara det ändå? Attans :(

Tog just en bild på honom. Här kan ni se svansen och där de rakade honom för blodproverna.

Han ser precis ut som våra unga som fick binjuretumör. De återhämtade sig snabbt och höll sig friska många, många år och dog av andra sjukdomar. Förhoppningsvis går det lika bra för din iller.

Hormonpanel görs i USA, alltså de tar blodprov hos din veterinär och skickar det dit för analys. Det är några veckors väntetid för att få svar och det kostar en del, men det är värt det tycker vi. Vi har varit flitiga "kunder" hos både Marianne och Gunnel på Roslagstull som båda anses vara några av de få toppveterinärerna på illrar i Sverige. Båda har rekommenderat harmonpanel vid liknande symptom. Ett alternativ är ju att prova med implantat direkt, men det har du ju redan gjort, eller öppna och kolla. Jag tycker dock det känns "jobbigt" att operera innan man har en bekräftad misstanke.

http://www.veterinaren.nu/fragelada/

Ställ frågan här så är det Marianne som svarar och så kan andra med liknande problem få hjälp från din fråga och ditt svar :)

Ja, svansen ser ju verkligen inte vacker ut..

Oj, är rakningen från förra vintern eller från februari i år?

Annars kan det vara svårt att se ett pälsbyte på ljusa illrar. Jag kunde aldrig se det på min silver utom att hon blev lite ljusare varje år. Men antar att han borde ha bytt både en och två gånger sedan rakningen :(

Jag ser på Marcello som är vit ;) Jag ser när jag delar pälsen men framförallt känns skillnaden (och det syns på mina kläder ;))

Rakningen är från förra vintern… Februari om jag inte minns helt galet

Men frågan är ju också, är det rimligt att han skulle ha binjuretumörer redan när han kom till mig som 10v-valp i oktober 2009, eller att han utvecklade dem innan april 2010 då hans chip blev insatt? Eller att han utvecklade dem väldigt hastigt och lustigt under veckan han var på rymmen, men att de senare stannade av då han inte tappat mer päls sedan dess?

Nyss hemkommen efter ytterligare ett besök hos vetrinären då alla provresultat kommit in..

Misstänkte demodicosis mange, och vetrinären samtyckte att det var det enda som passade in på hans sjukdomsbild. Men hudproverna visar NOLL och INGENTING. Örona är kliniskt rena också. Inga som helst spår av bakterieinfektion. Inga spår av parasiter alls på honom. Det svullna örat hittade de ingen förklaring till. Är vattenfyllda blåsor helt enkelt.

Så han har skrapats, skurits i, tittats i, rakats, blodprovats (igen), ultraljudats och hela köret. Nu är han nästan helt skallig och sårig då de rakat halva honom och resten fallit av sig självt.

Behöver även rätta mig själv. Chippet sattes in i Januari 2010 på honom, då han var 4,5 månader gammal, inte april (råkade blanda ihop datumet med den andra herren i huset).

Binjurarna har undersökts grundligt också för att utesluta det. Han har inga symptom på binjureproblem förutom svansen. Alla de andra fläckarna är väldigt atypiska och har uppkommit i ett väldigt atypiskt mönster för binjuresjukdom, han fäller inte heller utan håren sitter som berget tills dess att en ny fläck plötsligt dyker upp. Binjurarna är även så små att vetrinären hade problem att lokalisera dem alls!

Så summa summarum är att de inte kan hitta ett enda fel på honom förutom hans uppenbara kassa exteriör.

I brist på andra ideer så provar vi med ett till chip för att se om han trots allt har någon superovanlig variant av binjuresjukdom som varken visar sig på binjurarna eller med ett "normalt" sjukdomsförlopp.

Blir galen snart tror jag….

Eftersom du bor i Skottland antar jag att du är skaplig på engelska och här är ett forum där man kan finna svar på det mesta eller ställa nya frågor; http://ferrethealth.org/archive/

Har inget själv att tillföra nu, kan kika runt i mina vetböcker när jag har tid!

Jag är absolut ingen expert på illersjukdomar eller så, men jag kom att tänka på några saker när jag lästa tråden.

Eftersom att han uppenbarligen inte har binjureproblem eller något annat atypiskt för illrar, kan det inte vara så att problemet är medfött? Med tanke på att han haft det så länge så kanske det bara råkar vara så tråkigt att han fötts med en ovanlig genetisk defekt..

Alternativt tänkte jag att man kanske kan leta hos andra djurarter efter likartade problem.
Hade ett marsvin för några år sedan som hade liknande symtom. Hon var dock gammal när hennes symptom dök upp. Hon betedde sig normalt, åt och sådär, så både veterinären och jag tyckte att det var "onödigt" att ta in henne för att genomgå massa tester. Med andra ord vet jag inte vad det var hon hade.
Hon levde nog i två år med det där och genomgick inga fler pälsbyten sen hon fick fläckarna men det var bara det yttre som var påverkat, annars var hon ett glatt och nöjt litet marsvin. Inte heller dog hon i någon sjukdom utan somnade bara in en dag.

Inte så att jag förespråkar att man ska låta bli att gå till veterinären, men om det inte har dykt upp något på så lång tid, är det inte bättre att så att säga vänta? Om han inte mår dåligt i övrigt så lider han väl inte så mycket av att vara lite kal (om han inte blir kall dvs ^^)?

#19 Har lite samma tankar, eftersom det varit problem från start. Kan vara så att man som du säger behöver byta perspektiv, titta in på fler sjukdommar som finns hos andra arter bla oss människor.

Men var han i brunst redan vid 4.5 mån ålder? I och med att han fick implantat då.

Håller implantatet fortfarande i sej? Finns ju en del som reagerat på dessa och har inte full koll på hur det visat sej på alla men en tanke är att det kanske skulle kunna ha med det att göra?

#22 Var min tanke också. Någon biverkning kanske. När man inte alls vet vad det kan vara så kan man ju gissa vilt.

#21 Ja, han började visa tecken på brunst då och vetten tyckte att jag lika gärna kunde sätta in ett då när vi var inne för vaccination istället för att vänta.

#22 Ja det är jag ganska säker på. Min andra hane har börjat visa tecken på att hans implantat håller på att gå ur och behöver förnyas, men inte lill-skiten med pälsen. Har också funderat på om det är implantatet som är "boven i dramat"..

Och tack för länken i #17, ska kolla in det där forumet!

När jag skrev mitt inlägg så funderade jag på om det är någon som hört talas om något implantat som varit felaktigt? Finns ju p-stavar på människor som visat sig innehålla för mycket/för lite av ämne eller om det var fel ämne t.om. Var i tidningen för ganska många år sedan.

Så det kanske är någonting fel där helt enkelt.

Är det ett riktigt implantat så ska det ju gå ur nu strax, då borde man ju få reda på om det är någon överkänslighet mot någonting. Om det är något annat som är galet med det så kanske man borde ta ut hela implantatet och ge det några månader och se om det gör nån skillnad.

#25 Jag har inte varit med om att ha haft fel på implantatet men när jag varit hos Gunnel på Roslagstull med en av mina killar pga att han rivmärkte en massa hemma så sa hon att det ibland kan hända att det är fel på chippen. Men som jag fattade det så gick det att utläsa på ett vanligt blodprov.

Jag skulle nog överväga en kirusrgisk kastrering efter det att implantatet slutat verka.

Det är mycket underligt detta och jag skulle nog göra som flera andra nämnt, och börjat kolla runt bland andra djurslag om liknande problem..

Skummade igenom tråden lite snabbt och kände igen symptomen. Dock inte för iller utan för min hund. Han fällde och fällde och fällde och fällde OCH fällde ännu mer! Han är en korsning mellan schäfer och irländsk varghund och har schäferlik päls på kroppen och svansen medans resten är mer likt varghundhår (långt stickelhår och tunn, kort hull)

Det vi gjorde var att byta foder. Mamma och pappa gav honom Willys billigaste torrfoder och VOV-burkar (var emot detta från början, skitfoder!). Hur som helst så började vi ge honom Carnia Wolf och efter ca 4 månader hade han nästan helt slutat fälla och svansen (som nästan varit kal förutom långa stickelhår) var stor och fluffig och alldeles underbar ^^

Fick tipset av vår lokala djuraffär om att precis som illrar så ska hundar också ha rätt foder. Det kan ju vara en vitamin eller mineral som fattas i kosten.

Hoppas att du får en lösning på problemet snart! Vet inte om du har provat byta foder, men jag kände bara igen symptomen som sagt =). Kost påverkar ju även människans behåring, både på kropp och knopp.

Lycka till!

#28 Smart där- kanske det rör sig om någon allergi?

#28 Lät ju ruskigt logiskt faktiskt. Finns ju djur som är allergiska mot vete, gluten, ja allt möjligt som finns i fodret. Varför inte en iller?

#30 Det var ju en iller från Mellanhedens som för flera år sedan fick en foderallergi men det är nog den enda jag hört om.

#31 Undrar varför det är så egentligen. Man hör ju ganska mycket allergier på hund och katt. Förvånansvärt många katter som är allergiska mot fisk i torrfoder. Låter ju lite knäppt.

#32 Vi har istället fått djur som är känsligare gällande levnadsförhållanden och hormoner :S

#33 Det är i och för sig sorgligt sant.

Ja, borde nog testa att byta foder… Låter onekligen som samma problem! De äter JWB och Vitalin, och de innehåller ju spannmål. Dessutom blev det ju så mycket värre alldeles nyss och jag har ju just köpt en ny omgång Vitalin (den "nya" sorten)!

Då gäller det väl bara att hitta något alternativ då.. Vill helst inte bara barfa då jag inte lyckats hitta så varierade bitar här, och jag tror inte att jag har kunskapen riktigt.. Blir krångligt om man behöver någon som ser efter dem också.. För att inte tala om slabbigt i sängen :S

Vetrinären tyckte att vi kör på implantatet nu iaf för att se om det hjälper lite, annars får vi tänka om..

#35 Testa Carnia Lynx för katt. Mina älskade det och många andra illrar verkar också må superbra på det.

Så ger du barf vid sidan av bara. Då behöver du inte kunna så mycket:)

#36 Verkar som att det fodret bara säljs i Norden? Bor i Skottland.

#37 Ojdå, visste inte det.

Men du har zooplus i england, levererar de till Skottland tro?

http://www.zooplus.co.uk/

Var helt övertygad om att de hade Carnia Lynx där, sorry.

Men du kanske kan hitta någonting annat som kan vara lämpligt där?

#38 Aha! Inte Carnia där, men är Bozita, Eukanuba eller taste of the wild ok tro? De ser ju "bättre" ut?

#40 Jag skulle nog kunna tänka mig att prova mig fram om jag vore som dig. Köp ett foder och testa. Försvinner symptomen så kan du jämföra innehållsförteckningarna och då leta efter ett foder som verkar bra eller helt enkelt fortsätta med det som funkar. Huvudsaken är ju iaf att lille plutten blir symptomfri och det är ju även bra om du finner källan till reaktionen :)
Ingen utav dessa är väl topp 5 direkt, men eukanuba vet jag några som testat, dock vet jag att Veronica här inne själv fick en allergisk reaktion när hon öppnade påsen och att den ska lukta väldit starkt.
Bozita har jag ingen aning om och Taste of the wild är väl inget jag direkt skulle rekommendera, och det innehåller lite underliga saker som blåbär, hallon och örter.
Men som sagt- kanske ändå värt att testa!

Applaw och Porta 21 vet jag att en del danska illerägare använder. Har dock inte alls satt mig in i vad det är för innehåll i det fodret. Men man kanske kan sätta sig och lusläsa lite innehållsförteckningar.

Kanske går att hitta fler illrar utanför Sverige med  foderallergi och på det sättet se vad just de reagerar på och vad som då är vanligast för att sen leta foder där man bara utesluter en sak i taget?
Tex hos hundar är det vanligt att de reagerar på majs.

Det kanske inte är en allergi, utan bara bristfälligt foder helt enkelt. Vovven min var inte allergisk utan fick bara fel och för lite av de näringsämnen han behövde.

#36 (UlrikaD) gav ju ett bra förslag på att byta till något annat (som t ex Lynx eller vad det nu blir) och sedan halvbarfa. Det tar ju ett bra tag innan det verkligen ger resultat =)

Till Caspian här hemma började jag ge B-vitamintillskott och fiskolja eftersom hans päls var supertaskig när han kom (nu glääääänser haaaaan ^^). Det kanske hjälper det med =) Dr Baddakys borde väl finnas i Skottland :P?

JWB-påsen tog slut och han ser faktiskt liiiiiiite bättre ut i pälsen nu(!). Kan vara chippet likagärna som fodret eller bara ren och skär inbillning, men det ser ut att vara lite päls på utväxt här och där!

Provar på bara vitalin i en vecka eller så nu först för att se om det hjälper. Blir det bättre så fortsätter jag att utesluta JWB och börjar se mig om efter något att ersätta vitalinet med. Ska köpa hem lite billig fet fisk och ge också för att se om det hjälper.

#45 Uteslutningsmetoden har ju sällan fel ;P Hoppas det löser sig snart!

Lax älskar mina skruttar

Uppdateringsdags då!

Har haft en till vetrinär som kikat på honom och slagit fast att de pälslösa fläckarna är självförvållade. Han har alltså kliat av sig pälsen (vilket är lätt hänt då pälsen är av så pass dålig kvalitet). De första fläckarna börjar fyllas i (och även fläckarna vetrinären rakade förra året), men han kliar fram nya små fläckar - dock inte alls lika stora längre!

Har rent allmänt sett en liten förbättring sedan vi tog bort JWB-fodret. Men största förbättringen har jag sett sedan vi tog bort kranvattnet!
En kompis som såg efter dem en helg när jag var borta sa att hennes hund var foderkänslig och blev extra dålig av just kranvattnet. Antagligen allt klor de insisterar på att ha i vattnet här i UK som torkar ut och kliar!

Så nu kör vi bara på Vitalin tills jag hittat bättre alternativ, kött, olja och vatten på flaska och hoppas på att få en bepälsad iller igen!

Det är ju inte klokt vad vi egentligen stoppar i oss och genom en så behövlig sak som vattnet! Hoppas det kommer gå vägen :)