Vart finns hon??

Vi finns i Stockholm, 25 min med t-bana till vällingby.

#2 har skickat ett pm till dig!

Letar fortfande efter ett hem

Du kanske kan berätta lite mer om henne. Var hon kommer ifrån, hur länge du har haft henne, vanor och ovanor osv, van vid andra djur än illrar osv.

Bild kanske?

Kanske lättare att få upp intresset hos folk då:)

Vi letar fortfarande efter ett bra hem med seriös "köpare". Lilla Roxie är livlig och egensinnig, åt gångerna :). Något jag tror de flesta illrar är. Hon är emellanåt rumsren fast det beror helt på vilken dag det är. Hon är ganska van vid andra illrar, dock är hon lite osocial mot hanar. Hon gillar barf mat och gurka. När Roxie kom till oss var hon rädd och skrek och sprang och gömde sig om man gjorde för snabba rörelser. Nu är hon helt omvänd och springer fritt och leker med oss och för sig själv, med ett mycket bättre självförtroende. Jag tror inte att hon kommer vara lika reserverad i sitt nya hem i början men man bör ha tålamod med henne och ge henne lite tid. Hon får fortfarande "valpryck" och kan springa fram och nafsa en i foten och sedan springa undan, men då är det bara för att hon vill leka. Hon har blivit lite mer bitig nu än förut, men det är pga. att jag och min pojkvän har "separerat" och då han inte håller på med henne så får hon för mycket överskotts energi och det räcker inte med dom få gångerna jag kommer över för att släppa ut henne. Därför letar jag efter ett hem som hon kan komma till inom ganska snar framtid, däremot vill jag upprepa i vad jag skrivit innan att jag är kräsen med hem, ett bra hem är absolut viktigare än pengar så jag kommer inte göra förhastade beslut oavsett hur situationen ser ut just nu.

Ni är jätte välkommna och höra av er om detta låter intressant, nu när jag skrivit lite mer om hur hon är,

Mvh/ Matilda

putt*

Jag kan gärna ställa upp som hem man kan dock inte komma till vällingby och då passade det inte sig för dig. så ja du kommer nog få det svårt att hitta ett hem åt henne nu när alla har köpt illervalp!

#8 Jag hade i och för sig inte sålt någon iller till någon som inte kom och hälsade på först. Hur ska man annars veta om personkemin stämmer?

Sen kan jag förstå att det ibland kan vara jobbigt att ta sig från Norrland till Skåne och liknande men ni bor väl ändå rätt nära varandra?

Hade inte du bråk hemma hos dig nu med illrar som inte gick ihop? Eller har det löst sgi?

#9 Mina illrar går jätte bra ihop nu det vara bara när lillkillen var brunstig som han bråkade med morgan men lillkillen har fått chipkastrering nu så allt har löst sig!

#10 Vad bra:)

Jo, som jag då sa till Josse, och som jag också skulle säga till andra som var intresserade, var att jag hade som krav att de som vill erbjuda hem kommer och hälsar på här först. Att skaffa iller är inget man bara gör spontant. Och eftersom jag inte vill att hon ska fara fram och tillbaka mellan folk som ångrat sig så väljer jag då att säga nej istället för att skicka iväg henne bara sådär till någon människa jag aldrig har träffat. Man gör inte så med en individ, även ett djur, och anledningen till att jag ger bort henne är endast för att jag måste, annars skulle det inte ens komma på tanke.

Stefan&krister, har ni haft ett annat nick här inne tidigara?

#12 Jag har full förståelse för det. Hur många illrar en människa än hade haft, och hur länge h*n än varit illerägare skulle jag aldrig lita på en människa jag aldrig träffat… Har sett hur människor kan presentera sig själva för att sedan visa en helt annan sida tillsammans med sina djur. Tyvärr är det så att man måste vara skeptisk när man letar nytt hem.
Hoppas ni kommer hitta ett bra hem till er iller.

#13 Det är väl att antal olika nick nu tror jag ;)

misstänkte det, trots det lilla jag numera är här inne mot förut verkar det aldrig sluta upp med vissa nick eller vad man så fint ska skriva

#14 & 15

Är det något fel med att man byter användarnamn eller?

man blev ju kallad för barnunge när man hete billkampfisk förut så då bytte jag användarnamn,

och till ts, Man ska inte dra alla över en kam.. visa kan vara helt jävla dumma i huvudet mot sina djur och jag är en av dom som inte är en sån person. jag har haft iller i ca 9år tsm med min syster sen så tog jag över hennes illrar när hon flyttade hemifrån. och nu är jag älskad i djuret "iller" jag har jobbat med problem hundar, hunddagis och så har mina föräldrar katter och det är bara ILLER som tilltalar till mig. så vad visa personer tror om mig här inne är upp till dom själva, man kan fråga alla mina anhöriga och mina grannar så är jag "illertjejen" faktiskt.

#16 Konstaterade bara att det var några nick nu, kan du säga något annat?

Och ärligt talat- Jag vet människor där anhöriga lätt skulle gå i god för personer att de sköter om sina djur där jag har sett verkligheten som är en helt annan. Just därför det är så viktigt att man träffar personen i fråga. Skulle du ge bort dina illrar till någon du aldrig träffat??
Jag vet flera som haft illrar i flera år. Det gör dom inte automatiskt till bra djurägare.
Och du har ju även en hel del turer här inne där du tänkt omplacera en av dina illrar ungefär 10 ggr men ändrat dig, bestämt dig för att behålla, lagt ut  på annons igen osv. Sådant skulle iaf göra mig extra försiktig och verkligen kräva en träff innan man lämnar ifrån sig sitt husdjur..
Det är väl inte heller så svårt att förstå.
Jag har nog en hel del människor som kan gå i god för att jag tar väl hand om mina djur, är påläst och har haft iller i många år, men jag skulle ändå inte vilja att ågon bara slänger sin iller i famnen på mig. Bryr sig säljaren om sitt husdjur vill jag själv visa att jag är lämplig som ägare.

Det ska vara ett privilegium att få ta över ansvaret för någons älskade husdjur, och man ska visa sig värdig att få ansvaret för någon annans familjemedlem.

det var bara en enkel jävl* fråga!

Oavsett hur många användarnamn man haft på ett forum så är det ju ändå viktigt att träffa illern i fråga och träffa människorna som ska lämna ifrån sig honom.

Jag blir personligen bara förvirrad när samma person dyker upp flera gånger fast under olika nick.

Som när Freddie skulle omplaceras. Jag blev kontaktad via PM med en förfrågan om jag kunde ta hand om honom. Jag och några till personer som ägaren tyckte kunde vara lämpliga.

Jag ville ändå åka och hälsa på illern först, jag ville träffa ägaren och uppfödaren och framför allt, jag ville att de skulle träffa mig.

Så jag satte mig på tåget och åkte de timmar det tog och var där i några timmar. Sedan när alla var nöjda och glada och man märkte att det funkade ja, då tog jag Freddie med mig och satte mig några timmar på tåget hem igen.

Och det kändes bra för mig och det kändes bra för de som lämnade över honom.

Att begära att få en iller överlämnad till en, när personen dessutom bara bor någon halvtimma därifrån känns ju mer som om man försöker dölja någonting.

Som att jag duckar för besök när jag inte har diskat eller dammsugit hemma. Då är jag heeeemskt upptagen och kan absolut inte ta emot besök:)

Om jag skulle omplacera något djur i min ägo skulle jag i dagens läge både vilja bli påhälsad sen skulle jag även vilja se nya ägarens hem. Har sett så mycket sjukt i både illervärlden och när jag varit inblandad i akutplaceringar av andra djur att jag numera inte litar på någons ord.

Om man inte har råd/tid/möjlighet att ens åka och hälsa på/hämta djuret man visar intresse för då är man enligt mej inte heller lämplig som ägare. Finns inga ursäkter som väger upp det, har  man dålig ekonomi eller för mycket att göra ska man helt enkelt inte skaffa fler djur, det finns tåg, buss, andra med bil/körkort..

Här är bland annat en av de annonser Mirandas ägare, ni vet hon som blev galen och minsann inte hade letat efter iller eller svarat på annonser - Stefan&krister.. fast iof det är ju länge sen - 3 veckor..

20# Jag känner precis likadant. Och dessutom har man ju hört om dom som använder illrar som bete till sina camp/jakt hundar. :(

21#Vem handlar det om nu? :S

#22 tjejen som du nekade, har nu tagit hem en okastrerad hona men har inte råd att åka till veterinären med henne vilket betyder att hon skulle kunna dö närsomhelst.

Hur går det för er förresten? har de dykt upp något vettigt?

#23 Min illerhona som jag fick hem förra veckan är nu kastrerad,

#24 hur kan vi garanterat veta det?

#25 tiden var ju visst idag och kvitton skickas ju till dom som hjälpte till att betala ;)

puff denna hona finns visst kvar. bättre att puffa upp än att skriva helt nya

Jag kände bara att det stod om så mycket annat än om vad inlägget egentligen skulle handla om. Inget illa menat, jag gillar när folk är uppriktiga, men det kan vara svårt för någon som kanske är intresserad att urskilja infon om Roxie från andra inlägg.

Denna tråd kan låsas då honom precis som jag sa i förra tråden har fått nytt hem genom min försorg. Jag åkte och hämtade henne och for sedan iväg med henne för att kolal in så att hon fick ett hem hon kunde trivas i. Och det går riktigt bra för henne.

#29 Vad roligt att höra! Då låser jag denna tråd nu.