Jag lever med 2 omplacerings illrar och två schäfrar.. INGA problem alls, dom leker sover och äter tillsammans utan några konstigheter.. men lämna dom INTE själva oavsett hur säker du en är med dom tillsammans, för är olyckan framme så är risken hög nog för oundvikligt dödsfall.
Jag börja med att släppa ut dom från sin transport bur och hundarna fick stå i vardagsrummet med så kallat "kompostgaller" vid dörren, så fick illrarna sniffa runt och hundarna kunde inspektera den nya varelsen från håll… sen när lugnet gett sig, satte jag på munkorg på vardera och släppt ut dom en och en, sen tillsammans.. och när exstasen lagt sig och man märker att dom kan slappna av i varandras sällskap så togs munkorgarna av.. ALDRIG haft problem.. illrarna kan naffsa tag i dom men inte tvärtom så mina vovvar vet att dom ska vara försiktiga.
Dom till och med lyfter tassen när illern kommer nära dom haha, lite gulligt .. och håller huvudet borta och vet att dom inte ska snoka för mycket.

Lycka till!

Tack för ditt svar! Det är just en schäferhane jag har, på sexton månader. Vad skönt att höra att det inte borde bli något problem. Tänkte ha badrummet så "iller-rum" när jag inte är hemma.

Vi får se om jag hittar någon lämplig liten en!

Längtar så!

#2 Tror illern/illrarna skulle bli väldigt uttråkade av att leva i ett badrum när du inte är hemma (om det inte är väääldigt stort).

Hade en av mina illrar i badrummet något dygn förra veckan för att kunna ha full koll på honom då han inte mådde någe bra, han var allt annat än nöjd kan jag lova… Har ändå ett badrum på kanske 6 kvm, minsta tillåtna yta enligt lag att hålla iller på är 5 kvm.

Det gäller max åtta timmar i veckan som han får vara ensam då. Tror inte det är någon fara. :) Har pratat med en uppfödare också och han sa att de snabbt vänjer sig vid hund och så. Han har en hane som väntar på mig. Håll tummarna!

#4 Ne troligtvis tycker nog inte killen dom där timmarna går fort men förhoppningvis sover han bort dom:)
Nu vet jag självklart inte vad du lever för liv men hur länge kommer du bara vara borta ca åtta timmar per vecka?
Finns massor att läsa om iller ihop med hund om man söker här.
Skulle personligen inte räkna med att det fungerar när du inte har någon möjlighet att lösa situationen ifall det inte gör det.
Här har det gått åt båda hållen, ibland har det fungerat och ibland inte alls, har haft ett gäng akutplacerade hundar här.
Träffar mycker hundar och de allra flesta bara älskar mej men finns två som jag kännt sen de var valpar och den ena blir oxtokig när jag luktar iller och den andra blir reserverad.
Utanför en djurmässa för flera år sen var det en hund som gjorde utfall mot mej när jag hade en iller i luvan..

Uppfödaren i fråga skulle jag nog skippa, låter okunnig i mina öron.
Den enda jag vet som har valpar nu är dessutom en buruppfödare.
Säger nu inte att det är han, kan ju helt omöjligt veta vem du pratat med:)
Buruppfödning har jag så mycket dåligt att säga om men blir bara så upprörd av det så jag orkar inte ikväll..

Kan tillägga här att det är som ovanstående säger okså,
Hur är han med katter eller liknande små varelser?

Du BÖR använda munkorg, eller ursäkta men du SKA haha.. i början.

Ingen kan avgöra vad som tros eller liknande hur som går ihop, det avgör ju dom små djuren själva.. men nu har du fått svar på att det går att ha iller och hund utan konstigheter OM dom väljer att gilla varann .

Och undvik buruppfödning, visst kan man tycka att man vill rädda dom osv, men i slutändan stödjer man bara uppfödningen av det :(

Såhär ser det ut hos oss, var bara tvungen alltid gulligt att se :)

Det där med iller och andra djur är otroligt individuellt. Det berorpå både hund och iller.
Det är ju knappast endast en gång man läst här inne om folk som varit helt inne på det här med iller och hund som tvingats omplacera illern efter bara några dagar/veckor.

Jag minns en tjej som hade en golden som blev totalt yxtokig så fort illern anlände. Hunden skakade i hela kroppen och gick inte att lugna- han ville bara döda illern.

Minns även ett par som bodde väldigt litet, som hade en rottis, och hund och iller gick inte alls ihop.

Förra året var det även en tjej som tog med sig sin hund och träffade illrar. När hon sedan fick hem illern blev hunden rädd för illern och mådde inte alls bra.

Själv har jag hämtat en omplacering som bodde i badrum för att familjens 2 dogo argentino inte funkade med illern.

Nyligen var jag med en vän och hämtade en iller som bodde i ett kök då hennes hund (kinesisk nakenhund med päls) inte gillade illern.

Och så vidare….

Sedan finns det de som vittnar om en perfekt relation mellan iller och hund, men man ska ha med i beräkningen att det kanske aldrig kommer fungera och att man då har en lösning på problemet redan innan. Jag menar… Illern kan ju inte tvingas bo i badrummet i flera år bara för att hunden är rädd för den tex..

#9 så sant så.. precis som alla djur dom väljer sig själva, ingen kan veta vad som kommer att bli.
Det går inte förutspå på något som helst sett, det måste helt enkelt testas.. och mycket handlar även om ditt sätt att gå till väga och reagera..
Min ena schäfer den långhåriga på bilden ej den vita alltså, han är över dominant, hatar katter och är vaktig och reserverad i sitt hem mot andra djur.. men bara ÄLSKAR illrarna och var inte något problem alls när dom sågs första gången, han till och med slickar på dom när dom sover och lägger sig framför typ, ingefär som han vill vakta dom. 

Men du har nog fått alla svar du behöver, jag kan vittna en perfekt relation mellan iller och hund, men finns andra som kan vittna motsats.

Så du får nog ta och pröva.. men du MÅSTE ha en reservplan om det inte fungerar..

Vilka härliga bilder!

Jag pratade med uppfödaren och han sa att OM det inte fungerar så kan jag lämna tillbaka till honom.. Så jag har ju en reservplan. Nu bor jag så litet så jag kan inte dela upp lägenheten i en hunddel och en illerdel..

Men jag kommer vänta tills vi installerat oss ordentligt, jag och hunden, och sedan eventuellt försöka med en liten illerhane..

Samy (hunden) ÄLSKAR katter. Han har otrolig respekt för dem, men leker gärna på deras villkor. Helt underbar är han. Men man vet ju aldrig hur han kommer reagera på illerns doft..

Som sagt så är det ju egentligen bara att testa och se. Men jag vill ju inte ärra illern för livet..

Många hundar kan reagera negativt på att illern är så framfusig. De vet att de inte får röra och blir därför väldigt illa till mods om illern är väldigt på och bits, det kan skapa en otrygghet och rädsla hos hunden.

Jag skulle nog ändå kolla upp eventuella avspärrningsmöjligheter så att ingen blir påtvingad på den andre.

Som sagt tänkte jag använda toaletten som avspärrning, då jag bara bor i en etta med kokvrå..

Kanske är bättre att vänta? Men det är så svårt att hålla sig från dessa underbara djur!

Samtidigt kommer jag vara hemma i stort sett hela tiden, med vissa undantag.

#13 Badrummet är ju defenitivt ett alternativ, men om det inte skulle funka, hur länge har du tänkt försöka att få det att fungera och kommer då illern få sitta mycket i badrummet?

Det är mycket att ta ställning till när man ska introducera djurarter som inte är vana vid varandra..

Jag vill att de skall "reda upp saken själva" aå att säga. Att de får vara tillsammans i lägenheten under min uppsikt i stort sett hela tiden. Sedan kommer jag vara borta tre timmar en dag i veckan och fem timmar en dag i veckan och DÅ kommer illern få vara i badrummet.. Hur lång tid jag kommer ge det har jag inte riktigt funderat på. Jag tror man känner det ganska omedelbart om det är värt att kämpa för, tror du inte?

#15 Jo, eller nja, det beror nog på.. Man känner nog själv HUR MYCKET man vill kämpa och ser det inte ljust ut i början kanske man inte orkar med det speciellt länge.

En av de som jag nämnt här ovan var just i sådan situation. Hon bodde litet där hon avsatt badrummet för illern. När illern väl kom funkade det inte alls med hunden som blev rädd. Hunden låg mest i sängen och illern försökte hoppa upp och komma åt hunden. Och det var ingen liten hundras- en maffig Akita.
Detta slutade förstås med att illern fick vistas mer och mer i badrummet innan den åter igen fick flytta.
Tjejen som skaffade illern var bestämd när det gällde att låta det ta tid, men det blev ändå ohållbart.

Det första du kan göra är iaf att låta hunden få nosa på illerlukt eller träffa illrar så vet du iaf lite vad du har att vänta dig.
Vet tex en hund där jag bodde förr som alltid ylade när han fick vittring på mig. Det kunde vara på bussen, utanför affären, på promenaden- han ylade jämt och ägaren förstod inte varför hunden blev "knäpp" lite då och då ;)

Jag har även en iller här hemma som är livrädd för hundar! Han har i stort sett aldrig träffat någon hund men det räckte med att han var i min famn och en nyfiken hund utomhus var ett par meter ifrån. Illern både skunkade och skällde 3 ggr! Och illrar skäller i stort sett aldrig, då ska de bli extremt rädda.

Jag tänkte åka och hälsa på uppfödaren jag har kontakt med, som har ettåringen jag är intresserad av. Och då kanske jag hade kunnat ta med Samy så han får nosa och jag kan se hur han reagerar?

Samy är supersnäll mot musen jag har och tidigare hade jag även två råttor och det räckte att de gav honom ett litet bett på nosen så förtstod han. Inga men varken på honom eller på råttorna. Nu går det ju inte att jämföra riktigt här eftersom en iller är heeeelt annorlunda! Men menar bara på att Samy är så otroligt snäll av sig så jag tror att jag är villig att ge det en chans.

Åh, jag har grodor som hoppar i hela kroppen! Har så svårt att bärga mig!

Om inte hunden följer med, vilket iof nog är det bästa, så ta med en filt till illrarna och gnugga den ordentligt mot dem så samy får lite att lukta på när du kommer hem! :)