Så kom den dagen, den dagen vi fruktat. Kära Dixon fick somna in hos vetrinären. Efter en tids sjukdom så orkade inte hans kropp längre och vi var tvungen att ta det tunga beslutet.

Moder, jag är trött, nu vill jag sova
blott jag vid ditt hjärta slumra får
gråt dock ej, det skall du först mig lova
ty på kinden bränner het din tår

Här är kallt och ute stormen tjuter
men i drömmen allt emot mig ler
och när jag mitt trötta öga sluter
jag det söta änglabarnet ser

Ser du ängeln, hör du hur det klingar
moder, en musik så underbar
se han har så vackra vita vingar
dem han säkert från vår herre har

Grönt och gult och rött, mitt öga bländas
det är blommor ängelen strör ut
får jag vingar ock förrn livet ändas
eller får jag, moder, sen jag dör

Säg varför du mina händer trycker
varför lägger du din kind mot min
den är våt, men jag den glödhet tycker
Moder, jag vill alltid vara din

Men du får ej mera tårar gjuta
gråter du, så gråter jag med dig

O, jag är så trött, vill ögat sluta
Moder, se nu kysser ängeln mig

Vi saknar dig gubben !