Tror jag kommit på knepet nu. Marw har ju hysteriskt försökt sätta mig på plats nu de senaste dagarna. Ser inte klok ut om händerna o näsan. Han biter sig ju fast o bara håller. Spelar ingen roll hur länge jag håller i nackskinnet för han tänker banne mig inte ge sigI sig gör det inte så ont då jag har hög smärttröskel men det är ju inte snyggt. Sen kan det ju inte vara kul för honom heller att ständigt vara "huggig" när jag tar upp honom.

Nu har jag hittat hans akilleshäl. När han bitit sig fast…in under kranen o han släppper på nolltid. Sen är han go igen…biter inget utan ser ut att ångra sig o kryper upp i famnen…för att inom en 3 minuter bita i andra handen (men inget i första). Tror det är det enda som hjälper här är tillräckligt många otrevligheter när han bits…kommer han förhoppningsvis sluta så småning om. Känns bara som en viss seger när jag märker att något jag gör hjälper.