lämnar tassavtryck

TS: Pest och pina!

Skämt åsido, men det är en hel del jobb innan du har en mysig och go kompis som prickar rätt när de gäller toalådorna.

Jag har tidigare postat detta i en annan tråd men här är i.a.f. mina erfarenheter som nybakad illerägare 2008.

Vi skaffade en valp 2008 och med tanke på hur mycket jobb vi fick lägga ner för att få Bogey att bli pricksäker på lådan så var det verkligen tur att vi inte tog 2 valpar på en gång.

Nu är han jätteduktig på lådan och det är ytterst sällan han sätter sig nån annan stans, dock är han lite kinkig på att lådan inte är för välanvänd för då sätter han sig alldeles utanför. I.o.f. inte nått stort problem då vi alltid har en tidning under lådan och då hamnar det på tidningen. (Tömmer f.ö. lådorna morgon och kväll)

Bitigheten var inget stort problem även om både sonen och frugan har fått sig några rejäla bett. Dottern har han däremot aldrig bitit och det är också med henne som han är som mest gosig. Undrar vems iller det kan vara . Jag själv har fått några nyp men inget allvarligt och det var länge sen nu.

Iller nr 2, Imie, skaffade vi som kompis till Bogey 2010. Imie var nästan klockren på lådan från dag 1, och vi har bara behövt justera hennes toalettvanor lite grann. Det var endast när hon var skendräktig efter chip-kastreringen vi hade lite problem med en och annan revirbajsning innanför altandörren, och i burspråket i allrummet men det har gått över.

Imie var däremot väldigt osäker och bitig när hon kom till oss, så där har vi fått jobba en hel del med bitandet och att vinna hennes tillit. Nu har vi en helmysig liten tjej som ska vara med över allt där det händer, en riktig medstjälpare , och som inte har nått emot lite gos när duracellbatterierna ska laddas. Tyvärr verkar de behöva laddas alltför sällan. Husse (d.v.s. jag) verkar vara favoriten, näst efter Bogey. Fortfarande är hon lite skygg dock och kan springa och gömma sig om hon blir överaskad av plötsliga ljud. Främlingar skall tyvärr testas hårdhänt, även om det sakta sakta blir bättre.

Tack