Jag är väl en av de härinne som kan låta hård i tonen. Och min första instinkt är väl att säga att man alltid måste vara beredd på att få en orumsren iller.

Dessutom tar det olika lång tid att få en iller rumsren. Vet inte hur länge du har haft den andra tjejen men är det just rumsrenheten som är ett problem så bör du ge det några månader iallafall.

Med flytt och nya omgivningar kan det ta lång tid att få en iller rumsren, men det brukar gå med lite tid och tålamod.

Sen till själva frågan, kommer jag nog antagligen att svara lite galet på med. Men jag tycker inte man ska dela på tjejerna, när de kommer så bra överens. Speciellt om första tjejen varit rädd och osäker innan.

Men å andra sidan kan jag tänka att om du är redo att omplacera båda två så rakt av, vill du egentligen ha iller?

Är svaret på den frågan, nej, vet inte, kanske då tycker jag du ska omplacera båda två tillsammans.

Är du kär i djurslaget iller så tycker jag att du ska ge nya tjejen lite tid.

Jag är inte redo att omplacera båda två rakt av, men visst, Izzy har inte kommit djupt in i mitt hjärta än. Jag visste att hon hade dessa problem när jag fick henne och jag trodde att jag skulle klara av det, men det gör jag inte.

Jag vill bara att de båda skall vara lyckliga och därför, nu när jag sitter här och tänker, så vill jag kort och gott veta vad som vore bäst ur illersynpunt. Jag vet ju att hundar kan bli deppade om de skiljs från en god vän, men det är ju ett helt annat djur.

Jag tänker på hur Majsan var innan Izzy kom, hon sov typ hela tiden, bra mycket mer än 12 h per dag har jag en känsla av. Visst, hon är en liten latkorv, men när Izzy kom blev hon piggare och mer vaken och engagerad i lek. Jag vill inte att hon skall bli så igen, för jag har en stark känsla av att hon är lyckligare nu än vad hon var då…

Kort och gott ur illersynpunkt då.

En iller som haft en kompis de har varit tajt med kan sörja ordentligt om den andra försvinner.

När min ena kille dog i december så sörjde hans bästa kompis något oerhört. Han sov nästan hela dagarna och ville inte äta.

Nu hade jag ju andra illrar som kunde "putta igång" honom igen. Men hade han varit ensam i det läget så hade han nog lika gärna kunnat sörja ihjäl sig.

Två bästa kompisar hade jag inte delat på.

Tack för svaret 'ur illersynpunkt'.

#0 Jag håller med UlrikaD. För illrarna är det nog bäst att få fortsätta vara tillsammans, då dom funnit varandra och båda haft svårt för kontakten med andra illrar tidigare.

Jag håller också med övriga, deras bästa vore att följas åt när dom är så glada för varandra, jag tror Majsan blir ledsen på dig om Izzy rycks ifrån henne.

Jag är en av de inbitna illermänniskorna som helst inte tar omplaceringar just pga rumsrenheten :S.. Jag vill kunna påverka illern så mycket som möjligt för att få en så rumsren iller som möjligt. Än så länge har jag lyckats bra med mina illrar :)
Jag är gjord för att rensa lådor inte torka bajs!

Det är ju egentligen ett väldigt "själviskt" beslut att omplacera Izzy pga rumsrenheten. Det är själviskt då Izzy måste flytta ifrån sitt hem och sin vän och det är själviskt mot Majsan då hon förlorar sin vän.. Det känns som att illrar som har svårt för andra illrar och hittar en vän kan ta en separation ännu hårdare, speciellt om de levt ensamma en tid innan de får sin kompis.
Så för att vara rättvis och göra "det bästa" av situationen skulle jag def tänka så som du gör. För att göra denna omplacering mindre självisk kanske båda borde få flytta tillsammans?
Det är så lätt att tänka egoistiskt när det kommer till djur, men tycker att du har en sund tanke där och sätter ditt behov efter Majsans om du omplacerar båda.
Gör bara klart för nästa hem att Izzy inte är helt rumsren!

Jag sitter och tänker att nästa hem kommer i sin tur tänka samma tanke som du och vilja omplacera ena illern. Jag håller med att dom skall omplaceras tillsammans men se till att nya ägarna är förberedda på problemet och gör så gått det går för att dom inte gör om samma sak.

Till andra med rumsrenhetsproblem kan jag berätta om våran Hobbe, han  gillade inte att gå på lådan han gick på tidningar eller runt lådan i sitt förra hem. När Hobbe kom till oss så gav jag mig attans på att han skulle gå på lådan. Först visade jag honom vart alla lådor stod sen körde vi med godis och beröm varje gång det blev rätt. Beröm kör vi fortfarande med. Sen köpte vi flera lådor och ställde dem i närheten av alla hans sovställen så han såg dem direkt framför nosen . Vi möblerade runt dem några gånger då Hobbe visade vart han ville ha dem. Varje gång Hobbe vaknade satt jag honom på lådan (det är oftas efter dom sovit som dom vill gå på lådan), varje gång han backade in i ett hörn utan låda satt jag honom på lådan och ställde dit en låda i hörnet han valt. Han har bajsat utanför 2 gånger sen vi fick honom oktober 2009 och då var han dessutom irriterad på oss och satt sig o bajsade mitt på golvet och sen gick han till lådan o kissade alltså han är enligt mig 100% runsren och det tog bara några månader att fixa fast han var 3 år gammal när han kom till oss.

Om du väljer att omplacera så är det bäst för djuren om de är tillsammans tycker att allt annat skulle vara väldigt elakt och egoistiskt, samma sak med om man omplacerar en iller för att den inte går på lådan sen skaffar en annan - illrar är väl ganska kända för att vara krångliga på lådan.. För mej är det lätt att säga då jag har en som när hon har bra dagar går 20% på lådan. Hur länge har ni försökt och hur?

Omplacering pga att hon inte är 100% rumsren kan avra det dummaste jag har läst här inne, eller nej.. tyvärr långt ifrån!

Tänker folk inte efter innan de skaffar en iller? Och innan de skaffar iller nummer två?

Hur som helst, det kanske finns något sätt vi kan hjälpa dig med angående Izzy, och kanske få henne rumsren. Men det verkar som att du redan är inställd på att omplacera hellre än att försöka bättra på det, vilket säger mig att det finns en annan egentlig anledning till omplaceringen som du inte vill ta upp här.

Men om du vill ha hjälp och tips om lådträning så finns det en miljon trådar här inne, annars kan du PMa mig så kan vi säkert klura ut något!

#10 Det är just tänker TS gör, då hon undrar vad som blir bäst för just dessa två tjejer.

Mvh Ammi Gottfridsson

..

Hur gick det med töserna?

#13 De bor här fortfarande men vi har troligen hittat en ny familj till dem. De har varit och hälsat på några gånger och det känns bra åt båda hållen. Det är rätt beslut, men känns hårt ändå… Jag måste ta en paus och koncentrera mig på mig själv, har precis gått upp i arbetstid efter en lång sjukskrivning och bara det tar extremt mycket kraft.

Jag är säker på att de kommer att få det bättre hos den nya familjen och de bor inte allt för långt härifrån så att jag kan åka och hälsa på ibland 

#14 Blev lite nyfiken för jag såg en bild på båda på facebook, så undrade ifall de bodde kvar.

Men det låter ju som en bra lösning för båda dig och illrarna.

#15 Jaa, det är en bra lösning!  Men så länge de är kvar hos mig är det så klart att vi lever på som vanligt. Du känner visst Liza, förstod jag det som?

#16 Ja, precis, det var på hennes sida jag såg bilden. Känner varandra genom chinchillautställningar.

#17 Just det! Hon berättade att du har (eller har haft?) väääldigt många chillor? De är ju så söta och goa små djur!

#18 Jodå, jag har allt mitt gäng fortfarande.

#19 Härligt! Ja, vissa är väl mer skapta för djur än andra… 

#14 Åh rörd jag blir :D Vi längtar och som sagt, våran dörr är öppen för er att komma och besöka precis när som hels :D

#21 Jag tror att det var ngn mening med att jag fick infallet att kontakta dig, det känns sååå rätt att ni tar över!!  Hoppas bara att det kommer att fungera bra och att ingen blir allergisk efter ett tag… 

#22 Ja verkligen! Trodde man inte på öde innan så gör man det ialf mer nu ;) Ja vi får hålla tummar o tår för att allt går bra :D Men just nu känns allt suveränt ^_^