Igår åkte jag till vetrinären för att lägga in Satyr på dropp. Direkt när jag kom dit så sa sköterskan "Vänta, jag ska bara hämta vetrinären först…" Och dom ville inte hjälpa mig mer för dom tyckte att det bara skulle plåga honom. Han vägde 900 gram trots stödmatning och vätskeersättning. Han har vart en stor hane på 2,2 kg.

Han avlivades igår morse. Att det kan vara så orättvist. Han var bara 1 år gammal, vilket säkert motsvarar en människa på 10 år.
Han var en väldigt "svår" illervalp som jag har kämpat som en idiot med. Det var verkligen blod svett och tårar. Men jag kan säga att varenda sekund var värt det. Sista månaderna blev vi väldigt tajta. Han började hoppa upp i mitt knä, vi gick på långa promenader varje dag, vi satt tillsammans och åt middag, han satt brevid och tiggde, jämt.

Jag mår så fruktansvärt dåligt. Stackars, stackars lilla Satyr..