Skulle aldrig stoppa upp ett djur som varit mig kär. Personligheten försvinner och ofta gör musklerna att djuret får sitt "speciella" uttryck och även det försvinner när någon stoppar upp det. Man vill ju minnas djuret genom minnen och bilder som återspeglar djurets personlighet, inte ett skal som på något absurt sätt ska försöka ge liv åt en död kropp, för det går inte att få till.

Jag har askan kvar efter en av mina illrar. Något annat skulle jag aldrig velat ha.

Tycker det skulle kännas lite creepy faktiskt. Också hört om uppstoppade katter men jag skulle inte stoppa upp något av mina djur. Vi har kvar en megastor tova däremot från när vår chinchilla perser fortfarande levde som jag sydde fast ögon på och gjorde ett gosedjur av (tror ja va typ 8), Den va nästan en dm i diameter med slät päls på översidan :) minns hur naken hon blev när vi klippte bort den :P Den har vi kvar fortfarande :)

Våra djur som vi har haft har dött när de har varit äldre och sjuka, och det har synts på dem. Det är inte riktigt så vi helst vill komma ihåg dem så det har inte käns aktuellt. Vi har kvar askan av alla våra illrar, de flesta övriga djur finns begravda i familjens stuga (hunden kremerade vi innan, smådjuren inte).

Det var väl mest ugglor han hade uppstoppade. Tigern och björnen som hade hade skött när han var liten hade han bara pälserna från.

Uppstoppade djur blir oftast fula, men att han hade pälserna hängandes kändes inte lika creepy.