Jag har ett sparkonto som det förs över minst 500 kr till varje månad. Dock är jag arbetslös och "lever" på sambon. Så vikarierar jag lite extra en månad och får in lite mera pengar så för jag över lite mera till djuren. Numera är jag uppe i 21 000 på deras konto.
Dock har jag fått använda lite pengar nu på skrollans undersökning av lunginflammation som blir återbesök nästa månad. Groggies binjure operation inklusiv chipp. Och ett misslyckat veterinärbesök i linköping.

Dock har inte Groggie några pengar kvar på sin försäkring förän nya perioden börjar i Juni (?) Och skrollans börjar tunnas ut också pga av några veterinärbesök.
Därför känns sparpengarna ganska viktiga tills jag får en ny försäkringsperiod.

När jag skaffade iller hade jag ganska många tusenlappar i buffert men nu är min ekonomi inte riktig vad den har varit så just nu ligger min buffert på … NOLL kronor..
Men jag är ju som tur är inte ensam om att leva med illrarna. när veterinärsbesök och operationer krävs brukar jag alltid kunna lösa det själv (har en konstig förmåga att ha fått pengar på ett eller annat sätt precis när dom behövs) men skulle jag inte kunna lösa det har jag en fantastisk sambo som lägger in vad som behövs.
Skulle jag inte ha min fantastiska sambo så har jag mina fantastiska föräldrar som jag vet skulle ställa upp om det verkligen krisade sig.

Nu har jag som sagt alltid finansierat så gott som allt själv och jag hoppas att jag kan få till en ordentlig buffert efter sommaren men det är svårt när man bara har säsongsanställning och får gå på bidrag några månader per år..

Men jag är envis. :) När jag och min sambo skaffar iller får han inte vara med och betala då jag vill att illern ska vara min (finns inte i min värld att illrarna skulle flytta med någon annan än mig vid en ev separation) och därför står jag för det mesta också när det komme till mat, prylar och veterinärvård.

Egentligen är jag väl mest nyfiken hur mycket man borde ha som sparat om något händer? Får tillbaka ca 9 tusen på skatten, jag som trodde jag skulle få betala tillbaka. Och jag skulle gärna vilja köpa mig ett par resårmadrasser. Men vill absolut inte göra det om djurens buffert blir för liten då.

Dock säger marianne att hon inte skulle vilja öppna upp mina illrar mera. Groggie pga av sjukdomen + åldern. Och skrollan pga av ålder. Och som jag förstått det så är det ju en operation som är dyrast?

Hur mycket pengar "borde" man ha undanstoppat när dem sedan får sin nya försäkringsperiod som förhoppningsvis blir orörd?

Jag är som dig Jossan :) Jag har haft med mig djuren när jag och mitt ex gick ifrån varandra. Vi skaffade dem tillsammans. Dock med min nya karl nu som fick dem på köpet med mig, så är det jag som betalar mat, vaccination m.m. på dem även om han gärna hjälper till när jag inte har någon lön. Därav jag hela tiden måste spara till dem eftersom en månad kanske jag inte får jobba något alls, som timvikarie.

Men däremot så har både han och mina föräldrar lovat mig att hjälpa mig ekonomiskt om mina pengar ej skulle räcka till. Eftersom jag är så orolig för detta.
Men hoppas att mina pengar inte skulle vara förlite när det väl inträffar.,

Just nu är jag så pank att det är löjligt :) Men, jag har min familj.

Verkar vara så ;) man skaffar tillsammans och sen tar det slut och tjejen har kvar djuren ;) Jag och killen som jag skaffade de första illrarna med hade en överenskommelse innan att dte var mina och tog det slut skulle jag ta dem. Katterna har jag med min nuvarande kille, men vi gjorde slut en vända och katterna är hans, men bor hos mig. Han betalar på dem även om det inte riktigt är hans längre ;)

Just nu är ekonomin kass för oss men jag har försäkringar på alla djuren samt deras sparkonto har 36 000 SEK i fall att de behöver någonting eller om någonting händer.

Inte ett ruttet korvöre faktiskt som är specifikt avsett för bara djuren. Däremot kan vi såklart hosta fram pengarna om det behövs genom att vi har ett kontinuerligt sparande för oförutsedda utgifer och så har vi det ordnat så att vi kan få veterinärkostnaderna fakturerade så att man får lite extra tid att skaffa fram pengarna. Utöver det så kunde vi vid två tillfällen (några bland våra första illrar då vi hade det knackigt med pengar) göra avbetalningsplan med veterinären och på de sättet dela upp betalningen.

Jag kollade förra söndagen (?) och då var det 21500 men har även familj och vänner att låna av.
Jag vill gärna ha mer men det krävs en större inkomst för, kontot är till för att jag ska känna mej trygg och att illrarna alltid ska få det som behövs.

Well, jag är ganska så barskrapad och det blir väl inte bättre av att jag utexamineras till sommaren. Illrarnas sparkonto är större än mitt eget i dagsläget, det är reserverat för oförutsedda utgifter. Det är inte mycket, men det är iaf en mindre sjukhusvistelse/lättare operation (efter dragen försäkring iofs) eller en bit på vägen. Sätter undan pengar varje månad, även om det inte blir mycket som läggs undan. Många bäckar små. Får ont i magen när jag tänker på ekonomin och djuren just nu, det skulle gå att ordna vid behov, kanske inte jättelätt, men jag skulle få fram pengarna för att ge den vård de behöver.

Jag har inte en aning om hur mycket man ska ha som buffert. Det beror väl lite på antal illrar man har och sådant. Sannolikheten att alla tre blir dåliga samtidigt är ju inte jättestor, men har man otur så kan det ju bli så illa.

Jag har ett normalt sparkonto som det finns ett par tusen på, jag är student och har ingen direkt fantastisk ekonomi :) Dock så skulle jag inte ha några problem om det skulle krisa sig med t,ex en operation, min familj ser Willa som en i familjen och skulle ställa upp med pengar utan att blinka.

Åh! Vad bra! Hade också tänkt att starta en tråd om det här :) Just nu har jag gemensamt sparkonto för oförutsedda utgifter vad gäller både bilen, illrarna, läkarvård till mig själv om det behövs och vad annat som nu kan hända. Jag försöker hålla det på minst 80.000 men får låna och betala tillbaka till mig själv i bland så länge jag pluggar de månader jag inte hinner jobba tillräckligt :) Har dessutom en säker buffert till att låna pengar av i värsta fall som kallas "mamma". 

Tänkte starta ett konto bara för djuren och spara lite varje månad så man har det mer organiserat och inte bara en stor klumpsumma på 80.000 för allt

Jag o illrarna delar konto men skulle inte låta deras del gå under 20k för att jag nallar av det. Minst 20k är typ öronmärkta för dem o det känns skönt att veta att man alltid kan låna, o att avliva för man inte har råd kommer aldrig ske.

Jag har ingen buffert. Men jag har livlinor i form av folk som jag alltid kan låna av.

Jag hade en summa men den åts upp av ett par operationer på raken och efter det har jag inte kunnat spara ihop för det har hänt nått nästan varje månad.

Ni får kalla mig oansvarig om ni vill men jag har aldrig låtit bli att operera eller ge vård till mina djur. Huvudsaken är att jag vet att jag kan fixa pengar när de behöver.

Jag har ett sparkonto men inte så stora summor mer än några tusen men har fler livlinor som inte tvekar att låna ut. Min pappa skulle lätt ta ett lån åt mig för att jag skall kunna rädda mina illrar.

Har inget "öronmärkt" sparande till illrarna men har ett "kris-konto" om något händer djuren, huset osv så de får den vård de behöver oavsett…

*dubbelt*

Jag har ca 5000kr per iller och de tkäns helt ok. Vi fyttade från hus till lägenhet för att jag inte kunde jobba (hjärtfel) och för att få bätre inkomst. Nu kan vi börja sparla mer pengar 

jag kanske ska nämna att vi har 2st illrar 

Säger som SaraA: jag är pank men har livlinor som kan hjälpa mig om det skulle behövas.

Jag har ingen buffert för tillfället pga att högskolan inte satte in mina poäng så jag fick massa strul med csn och gick därför miste om nästan en hel termins studiemedel i höstas. Alla pengar jag sparar nu måste gå åt att klara hyran i sommar om jag inte får något sommarjobb. Som tur är vet jag att min familj kan ställa upp finansiellt om något akut händer med illrarna, och mina föräldrar är veterinärer.

Jag sparar 500 kr i månaden på ett iller-konto. Har väl några tusen där nu, för jag började i höstas och har redan varit hos vet. några gånger sedan dess. Kom på nu att jag ska sätta över 700 från det kontot till mitt eftersom jag vaccinerade dem nyss :P

Men jag har ju alltid haft pengar innan också när jag har behövt ha det. Kändes bara skönt att ge dem ett eget konto så jag vet att jag alltid har pengar över :)

#14 tycker inte man är oansvarig bara för att man inte har sparade pengar till sina djur, så länge man vet att det finns pengar att låna.
Det enda viktiga är att djuren får den veterinärvård de behöver när de behöver den.

Jag tycker dessutom att det finns en övre gräns, om man har världens otur kan veterinär räkningar gå upp i nästan hur stora summar som helst och vet att man kanske tillslut inte kan få ihop mer pengar.

Vi jobbar båda två så vi sitter inte i sjön, men vi har en allmän buffert för oförutsedda utgifter på hus, bil, djur osv.

Än så länge har  vi inte behövt ta av den för djuren.

Jag har ingen buffert själv just nu till akut olyckor, slutet på förre året var riktigt dyrt pga flera operationer och veternär besök pga jourdjur jag tagit hand om som visade sig inte må bra. I min familj ligger djuren lika högt som barn. Så jag behöver bara lyfta på en telefon och säga en siffra och vettig orsak. Är det akut veterinär och djuret kan bli friskt av hjälp. Så sätter mamma över pengar, och jag i min tur får betala av dom till henne.
Är det små summor under typ 1-2000 så ringer jag syrran främst. Samma sak när hon hade dålig ekonomi och behövde hjälp. Så ställer vi upp för varandra om vi kan. Då vi vet att pengarna kommer tillbaka.