Det är olika från iller till iller och hund till hund.. Man får prova att se hur det går, men och vara snabb så ingenting händer. För det kan gå förjäkla fort.

Ja det är ruggigt individuellt. men oftast har jag hört att det går bra om man tar allt försiktigt och inte stressar på djuren.

Vad har du för hund förresten?

Jag är en av dem som mer eller mindre propagerar mot hundar och illrar tillsammans. är ytterst misstänksam. Mina erfarenheter av hundar och illrar är att alla hundar, mer eller mindre utan undantag, ser illrar som vandrande köttbullar. Min familjs hundar har träffat mina illrar fler 100 ggr (genom burgallret) och de står alltid och vaktar dem och slickar sig om munnen.

Möter vi en hund på gatan så får husse släpa dem hem, även när vi är utom synhåll. Hundarna reagarar instinktivt trots att de aldrig mött en iller, och trots att hunde ska vara kanin/katt/marsvinsvan så vill hunden äta upp mina illrar. Även knähundarna utan jaktinstinkt.

Sen kan det såklart skilja sig från enstaka fall. Tar man tex en hundvalp och vänjer ihop med  en iller så KANSKE kanske det går. Själv skulle jag aldrig våga prova med en vuxen hund. Knappt ens med en valp. Men men, för vissa går det ju, så jag ska inte vara den som svartmålar alla hundar. Men jag skulle aldrig själv våga trots att jag har MYCKET hund och illervana.

Här hemma har vi schäfer hundar. det har fungerat riktigt bra. Det var gamlingen som tog några år på sig att aceptera att han var tvungen att vara snäll.
Nu säger han till att han vill gå ut om illrarna är för bråkiga på honom. Kan berätta att han försökte ta sig genom dörren när Saras illrar rymde ut till honom i hallen här hemma. Det var helt nya illrar, och han visste inte vart han skulle ta vägen.

Jag har haft lite olika hundar med mina illrar och de har gått jätte bra, Allt från schäfer till grand danois.
Nu är min Lillen sur mot min grandis valp. Men jag tror de e för han har en massa hormoner i kroppen just nu :)
Hoppas juh de går bra sen. Han får ta en time out emellanåt.

Min hund va rädd för illern som vi hade… Men så e han väl Ålands mesigaste labbe oxå… :)

hehehe :P
Eller smålands mest skrämmande iller som flyttade till åland

hehe

Jag har en Shcäfer tik på 6 månader, hon är trygg å lugn (för å vara schäfer) hon jagar kattor ute men hemma med morsans katt ligger hon å mjukt mjukt kelas å pussas, kaninerna i djuraffären  luktar intressant men inte mer än så..

Men klart man vet ju aldrig…

Men ni som har erfarenhet, måste man ha illern å hunden i separata rum även om det  funkar? Jag bor i en stor etta med stoor inhägnad balkong men har ingenstans jag kan separera dom.. Jag har enda sedan jag träffade på en iller första gången när jag va liten velat tahand om en.. Men hur är det med lukten? Kan man ha en iller och en hund å dom har sällskap av varandra eller mår illern dåligt (vilket käns naturligt) av att va ensam iller? 

Men isf borde jag ju skaffa mej en vuxen iller som är lite mer stabil än en liiiten krake med tanke på jycken…

Och kan Illrar bli helt tama lixom utomhus så att man kan gålös med dom? Jag hatar att ha djur fängslade (koppel/bur)…

Tack för alla svar å jätte gulligt kort va det med illern och vovven!

Kanske lite väl mycket att ha både en hund och en iller i en etta. Då har du ju verklgien ingen chans att separera dem om det inte skulle funka så bra. En iller behöver lite plats att leva på, precis osm hunden, så att stänga in den på toan är inget bra alternativ. Flytta till en större lägenhet innan du ens försöker, tycker jag! Då kan det kanske funka! :-)

Jag har en schäfer/boxer, och han har en jävla jaktinstinkt. När jag skaffade honom hade jag två råttor, och det gick inte att ha dom i samma rum alls.

Nu har jag två katter och det går huffsat så länge dom inte springer för mycket. Han kan vara med och leka med katterna men så fort det blir för snabba rörelser är det ingen lek längre.

Mmm, det är ju det som är faran. De vet med största säkerhet att illern/katten är en familjemedlem. men vid snabba rörelser så går instinkten in och ska hugga dem. Hunden kan kanske inte själv rå för sitt uppträdande eftersom det sitter så instinktivt.

Jo, jag tror det oxå, nu är min hund en Sholoh schäfer (speciell schäfer sort) dom är MYCKET lugnare än vanliga schäfrar, alltså dom är lixom framavlade så, lugnt och stabilt lynne och stora som fan.. Men jag ska vänta, vill inte riskera någonting hemskt!

Tack för alla svar!