Har du en iller som är väldigt nervös av sig utomhus så kan jag rekommendera att du går ut när det är lite mörkare ute, och att du försöker hålla dig till stigar eller husväggar till en början. Eller rabatter?
Öppna utrymmen kan få illrar att vara nervösa.

Hur hårt sitter selen? En del illrar blir spattiga och hoppar och far av att selen sitter för hårt.

Sen så kan det också beror på att han behöver göra sina behov. Blight som jag har vägrar att gå utomhus, han blir så hoppning och nervös när han behöver gå på lådan, och vill då givetvis bara hem.

Sen så brukar det vara lite avstressande att gå ut med en annan illerkompis samtidigt. Har du fler illrar?

Hur gammal är samson?

Min spattfia som jag gärna vill aktivera med promenader är rädd ute. Det som hjälpt oss är mörker, inte så mycket folk och gooodis. Första gången tog jag ut henne och satte mig ner på backen med henne i knät. Pratade med henne och gav godis och lät henne gå som hon ville. Därefter har vi gått framåt, jag har satt henne på marken och med jämna mellanrum ropat henne till mig och hon har fått godis. Korta stunder i taget och hon har blivit betydligt bättre. I somras var hon inte kontaktbar i stort sett när man var ute, numera kommer hon skuttandes när jag ropar och viftar med godiset=pFast, nu har vi inte varit ute på ett tag så jag gissar att jag får gå tillbaka en hel del…

#1

Ska prova det där med mörker och rabatter! Selen sitter som den alltid gjort, precis så att han inte kan backa ur den. Han har aldrig reagerat på den förut så jag tror den sitter bra. Kan nog ligga något i det där med låda. Om han måste åka bil eller så om vi ska någonstans så håller han sig alltid tills vi kommer fram och han får sin låda.

Har inte fler illrar men håller utkik efter omplaceringar som skulle passa medan jag inväntar valp-säsongen. Vi ska över till Diamantens någon dag snart så ska han få gå ut med joppe som älskar att promenera så kanske det blir mer motiverat. Han är snart åtta månader och vi har inte varit ute så mkt mer när det varit så kallt och han inte haft päls mellan benen :P

#2

Ska börja prova med godis! Några fler bra tips på godis? Han är lite kräsen och det är mycket man ger honom som göms bakom soffan men inte äts upp.

#3 Lycka till! :)
Joppe är supergo! Har pussat på honom i några dagar :)

Jag har ju alltid övat från dom varit mycket små och har därför aldrig haft problem att gå ut och gå med mina mitt i stan om jag så skulle vilja :)

Jag har övat genom att vara ute en stund varje dag. Jag har suttit ned vid en spännande rabatt eller liknande och låtit illern nosa runt och vara i mitt knä om den vill. Det är jättebra att öva genom att bara vara ute med illern också även om den bara sitter i famnen. Den vänjer sig vid utomhus miljön då.

#5 Det är ett jättebra tips, om man ine har mina illrar=p Dom sitter nämligen inte still i famnen utan ska ner och sen upp och sen ner…

#3 Utomhus med Alinda har jag kört på gimpets vitaminpasta eller någon olja, lättast så så behöver hon inte stå och tugga en massa.

#6 Jo sådär är mina också ibland men då har dom fått vara lite omständiga ett tag ;)

#7 Här är dom det konstant=)

#5

Fick hem honom när han va 6 månader, började gå i brunst nästan direkt och blev kastrerad veckan efter och då var det svinkallt och renrakat :P Vi va ute ändå och han fick "åka luva", det tycker han är ganska roligt och spännande, åka buss är ganska kul också, det där med att gå själv är svårare.

Prova med vetegroddsolja som godis, det kan han inte gömma undan.. men kanske han är som min Alice som inte äter godis utomhus..=)

Vet du om det hände något speciellt när ni var ute? Jag är ute mycket med mina illrar och ibland kan det hända att de reagerar precis som du beskriver med rädsla mot mig.. men då är det ofta något som utlöser det. Trampade ni i löv som prasslade? Regnade det? Var det snö som knastrade? Ibland kan de hoppa till när man går bakom dem och de får min skugga över sig..de fattar inte riktigt vad det är..ett tips är också att inte gå ut med illrar som promenadtränar när det blåser för hårt ute, de kan bli rädda för vinden och för löv tex som virvlar. När mina illrar reagerar på det viset brukar jag stanna och prata med dem en stund, men jag tar inte upp dem. Om de får lugna ner sig kommer de fram för att kolla så att kusten är klar och att matte luktar matte och sen går vi vidare, det har funkat bäst här. Om illern väser och försöker springa iväg till en vägg el dyl, följ efter så att den kan göra det, de söker naturligt efter väggar/gångar eftersom de i vilt tillstånd gräver gångar under marken där de känner sig trygga, se bara till att de inte backar in i något "tryggt" ställe..för då kan det bli lite jobbigt att få ut dem…

Sen kan det ju också vara ett försök till lek, han kanske tycker att det är roligt att vara ute och ibland kan det vara svårt att visa rätt kroppsspråk när man har en sele på sig..eller så kan det också vara ett försök för att se vem som bestämmer på promenaden, men det låter som ren rädsla av någon anledning.

Kom förressten på ett tips till..Samma tid, samma kanal..

Våra små tassar är extremt rutinbundna, en del illrar kan känna sig trygga med om saker händer i exakt samma ordning, sätt och på samma tid. Prova med att gå samma runda samma tid och ha saker som ni säger på samma sätt. Tex nu går vi ut när ni tar på selen och nu går vi hem när ni ska hem. Det kan skapa en trygghet. Vi illerägare får inte glömma att våra små ligger på samma intelligensnivå som små apor, alltså inte så långt från oss själva, de förstår mer än vad vi tror.  Min Love går raka vägen hem när vi är ute om jag säger det till honom, superbra om man går lite vilse! Och Alice vägrar gå ut ur både burar och dörrar om hon inte hör Varsågod, först..

#11 Ooooh Yes! Så är det här hemma också! Vid ungefär samma tidounkt varje dag vill dom gå ut. Före passar defenitivt inte…

#10 #11

Oj! Mer intelligens än vad jag trodde, helt klart! Haha så svårt att tro när han hoppar in i samma dörrkarm och slår i huvudet nästan varje dag :P Det är min allra första iller så man lär sig mer varje dag.

Ja nu var det definitivt mer rädsla mot mig men jag vet inte om han skulle gå och gömma sig för han var runt utanför grovsopen och luktade. Funderar på om det var någon otroligt spännande lukt eller så. Har verkligen aldrig reagerat med att inte vilja sitta kvar hos mig förut så jag blev jätteförvånad.

Vetegroddsolja finns så den får börja följa med ut på promenaderna. Ska också försöka att få rutin på att gå ut samma tid varje kväll framöver och säga samma sak :)

Tack för tipsen!

#13 Det är det som är så roligt med illrar, ju mer man studerar dem ju mer upptäcker man hur otroligt smarta och uträknande de är

Om man kollar på illrar i grupp så kan de ha ett otroligt rikt och komplicerat kroppsspråk med olika signaler som de ger till varandra, det gör de också med oss männsikor men ibland kan det gå så snabbt att det är svårt att upptäcka. Jag blev intresserad av det på allvar när min lilla iller Vide (tyvärr död) blev dövblind pga sjukdom.

Precis som du säger kan din illers beteende också bero på en mycket intressant lukt. Om en  sådan dyker upp som luktar intensivt och är ny för illern kan de reagera med tex att väsa, kanske för att skrämma bort det "farliga", då kan det också bli att de regerar med att allt annat (inkl. dig) också kan vara farligt, så då kan det vara säkrast att bli rädd för allt som är i miljön runt omkring..

vill gärna höra hur det går för er med promenaderna!

Jadå jag uppdaterar. :)

I lördags var vi ute och gick med Joppe från Diamantens uppfödning som älskar att promenera. Det gick bättre än vanligt och han var inte så jätte stressad. Idag såg jag ut en liten runda vi ska gå så att det blir samma runda hela tiden. Vi gick den nu ikväll och i början var han som vanligt och skulle mest upp till mig men han fick vetegroddsolja när han gick åt rätt håll. Sen helt plötsligt vände det och han skulle bara springa och springa när det började gå hemåt. Så jag stannade, höll fast i kopplet och försökte locka honom med oljan. Han tycker det är jätte läskigt när jag går bakom eller bredvid honom och han väser åt mig. Jag försöker prata med honom och tala om att det är jag men två gånger gick det så långt att jag försökte locka på honom, hålla in kopplet och närma mig men då kände han sig trängd och skällde så det ekade i skogen! Sen insåg han att det var jag och då ville han komma upp. Direkt när han va i famnen ville han ner igen och hela vägen hem låg han på som en liten ångvält. (Försökte visserligen gå in till vartenda hus på vägen men tillslut hittade vi rätt.) Väl inne i trappuppgången var han lugn igen, gick och gömde sig när vi kom hem.

På ett sätt kändes det ju bättre när han ville upp till mig och gömma sig under jackan än det här…

Jag är förvånad över att han inte bet mig när ja plockade upp honom när han till och med precis skällt som en klämde hundvalp åt mig… Han är så överdrivet mesig den här pojken ;)

När vi har varit ute och traskat och är på väg hem, så SPRINGER alltid killarna hem, dom tycker att det är en sport . Fort fort fort med sina korta små ben..

Men hur får jag honom att inte bli skiträdd när jag går efter honom? Som sagt han verkligen skreeeek igår! Och han är skitstressad och luktar äckligt :(

Alla illrar funkar heller inte i koppel.. Då måste man nästan ha tränat från början..

Du kan nog inte få mer tips av oss än du redan har fått tyvärr.
Får han ut något av promenaderna eller är det bara ett stressmoment?

Har du prövat att prata högt med honom när ni är ute? Lite avledningsnack så att han vet vart han har dig?

Men jag har 5st killar hemma, och alla beteer sig olika när vi är ute.
Theo bryr sig inte så mkt av vad som händer runtomkring honom, han pinnar på och tycker att det mesta är trevligt. Blight, hans bror blir oerhört stressad av att vara ute själv. Men får Blight sällskap ute så är det inga problem.

Samma fenomen med Baby Dru, bara han får sällskap så är det inga problem.

Hugo uppskattar inte att vara ute och gå på samma sätt. Han vill åka med innanför jackan bara, och korta stunder hoppa ner på marken. Att sitta på axeln går också bra, men hur han trivs med att vara ute beror på dagsformen. Ibland lugn och ibland stressad.

Bernard är ganska cool av sig, men klänger gärna mkt. Han vill upp och ner, ner och upp. Men han funkar också bäst med sällskap.

Men alla trivs helt klar med sällskap av någon kompis!

#21 Och mina är helt tvärt om! Dom föredrar verkligen att gå ensamma. Har alltid någon som drar och vill gå snabbare än den andra.. Det var lättare med trion att gå med alla, men så var ju inte Marcello speciellt gammal i somras så han hängde inte riktigt med i Skits takt.. Under vintern har det varit tvärt om.

#22 Lillskrutten då :)
Fick du filmen på Bernie?

#23 näää, det tror jag inte

Ja han vill nog ha en kompis. Han var knappt stressad alls när vi va ute med illerkompis som bor i närheten. Och ja jag pratar högt med honom hela tiden när han går framför mig. Jag letar kompis åt honom då han verkar uppskatta illersällskap när vi hälsar på hos diamantens :) Om det blir en omplacering eller valp får vi se. Tills vidare får han väl vara i luvan och korta stunder på marken

Så är han förkyld igen… Undrar om han aktivt blir förkyld med flit för att han vet att han slipper gå ut då…

#26 Du skrev tidigare i #16 att han skällde. Det är nästan alltid ett tecken på extrem rädsla hos illrar. Prova att gå framför honom, han kanske känner sig tryggare när han ser var du är. Min Alice ville alltid gå bakom mig när vi började gå ut och gå. Efter ca 2 månader började hon gå bredvid mig istället.

och en liten spontan tanke..du skrev att han hoppar in i saker..det är inte så att din lille är blind eller döv? Jag hade en iller, Vide, som pga en svår sjukdom blev dövblind. Prova med att ta en vit bomullstuss ställ dig ca 2 meter från illern och släpp ner tussen. En iller som ser kommer att försöka springa fram till tussen eller följa den med synen när den faller ner. En blind iller gör inte det. Vide var helt blind men ögonen såg helt normala ut.

En döv iller kan vara rädd utomhus för saker som känns, vind, dofter, vibrationer och de kan reagera jättekonstigt. Prova med att göra ett högt ljud precis bakom illern, det får inte vara klappar (då kan de reagera på vinddraget) eller något ljud som kan ge ifrån sig vibrationer (ex när man kastar något i golvet). Om inte illern reagerar kan den vara döv/hörselskadad. Min egen erfarenhet av döva illrar är att de inte är tysta eftersom de inte vet hur högt de låter själva. De kan tvärtom låta mer än hörande illrar. Vide kunde tjuta i sömnen så att det slog lock för öronen på oss tvåbenta ibland. Hon skällde och tjöt betydligt mer än sina hörande syskon både i sovande och vaket tillstånd.

Ett alternativ är också att du går ut med honom i en lite väska ett tag och ser om det kanske får honom att lugna ner sig.

Ja han va ju extremt stressad när han skällde. Sen satte jag mig ner och lockade på honom och då kom han och slickade i sig vetegroddsolja. Nä döv är han i alla fall inte. Blir rädd för höga ljud och går att locka på med pipleksak. (som han inte leker eller tuggar på, den ska ligga i sitt hörn) Jag tror han ser, även om han är illernärsynt :)

Ska ju ändå skaffa en till så jag funderar på att låta honom vara i luvan eftersom han tycker det är så himla jobbigt på marken. När han va med illerkompis fungerade det ju bättre.Tills vi hittar en kompis och de är två.