Det lättaste är nog att åka och hälsa på illern. Se hur den är i dess hem och hur ägarna hanterar den samt hantera den själv. Sköter den sig där så kommer den antagligen sköta sig i framtiden i ett annat hem även om det ev blir en testperiod.

Jag är som sagt FÖR kontrakt på omplacering av illrar. Jag har omplacerat en iller en gång helt utan kontrakt eller pengar.. Men idag skulle jag skriva någon form av kontrakt.

Det är en trygghet för både säljare och köpare (om det skrivs på rätt sätt). Och man har chansen att "kräva lite" både som köpare och säljare, eller bara få vad som sägs på papper.

Man behöver ju inte garantera att illern inte ÄR en problemiller utan att den inte HAR VARIT en problemiller hos den som säljer den.

Jag håller med om vad JossanH skrev i ett annat inlägg om kontrakt. Man kan ju som sagt skriva ett kontrakt där ägaren garanterar att illern inte högg så blodet rann när h*n ägde den. Men jag förstår ju absolut att man som tidigare ägare inte kan garantera att illern är bit och huggfri sen hos nästa ägare.

Iller är precis som ni säger levande varelser, med egna egenheter och egna individer. Bara för att det funkade i tidigare hem så kanske det inte fungerar i ett nytt hem. Men då vill jag kunna ha den möjligheten att kunna lämna tillbaka om det inte fungerar. Då tyckte jag man kunde skriva ett kontrakt där det står att om problem uppstår och nuvarande ägare inte kan handskas med illern (när det gäller hugg och bett) så ska man kunna få lämna tillbaka illern.

Hahaha nu kunde jag formulera vad det var jag var ute efter i ett kontrakt. (Är så dålig på att formulera mig och förklara så folk förstår vad jag menar och är ute efter). Som sagt garantera att en iller inte hugger ohjälpligt kan man kanske inte lova, men man kanske kan då istället få möjlighet att lämna tillbaka om det inte fungerar. Det skulel jag då vilja ha skriftligt på och inte muntligt. För ägaren kanske säger muntligt att: Ja visst kan du lämna tillbaka om det blir stora problem, och sen om det då uppstår stora problem så säger hon sen att nej tyvärr jag akn inte ta tillbaka. Där är det väl då inte fel att få en skriftlig garanti som säkerhet?

Jag skulle nog inte vilja sälja/omplacera min iller som jag vet är trevlig om jag inte är säker på att personen kan handskas med den även när den testar.

Känner man inte varandra så kan ju den nya ägaren säga att illern bet hysteriskt för att de tröttnar eller vad som helst.

Jag kan förstå ditt tänk, jag tror bara inte så många vill skicka iväg sin iller till någon som vill ha en sådan klausul.

Jag ser som sagt inga fel i det så länga man är tydlig med vad man menar. Jag skulle tex inte vilja ha en iller som hugger och är rädd. Det passar inte mitt liv just nu att behöva kämpa fram en ralation, det behöver inte betyda att jag inte skulle klara av det.
Sedan märker man förstås ofta ganska fort vad illern är för en krabat när man väl är där och hälsar på men det ger ju ändå något mer än "ordet" om man får det på papper… För jag tror att dom flesta frågar om illern är bitig och inte vill ha den om den är svår.. Varför kan man då inte få det bekräftat på papper tänker jag?

Tycker verkligen du borde be om ett kontrakt där du också får ta del av villkor och inte bara de som säljer/omplacerar sin iller. Ett bra kort att köra på att om det uppstår problem och det inte fungerar att ha den illern i ditt hem med dina illrar att du har möjlighet att lämna tillbaka honom. (Konstigt formulerat men det du skrev i ditt andra stycke låter som en bra deal för alla inblandade)

Jag tycker inte det är fel att få en skriftlig garanti. Många gånger kan man glömma bort vad man sagt eller helt enkelt "glömma" till förmån för en själv. Du kanske kan säga till nuvarande ägaren att du vill ha ett kontrakt för illerns skull och inte din egen? Typ förklara att du verkligen vill att det ska fungera och göra allt du kan för att det ska göra det..?

# 6 Men du kan inte garantera nått med levande varelser.

#7 Jag kan garantera hur illern har varit hos mig. Det är inga problem. Och det är ju det jag menar.

#7 Sorry, såg nu att det inte var mitt inlägg du kommenterat

Jag tycker att djur ska säljas med kontrakt av många orsaker!

Men det är helt orimligt att fd ägare ska garantera att illern inte är en problemiller. Det är upp till köparen att bilda sig en uppfattning om hur djuret beteer sig innan man tar hem dom.

Tyvärr tycker jag att blocket stilen inte är seriös. Man ringer, bestämmer tid och pris, åker och hämtar. Väljer man att göra på det här sättet så får man ta konsekvenserna av det. Nästan alla illrar på blocket är dessutom helt rumsrena, bitfria, vana med hund och katt, försäkrade, vaccinerade och med bra stamtavla. Mycket trolig annons!

Skulle jag leta efter en iller så skulle jag aldrig svara på en sån annons! Hittar jag en annons där det står, kan bitas ibland, ganska duktig på lådan. Då vet jag att det är en ärlig illermänniska, eller att det finns en god chans att kunna få ärliga svar om illern.

Vill man vara säker på vad man får hem för individ så skulle jag begära att få komma och träffa flera gånger och bilda mig en egen uppfattning. Skulle det inte vara intressant för säljaren, ja då går jag vidare.

Jag ser det som att vill man ha sånna garantier så är man inte mogen nog att skaffa en till iller. Eftersom du redan har iller så vet du att illerägandet inte alltid är en dans på rosor. Det kommer perioder av trots, bus, lek, glädje, sorg och är man inte villig att rida ut en eventuell storm med en ny individ så kanske man ska avvakta.

En problemiller känner du igen på 3sek. Kolla ägarens hem, verkar illern ha varit avskärmad? instängd? hur förhåller sig ägaren till djuret? ärr på armar? skor inomhus?

Jag förstår inte riktigt din överdrivna rädsla för aggressiva illrar heller. Jag har träffat flera hundra illrar, säkert klappat mer än hälften av dom. Pratar med illerägare varje dag. Men jag har bara stött på 3st aggressiva illrar som har agerat utefter ditt värsta scenario.

Men lycka till i ditt sökande :) kontrakt är super, men dom måste vara rimliga!

Jag har aldrig sagt något om att inte ta hand om en iller som testar. Det är helt ok för dom att testa, jag är som sagt ingen nybörjare när det gäller iller. Äger två stycken, och dom testade hel vilt i början.

Men om en iller hugger hej vilt hela tiden så blodet rinner fortfarande fter 1-2 månader, då är det ju något som inte stämmer. Det kan vara vad som helst som är fel, den kanske inte trivs för att den saknar sitt gamla hem, kanske inte trivs med dom andra illrana som finns i det nya hemmet, med mera med mera. Det kan ju vara precis vad som helst. Men då tycker jag att man ska kunna ha en möjlighet att läömna tillbaka efter 1-2 månader och det ska stå skriftligt på ett papper i så fall att man kan lämna tillbaka om det uppstår stora problem.

Till och med uppfödare skriver ju ett kontrakt där dom  lovar att ta tillbaka illern om man av någon anledning inte kan ha den kvar. Jag i min tur skriver ju ett kontrakt där jag lovar att ge illern det hem som ägaren kräver. Jag garanterar även skriftligt att ge den det omhändertagande som ägaren kräver, som vetrinärbesök, rätt foder, vaccinering med mera

Men som köpare så anser jag att man ska kunna kräva att få lämna tillbaka illern efter 1-3 månader om det uppstår problem. Testperioden kan vara 1-2 månader, emn man ger det kanske lite mer tid ändå 2½-3 månader för att man verkligen sk vara säker på att det inte bara är test.

Jag har som sagt inga problem med att illern nafsar, biter eller hugger under testperiod, för det kan jag handskas med och det är något jag räknar med att den gör. Men ajg kan inte handskas med en iller som ständigt fortfarande efter 1-3 månader hugger så det blöder. Att den hugger så pass så jag inte kan handskas med den.  Då vill jag ha rätten att kunna lämna tillbaka den.

# 8 Men du har rätt, man kan garantera hur illern har varit hos sig själv. Fast aldrig hur den kommer att vara eller reagera i ett annat hem.

#7 Sorry otydlig. Garantin jag syftade på vad som sagt sinsemellan så att om det skulle uppstå problem så handlar inte problemet om vem som sagt vad.

# 13 Ja sånt kan man skriva ner men det är ju ingen garanti. En garanti lovar att produkten, i det här fallet illern, inte beter sig på ett speciellt sätt.

#10 Den här överdrivna rädslan för aggresiva illrar måste jag ha missat… :/

Jag kanske inte hade varit mogen för en till iller i somras heller? Jag gick väldigt mycket på temperament och ville vara så säker som jag kunde på en lugn, trygg, valp som inte skulle vara jobbig att uppfostra. Inte bara för min egen skull utan även för den illern jag hade kvar hemma. Det blev inga jättestora problem att sätta ihop dom tack vare att valpen var så pass mild i sitt sätt.
Jag ville ha så goda garantier som möjligt på att valpe var vad jag ville ha. Jag fick mycket gratis genom att se på honans tidigare valpar, pappan till kullen och hade kontakt med uppfödaren under hela förloppet.

Sen så har ju faktiskt Loverats nämnt ett antal ggr att h*n är mycket väl medveten om hur illrar beter sig, trotsar och bär sig åt under vissa perioder, och att det är helt okej. Det h*n vill undvika är att få hem en iller som kräver extra jobb i flera år utan någon större framgång precis som kompisens iller har krävt.

Hmmm, skulle jag ha satt ut Pegasus eller Dexter på annons på blocket så hade väl jag fått ljuga för att folk skulle ta annonsen seriös..

Nej som sagt jag har tidigare uttryckt mig fel, man kan aldrig garantera att en iller är bit och huggfri hos nya ägare. En ägare kan bara säga hur illern har fungerat hemma hos dom. Så förlåt det har varit fel uttryckt av mig hela tiden. Men det ska väl inte vara så fel att få skriftligt?

Anledningen till att jag är så rädd för huggande illrar är att min väninna har en huggande iller och det är inte lite hon hugger om det uppstår situationer där hon blir rädd. Fast visst hon är inte så farlig som hon var för ett år sen, men så har min väninna med lagt ner oerhört mycket jobb också. Men tidigare så högg denna lilla dam rakt igenom fingrar, tår och grävde tänderna djupt ner i armarna, hon släppte inte ens tidigare när hon högg, men det gör hon nu. Det är väl där min rädsla för huggande illrar har uppstått. Jag har inte träffat så många andra som äger iller så tyvärr har jag kanske lite dålig erfarenhet.

Sen så håller jag mig nog till rådet att kanske inte köpa på blocket. Som ni säger så är det så många annonser som inte är seriösa. Jag kommer att hålla mig till uppfödare för där skrivs det kontrakt mellan ägare och köpare. Där kan man även vända sig och få hjälp om det uppstår problem.

#12 Nej, det kan ju ingen skriva på, men jag utgår ifrån att om ägaren skriver ett kontrakt på att illern inte är en problemiller så utgår den från sina egna erfarenheter, precis som om man skulle skriva att illern inte har några sjukdomar. Man kan ju för den skull inte garantera att illern aldrig blir sjuk bara att den inte varit det hittills.. ;)

Loverats!

Men jag tycker att det är super att du vill ha kontrakt!

Jag förstår mycket väl att en tidigare ägare aldrig kan garantera att deras iller fungerar hemma hos mig. Som sagt illern kan vara hur supergo som helst hos tidigare ägare, men kanske inte fungerar hemma hos mig.

Precis som JossanH skriver är jag rädd för att få en iller som kräver oerhört mycket arbete i flera år innan du ens kan ta i den utan att den hugger. Det är just det jag vill undvika. Det är väl egentligen ingen som vill ha en hiller som hugger så blodet rinner så fort du kommer i närheten av den i flera år? Då hade man väl skaffat sig en huggorm istället

Jag vill ha en busig iller men med ett bra temperament som ska vara hyfsad lätt att uppfostra. Sen som sagt att den nafsar, hugger, biter under testperiod är som sagt helt ok, det är helt normalt. Är väl medveten om att man kan få en hel del problem i början. Men jag vill helst slippa det där med att behöva arbeta under flera år mer än vanligt på att få en iller att sluta huggas så att blodet rinner. Men Blocket är nog ingen smart idé Att skaffa iller ifrån. Då är det kanske större chans att köpa grisen i säcken.

Att köpa från uppfödare är verkligen det smartaste sättet, för där kan du träffa illerns föräldrar, vara med och se när den växer upp, träffa den innan du får hem den, och ställa miljoner frågor till uppfödaren. Plus att dom flesta uppfödare brukar finnas tillgängliga under hela illerns liv.

Kontrakt är som sagt bra, men som många av er påpekar "under rimliga gränser för bägge parter"

Vill även ha sagt att det är oftast ALDRIG lätt att uppfostra en iller, men det ska heller inte näst intill vara omöjligt.

#1 Alltså det känns bra på ett vis och på ett annat helt fel. Vi diskuterar levande varelser. Jag kan aldrig garantera att mina illrar inte kommer att bitas/nafsa om dom träffar en främmande människa och inte heller hur dom skulle reagera på en omplacering.

Själv kan jag bara härröra till Rickie Kobra härhemma. När han kom var han riktigt stressad så det gick inte att hantera honom överhuvudtaget. Han HÖGG! Det tog honom ett halvår innan han lugnade ner sig. Men med tid, tålamod, handskar,  fjäsk med mera så har jag idag en iller som mår toppenfint. Han går här och lullar och har det bra. I hans läge var det inte snack om att lämna tillbaka då ägaren inte ville ha tillbaka honom. Att omplacera i min tur en så stressad iller fanns inte.

Ägarna omplacerar i många fall för att något har hänt i deras liv vilket gör att dom inte längre kan ta hand om illern på bästa sätt. Att då tvinga ägaren ta tillbaka illern efter x antal månader känns inte bra. Nu tycker jag också att det är fel att sälja till första bästa.

Jag förstår på sätt och vis din rädsla för att bli illa biten men……

Man kanske skulle skriva att man har en prövotid en tid för att se hur illern reagerar på att flytta. Vissa illrar är ju stencoola till allt som händer medan andra flippar ur för minsta lilla.

Som jag nu har skrivit flera gånger så förstår jag också att man inte kan garantera att illern är relativt bitfri i det nya hemmet. Alla illrar är olika och reagerar på olika sätt om dom förflyttas.

Men det med prövotid lät oerhört bra.

Jag skrev dock ett meddelande till henne där jag bad om ursäkt för min klumpighet att uttrycka mig på fel sätt och försökte förklara för henne att det enda vi ville från början var att få veta om det gick att lämna tillbaka om det inte fungerade i vårt hem. Med andra så är ju det faktiskt som en prövotid. Har dock inte fått något svar av henne ännu. Förstår ju om hon kanske är sur för att jag uttryckte mig klumpigt, men samtidigt så rör det sig om ett liv som man ska ta hand om så jag vill ju att det ska kännas bra för alla parter. Både för mig, henne och illern.

# 21 Det intressanta med Rickie var att han inte var sådan här. Så om jag hade garanterat honom bitfri så hade det blivit helt fel.

Jag tyckte det var ett bra förslag Loverats.

Precis som att uppfödare har kontrakt borde man även ha det i detta fall oxå då man lätt blir lurad och det ofta bara är tomma ord.

Hoppas tjejen bevsrar ditt meddelande.

#22 Bra att du hörde av dig till säljaren för att förklara hur du menar :-)) Nu hoppas jag att hon svarar och att du får chansen till ännu en iller :-)) Jag tycker att idéen med kontrakt på en prövotid är värt att testa. Sedan hur det håller lagligen är svårt att säga. Det vet vi ju inte ens med valpkontrakten.

#23 Men då undrar jag, vad gjorde jag för fel? Kan det vara som så att han slappnade på något sätt? Skit samma, här får han stanna tills han dör. Det skulle inte förvåna mig om han blir äldst av nuvarande gänget då jag vet minst om honom. Förra ägaren hade inte så stor koll på ålder så gissningsvis iår blir han 7-8

# 25 Jag tror inte du gjorde nått fel. Det var nog mest ombytet till ett nytt hem och att det fanns andra illrar där. Här bodde han själv under tiden han var i akuthem utan inblandning av andra iller och den stressen det ger.

För visst blev han bättre när han började bli vän med de andra illrarna?

jag har omplacerat och dom har kontrakt. även om den nya ägaren var tvungen att pmplacera skrev jag ett nytt kontrakt med dom =)

#26 Så kan det nog vara. Fast det där med vänner kan diskuteras . Har nog aldrig haft en iller som verkligen uppsökt ensamhet framför flersamhet. Han kan ligga i stora puffen och då går Armani och Dag-Otto och lägger sig där. Det tar inte lång stund förrän jag hör Rickie börjar knorra och sedan ser jag honom gå iväg och lägga sig någon annanstans, ensam. Äsch, spelar roll, han har det bra och han mår bra. Han börjar till och med bli lite söt .

Tjejen har fortfarande inte hört av sig och det känns lite synd. Men på ett sätt klandrar jag väl henne inte heller om hon är upprörd över min klumpighet att uttrycka mig fel. Bara så synd på ett sätt ändå för jag vet att vi hade kunnat ge grabben ett bra hem. Nu är jag rädd för att hon kanske säljer till någon annan som inte vet ett dugg om illrar och inte har intresse att läsa på och att stackars illerpojken blir felbehandlad.

Men jag ska inte tänka så för då blir jag bara ledsen. Jag hoppas att han får ett bra hem den lille pojken och att han får ett fint och lyckligt illerliv hos sina nya ägare.

Jag och sambon har dock bestämt oss för att aldrig mer svara på en blocketannons på iller. Vi väntar hellre ett par månader extra för att finna rätt iller och rätt uppfödare.

Hoppas bara nu att jag inte har skrämt bort alla uppfödare, och att dom inte tror att jag inte är någon lämplig till att ta hand om iller. Jag kan vara oerhört klumpig ibland med att uttrycka mig och har svårt för att få saker och ting sagda på rätt sätt, speciellt när det gäller att försöka skriva det man försöker tala om. Men jag älskar verkligen illrar och djur överhuvudtaget och är alltid noga med att dom ska trivas och ha det bra.

Oftast de som säljer djur via blocket-annons de säljer ju för att de inte har tid, allergi, tröttnat osv.

Att sen behöva gå och vänta och kanske behöva ta tillbaka djuret känns nog inte aktuellt för de flesta. De vill att de ska flytta och sen ska det vara bra med det.

Det är väl den största skillnaden mellan att köpa via en annons eller från en uppfödare. Inget behöver ju vara sämre än det andra. Tur eller otur helt enkelt.

Jag tycker det är oerhört skönt att man vet att hos en uppfödare så kan man få hjälp att antingen omplacera eller lämna tillbaka om det skulle skita sig totalt. Men det kanske inte funkar så när man köper en omplacering där det är akut att bli av med djuret.

Jag är ju inte riktigt van vid detta då bägge mina illrar är hitteillrar som ingen har velat kännas vid.

Men min väninna som köpte sin första iller från en uppfödare är oerhört nöjd med att ha köpt från uppfödare. Hon kan höra av sig när som helst om det skulle vara något, någon att bolla med osv. Plus att en uppfödare kan komma med en hel del tips.

Men visst kan man kanske ha riktig tur inne på en annons också, men jag föredrar nog ärligt en uppfödare där det skrivs ett kontrakt mellan uppfödare och köpare som känns bra och rimligt för alla inblandade.

Kan väl tilläggas att även när man väljer uppfödare så får man ha koll. Var ju tyvärr några som köpte i år som behövde hjälp men vars uppfödare aldrig någonsin hörde av sig tillbaka igen.