Beror helt på faktiskt. En del som är pälsdjursallergiker tål illrar. En del kan tåla andra pälsdjur hur bra som helst men tål inte iller alls. Och en del tål inga pälsdjur alls, inkluderat iller.

Men har man en pälsdjursallergi i botten så är risken väldigt mycket större att man inte tål iller heller.

Okej, tack så mycket! Det är bara det att min syster fick sin allergi när hon var runt tolv år och vår mor var också allergiker men ingen annan i vår familj. Så.. jag vet inte riktigt. Hon är allergisk mot det mesta, men allra mest katter. Hundar typ lite mindre och hästar nästan ännu mindre. Fåglar inkluderas där med. Men fåglar kan hon ändå klara av. Men katter är värst, hon kan inte andas när hon får en riktig "attack" om man säger så och det beror det mesta på katter. Vet du kanske om katter är lika illrar i huden / salivet / pälsen? :)

Eller om illrar är lika katter…

Jag är allergisk mot katter men inte mot iller. Det finns andra som är allergisk mot iller men inte mot katter, de som är allergiska mot båda delarna. Det är väldigt olika.

Sen är många mer överkänsliga mot valpar och könsmogna illrar än vuxna.

#2 jag har samma sorts allergi. mycket på katt päls (om jag är nära en katt 30 min får jag en klump i halsen som typ en hår boll känns det som)och lite hund och häst allergi. Vi har köpt en iller för 2 mån sen o jag har inte haft det minsta problemet.Det går hur bra som helst tack o lov. så det kan funka kanske. det är säkert olika på olika människor.men kanske kan hon träffa en iller o se hur det känns.

Sen kan man ju även utveckla allergi med tiden..

Aha, okej. Jaså? Hm, intressant. Ja.. Det som är det svåra är att jag har hittat en annons på blocket som är inskickad av någon Jessika och typ Lennart i Skåne. Vet du om Lennart är en bra uppfödare? Heller står det inte vilka åldrar utan bara.. olika åldrar.. Men för att få kontakt måste man ringa.

#7 Lennart är en sk. farmare och nej, jag skulle inte rekommendera det. Det av den enkla anledningen att djuren inte hålls på ett bra sätt, de hanteras inte och därmed så får man hem en iller som inte toatränats, inte bittränats men framförallt inte är van vid att leva med folk. Billigt och enkelt må det vara men uppfödare har förhoppningsvis en bättre hållning, friska djur som är socialiserade från början och kan bistå med råd och hjälp.

Om personerna med pälsdjursallergi är några som ofta är hemma hos er så bör de ju kolla upp hur de tål illrar först innan ni skaffar. Annars slutar det ju bara i att illern säljs igen.

Om det inte är ni själva, och ingen som bor hos er så gör det kanske inte så mycket då.

#7 Mjo, jag förstår. Varken annonsen eller personerna själv verkar vara seriösa. Det är så synd när folk gör så, inte tar hand om sina djur så som dem ska tas hand om.

#9 Min syster bor med mig, men är det möjligt att man kan göra ett allergitest eller åker hem till uppfödaren och ser om det funkar, eller går det sämre? Jag har hittat Sara Duholm och så hittade jag en annan annons av "Johan och Emelie" men där står det inget om dem är vaccinerade, chippade, toalettränade osv…

Illrar är dyra att äga, tänk på att ha pengar undansparat om du ska skaffa dig en iller. Om de blir sjuka så går det snabbt som de flesta här brukar säga, man ska alltid vara beredd :) Och är folk allergiska så kan man tyvärr inte tvätta illrar som man t.ex kan med hundar och katter, för illrar ska inte tvättas mer än varje halvår helst.

Att åka hem och hälsa på uppfödaren först är ju att föredra vare sig man är allergisk eller ej. Är ju inte säkert att ni kommer överens med just den illern.

Man kan få söka runt lite för att hitta rätt.

Men har ni Sara Duholm i närheten så kan ni ju börja i den ändan. Åk och hälsa på. Låt din syster ha illrarna så mycket i ansiktet det bara går och se vad som händer.

Det är möjligt att din syster reagerar direkt ifall hon är allergisk, men det kan också dröja några månader. Tror inte det finns tester som är specifikt för iller tyvärr.

Kan tillägga att om någon säljer valpar för 1000kr så är de mest troligt vare sig chippade, vaccinerade el vet.kollade. Med tanke på att det kostar nästan 500kr per valp att göra.

#11 Tack så mycket för den informationen, men jag visste det redan, haha. Jag har läst och slukat i mig all information som egentligen behövs, har kollat flera tusentals sidor. Men jag ska dock köpa den engelska boken "Ferrets For Dummies" ändå. :)

#12 Där har du en poäng faktiskt! Inte alls säkert att min syster ens klarar av att vara i närheten av illrar.. Det skulle bli väldigt ledsamt. Jag har försökt att hitta någon erfaren uppfödare här nere i Skåne i snart ett år.. Inte alls mycket men vi får se hur det blir om jag skaffar en eller inte.

Ja, jag bor rätt så nära Kävlinge så det är ju tur. :) Det vet jag, några i familjen som bor uppe i Stockholm har katter och det brukar ta runt en dag för min syster att bli ordentligt allergisk, men hon kan vara i närheten av dem, dem är trots allt utekatter så dem spenderar mer av sin tid ute och jagar gnagare och andra smådjur.

#13 Jag tänkte precis på det. Det verkar ju lite misstänksamt trots allt. Kostnaderna är ju värt det, illrar är bäst!

#14 jag visste också att illrar skulle vara dyra, men jag visste inte att suzy skulle kosta oss 10.000 bara på 2månader. Men men.. :o

#15 Hur i hela fridens dar gick det till? Det är ju priset på en operation ju. Vad hände?

Inte för att säga att man inte ska vara förberedd på att det kan kosta. Visst gör de det. Har ju själv lagt ut de summorna under sommaren här tyvärr.

#16 du jag har verkligen ingen aning… Veterinären två gånger det har kostat oss runt 1000 lite över varje gång så runt 2200 där.. Sen små saker, typ leksaker, koppel, sele, tunnel allt sånt har kostat ganska så mycket. Och maten.. Sen vet jag faktist inte.. Jag är inte helt säker längre, men 10.000 från hennes pengar är iallafall borta.
Ojuste strong hold kostade mig 50kr en gång har jag för mig och nästa gång kostade det 300kr :s?! Och det var exakt samma förpackning..
Och roligaste av allt är väl att nu har förmodligen Wilja öronskabb..för hon kliar sig rejält i öronen och det har suzy också börjat med.. :/ Så kan det gå.. :/

Trodde det hade hänt nåt.

Lägga ut pengar på grejer till illrarna kan man ju göra av med hur många tusenlappar som helst.

Stronghold är dyrt. Jag fick ju in det IGEN nu. Och den här gången behandlade jag 9 illrar och 6 katter. (har jourhemskatter som bor här extra nu) Det gick på 800kr. 

Hatar öronskabb. Men det förvånar mig inte om Wilja har, var väl någon av valparna som hade det när de flyttade så.. Var nån gammal tråd om det.

Då blir det till att stronghold-shoppa igen för dig med då.

Jag kommer vara väldigt nogrann med mina illrar och jag kommer att hålla koll på kostnaderna med. Ska försöka hitta det billigaste men ändå bästa. Finns inte så mycket som är utav det bästa men är billigt att köpa, men annars får det väl bli det som kostar lite mer.

Nej det har det inte, då hade jag nog skrivit ut det här i en tråd. Suzy gör mig ju orolig när hon bara hostar.. Så skulle hon bli sjuk.. ja sömnlösa nätter är allt jag kan se framför mig.

Urs.. Det gick på 300kr för mig för bara två djur :/ för min mamma där emot kostade stronghold plus något medel mot irriterad öron för hundar på runt bara 160kr.. Så jag undrar varför mitt som var mindre doser var så himla mycket dyrare..

Jag har stronghold kvar som tur är, men frågan är om man ska ta en tur till veterinären eller bara behandla och ta turen om det inte går över?
Det här blir ju tredje behandlingen emot skabb för suzy inom bara två månader… Hemskt ju.
Hon sa att Wilja haft öronskabb men att det var borta nu.. Men det verkar vara kvar. Sen har Wilja tydligen jätte irriterade öron har jag upptäckt, skulle kolla i dom igår och det fick jag absolut inte.. (dessutom ser hennes öron lite irriterade ut, lite rosa aktiga..) Och klippa klorna krävdes det två för, min kille fick hålla hårt i henne för att hon inte skulle sprattla undan. Men det gick bra och väldigt snabbt.
Hon hade ju ganska långt klor.. eller ganska och ganska. väldigt långa klor och inte nog med att de var långa, de var vassare än kattklor.

Om öronskabben får gå obehandlad för länge så blir det öroninflammation av det. Det kan ge rosa, mer varma och irriterande öron. Går det riktigt länge så kan det faktiskt bli hjärnskador av vanlig öronskabb. Det kryper alltså rakt in i hjärnan.

Om du har stronghold hemma nu så det räcker till båda så hade jag gett dem det direkt. Ser inte Wiljas öron bättre ut inom några dagar hade jag åkt in med henne isåfall. Men det är ju möjligt att hon behöver någonting annat.

Men du har behandlat Suzy två gånger? För du skrev för ganska länge sen att hon fortfarande hade skabb och när du skrev det hade du behandlat två gånger. Men det var ju ett tag sen.

Skabb är inte allvarligt förrän det går obehandlat för länge, det är då man får de riktiga problemen.

#19 Jag sa likadant. Vet inte vad som skedde, men någonstans försvann pengarna iallafall. Det är inte som att jag köper leksaker en gång i veckan bara för att jag tycker att det är kul..

#21 Jag behandlade henne en gång.. Efter en vecka utan att det hade blivit finare i örat och utan att kliandet hade ens minskat så behandlade jag igen. Efter det kom katten hit, med förmodligen öronskabb så blev en tur till veterinären och så fick vi mer stronghold. Och båda behandlades, så 3gånger har hon fått stronghold redan, nu blir det en fjärde gång.. Sen blir det inge fler djur som inte är kollade som kommer in hit längre!

Jag vet inte hur illrar brukar vara när man rör de vid öronen, man får ju klappa henne över öronen men inte ha tops nära öronen och inte heller kolla noga i dom. Med suzy är det ju lugna puckar sålänge hon får sova mysigt i knät och får gos om hon vaknar till, då får jag göra vad jag vill i hennes öron haha.. Är ju bara van vid Suzy..Illrar kanske inte tycker om att bli petade i öronen? Men wilja ser ju som sagt rosa ut så det måste ju höra ihop lite iallafall :/

#22 Jo det förstår jag. Pengar bara trollas bort känns det som! Men jag kommer förmodligen spara lite på pengarna genom att göra mina egna leksaker, det gör jag jämt till min fasters två busiga och riktigt vilda katter. Dem älskar leksakerna! Jagar dem hela tiden, leker med dem natt och dag.. hahaha.

#24 du kan göra leksaker själv låter ju som en bra idé :)! Du får visa hur dom ser ut också skulle vara kul att se.
Jag kunde inte låta bli att köpa en liten mus som piper när man tar på den… Suzy älskar den så, hon ska alltid gömma den och ta hand om den eller försöka döda den haha hon kan inte bestämma sig :)
Du kan ju ge en strumpa som är trasig också det är ju lika kul som vad som helst för de flesta iallafall haha! Men det är ju inte leksakerna som kostat mig mest, man behöver ju transportbur, toalådor (jag köpte två dyra, finns ju billigare på ikea som är förvaringslådor), strö, mat.. Ja fast det beror ju helt på hur man själv väljer att man ska ha. Jag hoppas iallafall att det inte drar iväg så himla mycket för dig som det gjort för mig haha :)

Det viktigaste är inköpet för illern. Chip och vaccinering ifall det inte är gjort. Försäkring direkt! Och sen ett bra foder.

Och en buffert när illern har käkat något olämpligt och måste till veterinären, naturligtvis på en lördag natt när det är jour.

parafinolja är väl också ganska viktigt? :) Eller iallafall bra att ha.

25# Javisst är det en bra idé, hahaha! :) Just nu har jag ingen bra kamera, men jag har min iphone som tar rätt så okej bilder. ;) Men det är faktiskt rätt så enkelt, jag tar bara små piprensare och binder ihop och sen sätter jag dit någon liten mus som jag sytt ihop själv eller virkat ihop själv. :) Kanske inte världens bästa kvalité eller snyggaste men det räcker gott för katterna! ;)

26# Ja du, helt korrekt! Jag har runt fem tusen kronor i fickan just nu, som jag har till att köpa illern och tillbehör och det vill säga mat med. Sen har jag på banken om det skulle hända någonting allvarligt.

#28 äh jag har ingen kamera alls bara web cam och mobil men jag klämmer fram dåliga bilder ändå hahaha!
Alla illrar leker olika har jag märkt extremt på wilja och suzy, Suzy kör dragkamp med allt jag tar och sen gömmer hon det. Wilja där emot ska man kittla på magen för att hon sedan ska backa runt som en galning runt hela lägenheten och fräsa.. (ja hon fräser när hon leker jag tycker hon är lit ekonstig haha!). Så wilja är inte alls intresserad av leksaker :o

#27 Menade saker som är dyrt i början.

#30 aha.

29# Hahaha, ja, det räcker säkert gott till! Hahaha, dina illrar verkar väldigt gulliga och rätt olika! :) Jag har märkt att illrar blir helt urflippade när dem har badats. :o

#32 haha dom är super söta och jätte olika, både i utseende och i betende :)
Haha ja! Även om de är torra när de släpps ner på golvet ska de torka sig emot allt haha så sött :)

#33 Hehe, vad roligt! :) Jag har sett en del videoklipp på när ens iller precis blivit badad och så stryker den sig mot golvet, rullar och stojar sig, ramlar av sängar, går in i saker baklänges. Haha, sjukt det där asså!

#34 hahahaha Så ser dom ut när dom busar också, kanske inte stryker sig emot golvet lika mycket men dansar och flyger av sängar, soffor, stolar utan att riktigt märka det hahaha. Suzy brukar klättra upp i sängen sen blir hon riktigt busig för hon vet att hon inte får vara där så när man försöker ta henne dansar hon baklänges sen ramlar hon alltid ner för sängkanten och blir helt chockad.

#35 Hahaha! Jag ser verkligen fram emot sånt busande! Jag tycker att det är extra roligt när dem faller av sängar, det ser så extremt roligt ut. ;) Men herregud, vad gulligt! :D

#36 Första gångerna vart jag jätte orolig när hon ramlade ner, men nu märks det lite mer på henne att hon inte alls bryr sig lika mycket som jag gör så nu kan man skratta. Illrar brukar ha svårt att mäta avstånd när de ska hoppa från sak till sak, min suzy har lärt sig vilket avstånd hon kan hoppa emellan och vilket som är för långt! Tog bara tre fall innan hon listade ut på millimetern exakt hur långt ifrån det skulle vara för att hennes hopp skulle vara säkra.. Så jag får inte se sådanna dära roliga skutt från sak till sak :/ (sak till golv snarare..) :) Hoppas din familj tål illrar så du kan få en liten buse snart :)

#36 Men det är ju klart att man blir. Men tror inte att mina illrar kommer att få vara i min säng, jag har nämligen en loftsäng.. Bara för att det inte finns så mycket plats i mitt rum. ;) Jag vet, dem har ju lite problem med synen. Har till och med läst om det, vettu! ;) Tack för att du hoppas, du! :) Jag funderar på att sälja min iphone för 3000-5000 kr så att jag kan köpa min illers tillbehör och grejer också.. :)

#38 Haha oj ramla från loftsäng är nog inte kul för en iller :)
Visste inte jag att dom hade :o
Klart jag hoppas på det bästa! :)
Du gör precis som du själv känner för, hade jag haft något att sälja hade jag gjort det bara för att beställa t.ex en bättre tunnel än vad jag har och kanske någon liten kattiglo till mina små :)

#39 Nehej, inte alls! ;) Jo, dem ser ju inte bäst men dem ser ju. Dem har lite problem med avstånd och så. Höhö, jodå, man vill ju sitt djurs bästa så klart. :) Förresten - illern kommer att bli mitt allra första helt egna djur, wihooo! :)

#40 haha. Suzy kan mäta avstånd, vet inte om wilja kan det än, men suzy är ganska bra på det. :) Hon kanske har bra syn?
Det är Suzy för mig också eller ja alltså.. Jag fick hennes om 18års present en månad innan jag fyllde år så att hon står ju på min kille.. :/

41# Hehe, jaså? Det var rätt så ovanligt! :) Ja, det kanske hon har. ;) Aha, okej, haha. :/ Jag ska nog köpa min för egna pengar. Hihihi. :D

#42 Nja kanske :) Men hon såg ingenting i mörkret de första nätterna här, hon fräste åt allt som lät eller rörde sig minsta lilla haha!
Jag "köpte" henne för mina egna pengar, bara de att vi skulle vänta med ett djur i några månader, men jag blir ganska nere utan djur så därför fick jag henne som födelsedags present :) Eller ja snarare fick köpa henne haha!

43# Hahaha, det måste väl ändå sett rätt så roligt ut? :) Jaha, okej, då förstår jag! Det var ju väldigt generöst. :) Haha, okej! ;) Jag kan verkligen inte vänta tills jag kan köpa min iller! Ska nog köpa den till jul eller lite efter jul, hehehe.

#44 Du vet att valpar inte föds året runt? Ska du köpa valp så får du alltså vänta tills det är säsong.

Köper du omplacering kan du ju naturligtvis köpa när som helst, tyvärr vimlar det ju av dem.

Men jag tänkte bara i och med att du skrev om uppfödare tidigare.

#45, whaaaat. Säljs det inte valpar året runt???!!

¤46 Nu ska du inte vara sån…

#47, vadnu?! förstår inte alls vad du menar med den kommentaren?!

#45 Det är väl klart att jag vet det, jag har läst på en del. Jag är inte dum i huvudet. :)

#44 ska du ha en äldre iller eller en valp? :)

#49 Med tanke på att du skrev att du letade efter uppfödare och sen skrev att du ville ha en iller runt jul så tycker jag inte det var konstigt att jag frågade.

Du får ju helt logiskt inte en valp, från en uppfödare runt jul.

#46 Vad gör du här inne 4 på lördagsnatten ;)

#50 Lite äldre än en valp, några månader. Födda den 9 eller 12 maj, kommer inte ihåg. :)

#51 Inte alls, men jag nämnde heller inte att jag ville ha en valp. Jag tänkte mer på om någon hade en iller till salu allmänt, även fast jag inte var så specifik, som jag tydligen borde varit.

Jag såg på din sida att är 13 år. Nästan alla uppfödare kräver att man är 18 för att köpa iller eller har målsmans underskrift.
Mycket ändras i den åldern och ska jag se till mig själv (som alltid varit en galen djurälskare ;)) så är jag glad att mina föräldrar satte stopp för mitt illerägande tills det att jag flyttade hemifrån och hade en stadig ekonomi.

Jag träffade min första iller på riktigt, när jag var 10 år.. Då började jag tjata på mina föräldrar… :)
När jag var 19 flyttade jag hemifrån och eftersom jag hade jobb och plats då så köpte jag min första iller!
När jag bodde hemma tyckte jag förstås att jag var mogen nog att sköta om en egen och att det inte skulle bli några problem men i efterhand, vilket jag även talat om för mina föräldrar, så är jag tacksamma att jag väntade.
Hade jag skaffat iller tidigare hade risken funnits att den krävt för mycket av mig, kostat för mycket och att jag hade tröttnat.. Eller att mina föräldrar hade tröttnat på att ha en iller i familjen..
Så nu är jag glad att mitt illerägande blev precis så bra som jag hoppades på dessa 9 år jag gick o längtade!

Det kan bli ganska dyrt om illern blir sjuk (vill dig sig illa så är inte 5-10000:- en orimlig summa).. Bor du fortfarande hemma har även resten av din familj samma ansvar som du att se till att illersäkra överallt och att uppfostra illern. Är dom beredda på att ta det ansvaret? Är dom beredda på att det kanske krävs en hel del ommöblering för att inte illern ska kunna förstöra saker eller skada sig? Är dom beredda på att det kan ta tid att få illern rumsren och att många illrar aldrig blir speciellt bra på lådan?

Jag menar inget illa med det jag skriver- tvärt om! Det är så lätt att vara efterklok så det bästa är att vara förberedd på allt som kan komma ske! :)

Oj var du 13? Då kanske du borde vänta. När jag var 9år tjatade jag om en iller.. sen vid 11års ålder igen och sen vid 14års åldern.. Men hade jag skaffat en då hade jag nog gjort helt fel och den hade nog blivit ganska så hemsk… Testa kanske att vara ett hem åt en iller som behöver tillfälligt hem innan du skaffar en egen så du ser vad det är du ger dig in på.
Jag kan säga som JossanH jag är glad/tacksam att jag väntade iallafall :)

Menar inte heller något illa, men du går fortfarande i skolan och bor fortfarande inte ensam hemma heller.. Det är som JossanH också säger, din familjs ansvar också inte bara ditt, Iller springe rju fritt i hela huset/lägenheten oavsett om man vill det eller ej.. Och ja det blir ju bajs utanför ganska ofta i början.
Alltså så måste inte bara du uppfostra den utan hela din familj.
Men om dina föräldrar också har iller intresse så går det nog säkert jätte bra :)

Glömde säga också- Ofta lever man som tonåring med tanken om att kunna ha illern på sitt eget rum och man ska sköta den själv etc..
Men saken är den att det är lite som att stänga in en katt i bara ett rum och låta den vara där. Det är inte helt rättvist och den kommer vilja vara där det är människor då dom är så extremt sociala.
Nu vet jag ju inte om det är så du har tänkt det, men jag vet ju hur jag tänkte när det begav sig ;)

Om ni tror att jag inte är mogen nog att äga ett djur helt själv så har ni fel. Jag har läst på ordentligt i ungefär ett år och jag har frågat mig själv om jag är redo att 'offra' runt 10 år till en liten krabat som behöver mycket omsorg. Jag vet att illrar kostar mycket att ha och att dem är väldigt folkberoende. Jag har tagit hand om min fasters katter i en månad, när hon var i England under tiden. Det fungerade utmärkt och faster har inte klagat. Eftersom en av katterna har lite problem med urinvägsinfektioner så behövs han tas hand om extra mycket så inget allvarligt händer. Det gick suveränt och ingen klagade över att jag behandlat dem dåligt. Javisst - jag vet att ni som är äldre inte riktigt litar på barn, jag är inte helt korkad. Men jag känner mig redo, även om jag bara är tretton år gammal. Jag förstår att ni säkert tror att jag är fullkomligt galen som vill ha en iller, eftersom dem flesta äldre gör det. Men många utav min mors väninnor har sagt att jag nästan är övermogen, till och med mina vänner. Jag har tagit hand om tre hästar i ungefär en vecka nu, ägaren kommer tillbaka om ungefär två dagar, alltså på söndag. Dessutom har jag haft en hund på foder helt själv och det gick jättebra det med. Jag vet att dessa djur inte är illrar, men ni borde nog förstå. Men ni känner inte mig - varför tror ni att jag skulle vilja lämna ett djur helt ensam som dessutom är väldigt social och vill ha folk nära sig hela tiden? Jag är medveten om att dem flesta unga barn inte riktigt kan ta hand om ett djur helt själv. Därför dem flesta barn inte riktigt är så pålitliga. Men jag har verkligen dedikerat mig och snart är jag proppfull med den informationen som behövs för att äga en iller och ta hand om den. Visst - barn är inte alltid lika uppmärksamma och dedikerade när det gäller djur, men vad vet ni om dem som är det? Ni känner ju inte riktigt mig. ;) Men jag förstår att ni säkert inte vill ha och göra med en trettonårig flicka som påstås av er själva vara omogen nog att inte kunna äga ett eget djur. Jag ville inte skryta om allt det där som jag skrivit, men jag var nog tvungen att säga det. Eller inte. Men hur som helst så är det gjort. :)

Tror kanske poängen var att om man bor hemma så har man mindre rätt att bestämma än om man bor själv.

Om t.ex dina föräldrar bestämmer att illern ska säljas så kommer den att säljas vad du än säger.

Det spelar då ingen roll om du är mest ansvarsfull i hela världen, det hjälper ju tyvärr inte alls när du är beroende av dina föräldrar och bor hemma.

Var nog ingen som klankade ner på dig personligen. Men du blir inte ensam i ditt illerägande, det blir ju hela familjen.

Och resten av familjen kanske inte tycker det är ok att illern bajsar på vardagsrumsmattan eller kissar ner tv-hyllan. Eller att mamma halkar i en bajs på väg till toaletten på morgonen.

Illern måste ju få tillgång till yta och inte bo i bara ditt rum. Så det hänger ju jättemycket på att resten av familjen är lika intresserade och förälskade i detta kissande och bajsande djur som du är.

Det är det tyvärr inte jättemånga föräldrar som är.

Det är ju såklart att jag vet det. Min mor och hennes sambo har börjat fundera över det, så det är inte så att jag inte respekterar om dem säger nej. Jag vet att det kan hända olyckor, men då kommer jag ju torka upp det och endast jag. Jag kommer sätta ut lite bajslådor här och var, men som andra säger, ibland händer olyckor ändå - och då gör det det. :)

#59 Det är ju en sak om de säger nej nu, men de kan ju säga nej när ni haft illern ett tag. Och då blir ju allt så mycket tråkigare.

Det är jättelätt att säga att det bara är du som ska torka upp efter illern. Men det fungerar tyvärr inte i praktiken. Du är inte hemma dygnet runt, någon annan måste torka också isåfall. Du går i skolan, du har antagligen någonting annat för dig på fritiden också.

Och helt ärligt, för att tycka att det är ok att torka bajs så måste man verkligen älska djuret i fråga. Jag skulle aldrig krypa runt och skura efter någon annans djur.

Nu låter det som om jag förutsätter att illern inte ska bli rumsren, men man kan ju ha otur och få en som absolut inte vill gå på lådan. Jag har en sådan omplacering själv. Han har bott här i tre år och går fortfarande utanför i stort sett varenda gång.

Har man otur så har man.

Ja, det förstår jag och vet. Men man vet aldrig.

Jag vet det, men jag brukar oftast mena vad jag säger. Och jag vet hur mycket jobb det innebär.

Om illern man har inte är så värst rumsren får man ju förmodligen veta det av den förra ägaren. Man kan träna den själv däremot. Jag vet hur man hanterar sånt. Man torkar upp olyckorna och sätter papprena i bajslådan. Och om det inte funkar, så får man acceptera det.

Jag bryr mig inte om att torka upp efter andras djur, det är helt enkelt ens uppgift om man tar hand om det. Man har knappast något annat val. Jag gillar att ta hand om djur när till exempel ägaren är borta ett tag eller kanske bara inte har tid för det. Det kanske låter konstigt för dig men eftersom jag aldrig har haft ett djur helt själv (även om det låter dåligt, nu när jag vill skaffa iller) så får man prova på om man klarar av utmaningen.

Du missförstod mig. Dina föräldrar kommer att torka upp efter andras djur. Ditt djur. Det är det jag menar, hur kul är det? Och hur länge?

Bajsar och kissar en iller på golvet så kan de inte låta det ligga tills du kommer hem från skolan och kan torka upp det själv.

Det är det jag menar att det spelar ingen roll hur mycket du än är inställd på att det kan bli jobbigt med allting. Om dina föräldrar tycker det är för jobbigt så måste illern flytta iallafall. Även om du har gjort precis allt som krävs av dig.

Och det är absolut inte säkert att de som säljer illern säger att den inte är rumsren. Varför skulle de göra det, då är den ju svårare att sälja.

Förlåt, menar inget elakt, men jag tror inte du är redo att lägga ner 10år på en iller innan du ens upplevt något själv i stort sätt.. Du kan inte sitta hemma med din iller och inte liksom..utvecklas eller vad man ska säga.. När jag var 13 fick jag min första hund jag offrade allt för den, jag lovade att ta hand om den och var beredd på att den skulle leva hur länge som helst.. Men bara för att jag gick i skolan och hunden bajsade/kissade/betsönder allt inomhus när jag inte var hemma så gav dom tillbaks hunden till uppfödaren utan att ens fråga mig.. (kan också lägga till att min mamma lämnade hunden helt ensam fast vi hade två hundar då, så det var inte mitt fel utan HENNES fel att hunden bet sönder möbler och väggar. Men det spelade fortfarande ingen roll..)

Jag tror du har missat själva poängen lite. För det första har, iaf inte jag, sagt att du är omogen och inte klara av att ha ett djur själv. Men det är ju just det.. Är man själv, bor själv är det en sak.. Bor man i en familj är det en annan.
Du kan toaträna din iller. Du kan biträna din iller, du kan hålla uppsikt över din iller men för att det ska fungera i en hel familj måste även din mamma toaträna din iller så fort hon ser att den är på väg att sätta sig utanför lådan. Hon måste vara beredd på att bitträna din iller annars kommer hon kanske aldrig kunna ta i den själv (dom känner lätt av vem som är osäker) och hon måste hålla uppsikt och kanske göra stora förändringar i sitt hem för att din iller ska fungera där.

Det är det jag menar. Och är du minderårig, vilket du är.. Gaska mycket minderårig :)… Så kommer din mamma få skriva på kontraktet på din iller och därför stå som ägare på den= tröttnar hon så kan hon sällja den.

Jag tror säkert att du är jättebra med djur men är resten av din familj det också?

Sen får man tänka på att tex när det gäller toaträningen så kan det gå åt en himla massa lådor (10st förslagsvis) och där det inte är lådor men illern kanske vill göra sina behov går det åt att ha en himla massa filtar och/eller foder utplacerat plus att ni alla måste vakta på illern hela tiden så den inte går utanför.
en illers matsmältningsystem går på ca 4 timmar. Det innebär att illern skiter ganska många gånger på ett dygn (åtminstone ett par ggr när du är i skolan) och det är kanske inte så roligt för din mor att torka upp det.. Kanske mindre kul om själv har trampat i det innan..
Hon kanske tycker att det är helt okej att leva så men det är viktigt att ta reda på det innan,

Kan ni inte åka, hela familjen som lever under samma tak, och hälsa på en eller flera illerägare för att få veta lite mer om det är djuret som passar alla i er familj!? :)

Egentligen orkar jag inte svara mer, för vad jag än säger så fortsätter ni. :P

Vi funderar på att skaffa hund under mitt namn.

#65 Vad ska jag säga? Att man är 18 för att få köpa iller är ju inget jag direkt har hittat på utan något seriösa uppfödare går efter…
Det enda jag har sagt är att ta med din familj och hälsa på illrar så att alla vet dom ger sig in på, inte bara du. Svårare än så behöver det ju inte vara :)

#66 Det är väl klart att jag inte tror att du hittar på det, jag vet redan det. :) Jag glömde säga tack, så tack för rådet! :) Lite sjukt låter det tycker jag, att jag hellre vill skaffa iller än hund eftersom hund är typ det mest populära sällskapsdjuret. ;)