Hinner inte svara mer precis nu, men Wilja omplacerades ju bl.a för att hon inte gick på lådan. Går kanske att ändra på hennes vanor, men det kan ju också vara någonting som hon kommer att fortsätta med.

Trots att Oliver bott hos mig i 3 år nu så är han fortfarande otroligt dålig på lådan, precis som hans förra ägare sa.

Men hon gick 90% på lådan innan jag rengjorde dom.. Så det kan inte vara det. Suzy gick också på lådan dock mindre än hälften av gångerna (om jag inte brottades med henne i 30minuter innan).

Även om Wilja är dålig på lådan varför sover hon då där?..

Ta en bit papper och torka upp "olyckan" med och lägg sedan pappret i lådan. Låt det ligga en dag innan du tar bort det. De vill inte sova där längre ialla fall. Om du precis har rengjort lådorna kan det ju vara att den luktar lite för gott! Jag ställer bara mina i vatten i badkaret och diskar ur dem utan rengöringsmedel, för då behåller den lukten trots att vi inte känner den.

Jag har bara sköljt ut lådorna och bytt strö helt :/ Så det kan inte lukta för gott.. men jag ska testa att lägga deras olyckor i alla lådor :) Då kanske de börjar göra sitt behov där igen. tack för rådet!

lägga bajs i lådorna är det enda jag kan tänka mig kommer funka.
Mina illrar- som alltid gott på lådan- kunde förut ha svårt att låta bli att gräva eller busa i lådorna när dom var helt rena.
Du kan ju fortfarande göra dom helt rena men spara lite av det gamla materialet och strö överst.

Gillar dom att sova på såna ställen kan du ju köpa lite halm eller något och lägga i en kartong som dom kan sova i.

Jag har tre som alltid sover i toalådorna när de är rena och pelletsen är helt ny. Det är tydligen jättemysigt. Men så fort någon lagt den första bajsen i lådan så är det ju inte så roligt längre och då sover de inte där mer. Brukar bara röra sig om några timmar.

En av de första bilderna jag fick på Lurvas när han flyttat hem till mig. Om man vill att toa-lådan ska hålla sig fräsch längre så bajsar man naturligtvis bredvid.

Och ibland tar det lång tid för matte att städa klart och då orkar man inte ens vänta på pelletsen. Det går bra ändå.

Hmm… Stella har igår och idag från ingenstans börjat gå och lägga sina pluttar precis framför lådan. Även fast den inte är rengjord… jag tror hon gör det bara för att jä*las med mig för när jag kommer på henne och sätter henne i lådan börjar hon att poppa runt efteråt :-)

Så här sover Stella, Har dragit ut soffan en bit så hon har sin egna plats där. Med alla leksaker och hälften av alla mina strumpor :-)

Förresten jag köpte min bädd på:

http://www.lechien.se/Produktlista.aspx?category=45

dem har olika bäddar och tillbehör till små hundar, rätt dyrt…men fina saker och snabb leverans :)

#5 hade jätte roliga kartonger hemma hos min mamma förut jag hade tänkt att suzy skulle sova i, men de sket hon i. Sen hade jag en kartong nyligen, men dom började slåss i den så båda två sket och pissa på sig i den :(

#6,7,8 HAHAHAHA så underbart härlig!! Bara sover sådär super mysigt som en stor nallebjörn i sina rena lådor hahahahaha :) Det var det underbaraste jag sett på länge :)

#9,10 Haha nej vad sött :) Mina brukar aldrig gå utanför lådan om inte jag ser.. Eller ja Wilja ska göra det när jag ser. Suzy däremot hoppar in i lådan och tycker hon är så duktig när hon inte gör någonting. Sen när hon väl ska göra något gör hon LÅNGT ifrån lådorna haha.
Jag funderar på att köpa någon iglo liknande sak eller en låg kattställning eller något liknande :) Men det är i framtiden :)

Jag har precis samma problem med cruzito sen en vecka tillbaks…inget bajs eller kiss i lådorna, han har varit jätte duktig med toan, men en dag ändrade han sig och sluta helt att använda lådorna, han flyttar på dom och bajsar bredvid….jaaa utom igår förstås ner jag bestämde att han kanske inte tycke om en av lådorna som har tillhört en katt tidigare, så han vatten så han kunde leka i den, men så fort jag tömde, torkade och stoppade hans leksaker i den DÅ gick han och kissade i den..!!

haha aw :) Wilja gick på lådan idag iallafall, Suzy har inte gått på lådan alls bara bajsat utanför och bajsat på sig vid slagsmål :( suck..

Illrar har ju en benägenhet att komma i en trotsålder också där allt dom lärt sig helt plötsligt är som bortblåst ;)

#6,7,8 Dina illrar, bara skakar på huvudet åt dom .

Här hemma har jag Armani som bara älskar när det är ny pellets i lådan. Han använder pelletsen som ryggkliare. Man riktigt ser hur han njuter av det. Tyvärr är ingen av gamlingarna rusmrena så jag har fått lägga tidningar runtom varje låda. Blir lite enklare att byta tidningar än att gå och torka efter dom. Utanför blir det ialla fall fast inte lika mycket.

#0 Haha ;P Var glad över att wilja lägger sig där när det INTE är bajs, för det gör nämligen inte Nhero…

Tror det är något allvarligt fel på Nhero, eller så är han helt enkelt en bajs-iller :)Och när Nhero tar upp platsen i toalådan, (fastän de ha minst tre andra ställen att ligga på!)så går Tischa och bajsar utanför.. Kul.. Så jag har ditt problem, fast åt andra hållet, kan man säga :D

ett OT problem har dykt upp.. Wilja fräser åt både mig och min kille :s Vad kan det bero på ? Mest åt min kille.. Jag tog upp henne och "mammade" henne igenom att klappa över ögon,mungipor och öron. Hon slutade fräsa efter någon minut då.. Det känns ganska hemskt för om hon fortsätter kan vi inte behålla henne, det känns som om hon avskyr min kille (speciellt) och mig.. :(

I vilken situation är det hon fräser/väser?..

de illrar jag träffat väser när de är väldigt uppjagade och på bushumör eller när dem är rädda,arga eller osäkra.. svårt o säga exakt vad de beror på.

men jag tror inte att de handlar om att hon avskyr er..

När man läste annonsen om Wilja så förstod man att hon var en utmaning. Hon har inte haft det lätt som du vet om, ha tålamod med henne. Hon kan bli världens goaste iller tror jag.. bara du ger henne tålamod, tid och kärlek och inte funderar på att lämna bort henne pga att hon väser..

Om hon fräser så vill hon troligtvis vara ifred. Låt henne få det. Man ska inte tvinga sig på djur, lika lite som man ska tvinga ihop djur. Min valp kan fräsa åt mig när jag kommer för snabbt eller skrämmer henne, det är inget konstigt med det.

Att ta emot en omplacering som av alla omplaceringar på hela forumet, blocket, eniro osv ska vara den s.k svåraste och jobbigaste illern (enligt förra ägaren) och sen säga att man inte kan behålla den pga att den fräser då är man lite fel ute tycker jag.

Tar man sig an en iller som folk säger är en "utmaning", vare sig det nu stämmer eller inte så får man ju vara beredd på att det är jobb med dem. Vill man inte lägga ner massa tid och arbete så tar man inte emot en sådan iller. Det är inte snällt mot illern i fråga. En sådan iller blir oftast värre vid varje flytt och många gånger slutar det i avlivning när sista ägaren i raden inte orkar längre.

Finns ju folk som fortfarande kämpar med sina omplaceringar efter ett år.

Du måste ju ändå ha insett att hon inte skulle vara felfri efter vad som stått i alla annonser och på forumet?

#18 hon fräser ibland när man går förbi, ibland går hon emot än och fräser, ibland för att man håller i suzy, ibland för att man klappar henne, ibland när man lyfter upp henne.. Ibland när hon busar, ibland när hon inte vill busa..
Hon är inte svår att ha att göra med hon HAR något emot min kille, han har sagt åt henne när hon gjort utanför lådan och det var så allt började! :(

#19 har inte förväntat mig en felfri iller, men om hon inte funkar ihop med min sambo finns det ingenting jag kan göra tyvärr. Hon är verkligen ingen problem iller enligt mig, förutom nu.. Eller ja "nu" när hon börjat fräsa utan anledningar huller om buller, hit och dit. Hon är säkert jätte osäker i oss osv..
Jag har bara henne på prov i två veckor för tillfället, för att se hur allt går och om hon ens funkar med oss och suzy minsta lilla.

Det är lite märkligt att hon har någonting emot din pojkvän när några av Wiljas valpar heller inte tyckte om killar.

Det får mig att fundera på hur killen har hanterat Wilja (och valparna) tidigare. Om Wilja reagerar på att din kille säger till henne, då undrar jag hur Wiljas förra ägare har sagt till henne. Snällt…eller på annat sätt.

Men man kan inte begära att en iller som kallas för problemiller, av vilken anledning det nu än må vara, ska funka felfritt i ens liv rakt av. Det tar ju tid, precis som allting annat. Det måste man ju vara medveten om när man tar hand om den. Samma som när man skaffar valp, man får inte en bitfri, toatränad valp på en kvart.

Har man inte tänkt att ge det tid och låta det ta den tid det tar då förstår jag inte riktigt varför man ger sig in i det. Det finns ju så många illrar därute som säljs som bitfria, lådtränade, lätthanterade, gosiga osv.

Varför ge sig på någonting om man inte tänker fullfölja det?

Du skrev i ett tidigare inlägg att Wilja hade problem med öronen och du trodde att hon hade skabb.

Har du kollat upp och behandlat det?

Annars kan hon ju väsa för att hon har ont också.

åh gud.. Får jag fråga något..

Om en iller har ont i tänderna kan det leda till att den bits och blir "problemig"?

Jag tror inte det är öronen som gör ont. Dock är både suzy och wilja känsliga vid bakbenen inåt magen är det normalt?

Jag är bara lite i chock hur annorlunda Wilja är emot Suzy.. Alltså verkligen helt annorlunda. Tänkte nog inte så noga på omplacerings tanken innan jag gav in mig i den, borde skaffat en valp.. Vore enklast så för både suzy och mig. Men jag ska försöka med Wilja och kastrera henne såfort jag kan förhoppningsvis.

Hur mycket kostar det att göra tänder på en iller ?

Göra tänder? Beroende på vad och om det är nåt fel kan det ju kosta hur mycket som helst. Tänder ingår inte i försäkringen, om nu Wilja skulle vara försäkrad.

Dåliga tänder kan de få om de har fått taskig mat, men hon är inte så gammal än så det borde gett upphov till problem, ännu. Men tandsten kan hon ju ha, men det ser du ju själv.

En iller som har ont, var som helst kan ju bete sig annorlunda. De kan ju inte prata direkt så de försöker ju fånga uppmärksamhet på de sätt de kan.

Anledningen till att jag frågade om öronen var att du själv skrev att du trodde Wilja hade ont i öronen och hade skabb.

Det är klart att en vuxen iller är annorlunda än en valp. En vuxen iller som klassas som "problemiller" och som ägaren vill bli av med är ju ännu mer annorlunda.

Det som var kravet från början med Wilja var ju att hon enbart skulle flytta till någon som hade väldigt mycket illervana. Men i och med att ingen nappade så spelade det väl inte så stor roll sen.

Åtar man sig en problemiller, vare sig illern visar sig ha problem eller inte så måste man ju veta vad man ger sig in på från början. Ett djur är ju inte en tröja som man kan lämna tillbaka när den inte passar. Man måste vara riktigt, riktigt säker på att man fixar det. Lämna tillbaka ska inte ens finnas med i tankebanorna.

Man kan inte testa djur en stund och sen lämna tillbaka. Djuret ifråga kommer att bli otryggare för varje vända den djur. Varför ska den lita på nya husse/matte och vara snäll? Den vet ju inte om den är där för att stanna eller om den ska flytta vidare. Ingen idé att bli kompis liksom, bara rulla ihop sig och sova och se vad som händer.

Dock har jag ju hört runt lite att lilla Wilja redan varit på olika ställen ganska så ofta… Så det känns som om hon redan är förstörd på den biten och det är en av sakerna som får mig att vilja hålla fast vid henne. Jag vill inte se henne flytta runt igen.. och vem säger att hon kommer att kunna få det bättre än här? Man vet ju aldrig..

Hennes tänder ser inte bra ut om vi säger så. Och det är mer illa än tandsten är jag nog 100 på..

Jag ville bara se om Wilja passade oss, inte använda henne som en "tröja" utan se om hon tyckte om mig och jag henne. Man kan inte leva med ett djur man hatar? Dock hatar jag henne absolut inte.. Lilla mysrumpan krälar upp i knät och somnar om hon bara får chansen.. Hon är en underbar iller som är riktigt otrygg bara, finns ingen trygghet i hennes liv, ingen säker punkt (förutom den nya rengjorda bajslådan ;) ).
Jag vill inte ge tillbaks henne eller sälja vidare henne ALLS. Jag ska börja med att vänta i några månader och se.. Om hon accepterar OSS till en början så är det alltid något.. Just nu är det bara hit och dit i hennes värld. :(

Till mig sa hon inte att en illerkunnig var kravet, utan att kravet var en kompis snarare.
Så den infon fick inte jag. :) Men det gör mig absolut ingenting, när det gäller djur lär jag mig snabbt och då menar jag snabbt.. Och om Wilja kräver iller vana pga de få sakerna hon gör.. ja då måste jag vara vääääldigt iller kunnig haha.. Hon gör i stort sätt inget fel. Bara lite utanför (men jag har hört att de flesta gör en utanför om dagen?), och fortfarande bara tre nyp i tårna :)

Hade jag fått hem Wilja så hade jag tagit henne till en illerkunnig veterinär för en rejäl genomgång.

Hon har inte ätit bra foder (efter vad förra ägaren själv skrivit i tidigare trådar), hon ser ganska tunn ut. Har hon problem med tänderna kan det vara svårt att äta.

Dessutom är hon okastrerad och gick hon i löp efter att valparna kom så vet man ju inte hur länge hon fick vara i löp eller hur hon blev tagen ur löp. Det kan orsaka vitamin-brist.

Så en riktig koll, med blodprov och hela alltet hade jag gjort på henne. Det hade jag gjort på vilken omplacering som helst som jag tyckte betedde sig lite "konstigt".

Och om du säger att tänderna ser konstiga ut så bör du definitivt kolla upp det snarast.

Känner inte till någon illerkunnig veterinär i västerås kanske i köping.. Får se :)

Hon åt euroshopper kattmat tydligen. Hon har lagt på sig lite kan jag också lägga till, och har fått mycket mjukare päls bara på den här veckan här (kan också bero på att hon fått simma lite i vatten med Suzy). Jag vet inte hur hon har haft det i hela sitt liv.. Men hon är lite skumm till beteendet, det märker jag.. Det är något med hennes uppfostran som gjort så tror jag iallafall. Hon åt inte mycket första dagarna men nu har hon börjat äta lite lite mer.. Det ökar sakta.. Där emot rådissar både hon och suzy råa kycklingvingar. :s Även köttfärs, men fisk det äter de båda med lycka.. Tror att torrfodret är lite för gott kanske.

"Tänkte nog inte så noga på omplacerings tanken innan jag gav in mig i den, borde skaffat en valp.. Vore enklast så för både suzy och mig."

Enklast med en valp?! Jag fick hem min första valp för en månad sen snart. Hon är mycket svårare än mina omplacerings illrar! Och hon har än så länge vart den svåraste illern att få ihop med mina andra. Så kom inte med dåliga kommentarer om att det hade vart enklast med en valp. Det visar bara mer okunskap.

#30 så att du påstår att om jag köpt en av Suzy's syskon istället för Wilja hade de varit mer bråkiga än wilja och suz?
tror inte det.

#29 Ett djur uppfött på dåligt foder kan få bristsjukdomar. Hur de artar sig och hur fort det går är ju olika.

Men det med tänderna känns ju som om det bör kollas upp snarast om du uppfattar det som om det är ett problem.

Men det är ju ingen idé att åka och göra en ordentlig koll hos en veterinär som bara är van vid hamster och kaniner. De kommer aldrig att stoppa in sina tassar i ett illergap.

En bra veterinär och en riktig genomkoll på den tjejen snarast. Är det någonting som är galet är det ju alltid bäst ju tidigare man hittar det.

Djuren känner inte av att det är ett syskon. för dom är dett en ny rival. så det är beroendes på personlighet. suzy + syskon kunde bråka mer, eller mindre.

en valp kommer in i trots ålder. den testar dej och alla andra. även andra illrar. mina 4 illrar har accepterat andra vuxna illrar bättre än dom valpar dom träffat.

#31  man kan inte ge några garantier att en valp eller omplacering skulle vara bättre än den andra..

#34 precis det jag vill säga

Nej man kan inte garantera någonting, men varför sitter du då och kallar mig okunnig om chansen för kanske min iller är större att hon accepterar en valp än en vuxen?
Suzy SKREK såfort hon såg främmande illrarna. Jag ska nog ta henne till min uppfödare senare och se om hon reagerar likadant emot sina syskon.. För någonting kanske har hänt mellan henne och hennes syskon/en annan vuxen iller hos uppfödaren någon dag innan jag hämtade henne. Eller så kanske hon bara vill säga ifrån att hon vill vara ensam iller..

Jag har en fråga iallafall om att kastrera med chip, hur lång tid tar det ungefär innan det verkar?

Men nu förstår jag inte riktigt- vill du inte ha kvar Wilja nu?
Jag tycker du har haft TUR med hopsättningen av Suzy och Wilja och du har just nu 2 okastrerade illrar som trots allt funkar riktigt bra ihop (om man jämför med… ja, de flesta hopsättningar).. Så gör dig inte av med Wilja i tron att det kommer gå lättare med en annan för det kommer det förmodligen inte göra. Suzy och Wilja har ju redan visat mycket goda chanser att dom kommer trivas bra ihop.

Sedan kan man förstås förstå om Wilja är rädd för killar.. Räckte ju med att höra hur Fillan själv stolt pratade om hur "hård" och "sträng" hennes kille var när han "satte valparna på plats" etc… Kan inte tänka mig annat än att det gällde behandling som lätt hade fått illrar rädda.

Sedan finns det illrar som väser för allt eller inget..
Sen finns det illrar som väser åt allt när dom är sjuka eller har ont någonstans. Min ena hane väste som tusan åt mig och sin illerkompis när han hade inflamerade analsäckar…

Nej vill inte göra mig av med Wilja för att hon och Suzy inte är bästisar direkt.. Är inte så dum. Jag vill bara inte att min kille ska tycka att ett djur vi har är obehagligt eller liknande då det är honom hon fräser åt..
Jag tycker om Wilja. Suzy tycker smått om wilja (hon brukar smyg sova bredvid henne). Men om hon inte funkar med min sambo.. då funkar hon inte alls..

Jag sa att jag ansåg att om jag hade köpt en valp ifrån Suzy's kull hade det varit smartare än att köpa Wilja..
Inte att jag tänkte göra det.

Jag vill bara inte att min pojkvän ska tycka illa om ett djur jag kommer att älska så mycket så det gör ont.

Men som jag undrar, hur lång tid tar det innan ett chip verkar? :)

#38 Men att en iller väser behöver det ju absolut inte betyda något alls. Han har ingen anledning att tycka det är obehagligt för att hon visar sitt missnöje i en väsning- andra visar det genom bett.
När min iller var sjuk väste han på mig om jag inte tog upp honom tillräckligt fort när han ville upp, när dörren var stängd väste han åt dörren och när hans illerkompis så mycket som kom i närheten av honom väste han åt honom. Han bara visade att just nu är jag på dåligt humör. Han skulle aldrig bitit oss för det.
Jag vet även illrar som har haft svårt för att ta en tillsägelse och dom har väst på sin matte eller husse bara för att visa att dom minsann inte är nöjda med att bli tilsagda eller nedlyfta eller vad som helst. Det är sällan illrar väser och sedan biter. Dom säger till ANTINGEN genom att väsa ELLER att bita. Att hon väser skulle jag säga är ett gott tecken..

Maja var också en liten väsare första tiden. Första dagarna var det lugnt, men sedan började det väsas om hon blev överraskad/rädd, om hon inte ville leka mer, om jag inte tog upp henne snabbt nog under promenader eller om jag tog upp henne när hon inte ville (på promenader). Det är väl bara bra att hon väser, lär ju underlätta att läsa av då. Hur beter ni er när hon väser? Säger ni ifrån, pratar ni lugnande?

Lycka till!

#38 Det är väldigt varierande, kommer inte ihåg exakt men jag tror det tog nästan en månad på min innan han började lukta mindre och pungkulorna försvann på honom.

Jag funderar på att kastrera Wilja, kanske blir lite lugnare här då :)
När Wilja fräser är det oftast för min pojkvän håller i henne mot marken eller i luften och säger fy besviket. Efter det slutar hon inte fräsa men om hon fräser utan anledning tar jag upp henne, klappar henne över öron och ögon och typ "frågar" varför hon väser med snäll röst. Då brukar hon faktist sluta och gäspa.
Tror min pojkvän måste göra likadant för att hon ska "acceptera" honom :)

Jag tror att Wilja är en dam som behöver en väääldigt mjuk fostran. Som det verkar kommer hon från ett hem med "hårda metoder" och så har hon även flyttat runt en del. Sånt skapar osäkerhet och om din kille håller ner henne mot marken så får hon inte direkt bättre förtroende för honom. Säger du ifrån på samma sätt när hon gör något du inte gillar?

Jag själv hade ignorerat dåligt beteende, och uppmuntrat sånt jag gillar, mycket godis och även kel OM hon verkar gilla det. Försök avleda henne INNAN hon gör det ni inte vill att hon ska göra. Försök att bli roliga i hennes ögon, lyft henne till platser hon vill utforska, gör sånt hon gillar så ofta som möjligt! Till slut kommer hon att inse att ni är riktigt trevliga att vara med. Har man väl kommit dit är chansen stor att hon gör det ni vill att hon ska göra för att hon ska få vara med er. När hon känner sej lite mer beroende av er är det super effektivt att ignorera henne efter att hon gjort nåt ni inte vill. Hon kommer då att koppla ihop det beteendet med att bli nerlyft, ifrån gådd eller vad som nu händer.

Att "straffa" en osäker iller för saker den gör som man inte gillar skapar bara mer avstånd mellan iller och människa enligt mej. Försök vinna hennes förtroende, både du och din kille, så ska ni se att hon snart är en toppenfin iller :-)

Jag lyfte rupp henne och säger fy eller håller kvar henne på platsen så hon inte ska springa iväg. Vi gör ju inte illa henne, bara säger fy och "tvingar" henne att stanna när vi säger det. Ibland kan jag plocka upp henne om hon t.ex är på Suzy för mycket och bara klappa henne så hon ska lugna sig, det brukar funka då går hon och lägger sig istället (hon brukar gå och lägga sig direkt efter de slagits ändå).