Nej. Jag är en sådandär hemsk matte som tar ut illrarna när jag har lust till det eller när de visar tydligt att de vill gå ut (och det händer väl mest när vi är hos min pappa). De är med i min vardag och uppskattar saker som sker på daglig basis men som jag ändå hade gjort oavsett om jag hade iller eller inte (rota bland saker i panik varje morgon, springa runt i hemmet i tid och otid etc.) Det mest skapade är väl att de får ligga i mitt knä när jag besöker toaletten och har tillgång till tvättkorgen så den dagen jag ens tänker tanken på att ta bort de möjligheterna för dem så kommer de nog lägga upp mig på blocket :P

#1 Man behöver inte vara en hemsk matte för det!
Bara att jag från början alltid ska vara sådär överambitiös så att dom blir krävande dom små liven ;) Men det är ju lite så jag vill ha det iof. Men ibland hade det varit skönt att inte känna pressen att man MÅSTE varje dag.. Gissa om dom är jobbiga dagen efter en överhoppad promenad :P

Jag har precis som dig också vant Devlin vid 1 h promenad varje kväll. Som du säger blir det lite kortare på vintern här med för då är det ju så kallt (vinterpromenad i Devlins värld = sitta innanför jackan och sticka ut nosen lite då och då).

Här handlar det inte bara om dåligt samvete utan lite om utpressning också för om jag inte går ut med honom brukar han gå bärsärkagång och bajsa på allt han kommer över.. Så lite för min egen skull blir det ju ;)

Annars är han en väldigt behaglig iller som inte kräver så mycket. Vi busar lite när han kommer in och sen går han och lägger sig och sover hela natten. En stund på morgonen också brukar han gå runt och fnula lite för sig själv.

Är lite ledsen över att han inte har någon kompis, för han skulle verkligen behöva ha en illervän att leka med. Jag försöker trigga igång honom till lek, men är han inte på humör och det inte är han som inviterar till lek så går han oftast och lägger sig. Jag är glad att jag i alla fall kan ge honom möjligheten att gå en ordentlig promenad varje dag, samt lite stimulans i form av trickträning. Sistnämnda har lagts lite på hyllan för stunden för jag kommer inte på några nya trick att träna :P Så då upprätthåller jag bara de han lärt sig hittills.

Med mina första sex var det så, ut ofta ofta, men sen har jag haft uteplats och de senaste 2,5 åren utegård, har blivit lat och det är nu bara mina två älsta som är vana att gå i koppel. Borde lära de yngre :(

#3 Hehe, mina kräver också men ingen har någon sin krävt så som Pegasus gjorde.. Han hade en period när han var totalt hopplös! Han slet bort halva listen på dörrkarmen i en lägenhet och en annan list i nästa lägenhet ;)
Han kunde stå och riva på ytterdörren i timmar om jag inte gick ut med honom. Gick jag en promenad tidig eftermiddag skulle jag få gå igen för då hann han bli pigg och redo för en promenad på kvällen också.. Så det var bara att bita ihop ett par timmar och lyssna på grävet och sedan gå ut en timme..
Härligare iller får ma dock leta efter.. Tack vare alla promenader blev han verkligen som en hund!

När Bogey var ensam så var vi ut både morgon och kväll i ur och skur och han  blev himla rastlös om han inte fick komma ut.

Nu när vi även har Imie brukar de röja runt på mornarna så numera har vi rationaliserat bort morgonpromenade och kör "bara" kvällspromenaden.

Imie, som är den aktivare av dem, har lärt sig snabbt och när det börjar dra ihop sig till promenad (runt 20 snåret) så blir hon alldeles hispig och springer bort till dörren och krafsar stup i kvarten. Så de gillar verkligen att få komma ut även om Imie är den som visar det tydligast.

Med illrarna har jag nog inga sådana vanor. Vi går ut när vädret är bra (för matte då alltså) helt enkelt. Får de inte gå ut så är de nöjda och glada med att vi rullar runt några varv på golvet istället.

Däremot har jag ju vant mina chinchillor med att få komma ut och springa varje dag. Vet folk som alltid har sina i bur, men om mina inte skulle bli utsläppta vid sina tider varje kväll så står de och skakar i burgallret. De vet vad de brukar få och kräver det också. Då är det bara att göra som de säger helt enkelt och släppa ut dem. De är verkligen vanedjur.

#6 Vi har samma illertid här också! Runt 20 snåret ska man ut, ut, ut!

Haha det är så typiskt när man ska ta första promenaden för "skojs skull" så slutar det med en vana som är omöjlig att bryta.

För oss här hemma är det samma sak. så fort vi öppnar ett fönster och Tyson får doft av "ute" så springer han kvickt till ytterdörren för att krafsa lite(!).

Han har till och med börjat lära sig när man är på väg ut. dvs när jag springer omkring och letar efter nycklar, mobil, plånbok, busskort, bankomatkort m.m. Det han då gör är att försöka LÄGGA SIG på mina fötter. det kan till och med resultera i en flygande superman-poserande iller som faller platt på mage någon meter ifrån mina fötter. FAIL!

det här beteendet är ju självklart über-charmigt men ack så frustrerande. MAN VILL JU INTE TRAMPA PÅ HONOM! så där studsar jag runt i lägenheten, rädd att trampa på Tyson, samtidigt som han hoppas på att få följa med. suck

#9 nu har jag ingen iller men min ena katt gör precis sådär. Sedan sitter han som en propp i dörren och väntar på att få komma ut….

Elliott var sådan under större delen av året. Han sprang mellan mig och ytterdörren tills jg slpade mig ut med honom. När det var som kallast tappade han lusten lite men annars så.

För bara ett par dagar sedan gick jag med Skit runt strömmen här vilket tar ca 50 min i vanliga fall och med Skit tog det en timme! Har jag en iller eller har jag en liten hund tro?… Han kanske egentligen är "en såndär chihuachow" [shiwaow show] som en sa när han såg Skit ;)

Haha, jag haller mig langt borta fran vad allt vad rutiner och vanor heter :P

hahahahah en sådant otur ni har :D min terrorist tycker inte alls om att gå ut långa promenader :D efter 20 minuter letar han som galning efter ingång till lägenhet :DDD

Ibland kanske det känns som att man gjort dumma val att ge dom en så betydanda vana i deras vardag men samtidigt älskar jag att känna att jag gjort något "utöver" för dom små liven. Något som piggar upp deras vardag en smula och ger ny energi.
Hur lång promenaden blir beror på illern ;) …oftast.. ska jag väl tillägga haha…
Men under vintern kan promenaden bli 5 minuter vissa dagar.. Huvudsaken är att dom kommer ut och får en liten kick! För då blir det ordentligt med bus inne och inte bara 2 degklumpar som lallar runt inomhus hela dagen :)

hahah jag vet :) om han får stanna hemma en dag så nästa morgon man är rädd att gå ut från sovrummet han e på en sånt bra humör :D darför tvingar jag honom att gå ut varje dag :)

Hihi…Ozzy gillar att springa in och ut… hade han fått bestämma hade vi nog bara traskat ner för trapporna ut genom ytterdörren och sen tillbaka igen, om och om igen

Han är nog inte riktigt som han ska! Men han verkar älska sina trappor iaf…hahah

Här har vi en lat matte till. Jag har lyckan av att ha utebur till mina så dom får vara där varje dag från tidig morgon till sena kvällen. Men dom verkar nöja sig (hoppas jag).

Nu har ju Willa börjat vänja sig vid promenader också..speciellt sen vi flyttade tillbaks till Norpan :) Alltid roligare när man kan gå ut med någon annan! Willa har börjar bli duktig på att promenera, är i tranås just nu och vi har gått en långpromenad längs svartån..jagat lite änder, tagit ett höstdopp och sprungit hej vilt! :) Jag och Willa går ju ut med Jossan och Marcello så ofta som det går (dvs när jag inte måste tokplugga) =)

JossanH vi har det precis som dig måste ut i ur och skur allra helst mitt i natten då matte och husse snubblar och halkar runt på rötter och grenar i mörkret då är det som bäst  tycker våra pluttisar då springer dom järnet hoppar skuttar busar och poppar, så himla härligt hur kan vi neka dom det  Med andra ord vi har konstant dåligt samvete om vi inte kommer ut en kväll