Är som sagt ny med iller men vi introducerade alla med att ha illern i buren och lät dom nosa på varandra men eftersom du ska göra det tvärtom så vet jag inte. Hundar ska man ju introducera utomhus så ingen av dom är på "sin mark" då kan en del moppsande uppstå.

Kan faktist tänka mig att kan man stå utomhus och låta dom nosa på varandra medans t.e x du håller i illern eller liknande.. Jag vet faktist inte. Nu blev jag nyfiken, hoppas du får svar snart!

Jag lät min hund som var 8 veckor när jag fick hem han nosa på illrarna genom galler dom första dagarna inne men hade alla i koppel utomhus så dom fick nosa och kolla in varandra..Var hunden som jag var mest orolig att han skulle göra illa sig som han var lika stor som illrarna..

Efter ett några dagar när dom bott brevid varandra, gåt på promenader dagligen så släppte jag ut den iller som jag tyckte var lugnast med han så dom fick springa på golvet tillsammans en stund..

Sen var det bara att byta iller och hålla på så några gånger tills dom vet hur man ska bete sig med varandra..

Bara man inte tvingar fram det och tar det lungt..låter det ta några veckor och i deras takt så brukar det inte vara några problem..

Mina funkar jättebra ihop nu men aldrig utan att jag e med..

jag hade illrarna innan jag skaffade hund, (en amstaff på 8veckor), jag höll illrarna en i taget och lät dem nosa på hunden (o hunden nosa tillbaka), hunden fick lära sig " se men inte röra". Någon vecka senare lät jag hund och iller träffas och det gick över förväntan. Testade att ha en iller i transportbur när de träffades med…Den iller som gjorde anfall mot hunden när illern satt i bur funkade klockrent med hunden utomhus löst. Så bur/galler där hunden får lukta igenom kan kännas som intrång för illern…

Nu är båda hundarna med och fostrar illervalpar, hundarna vet hur hårt de får leka med illrarna men illervalparna vet inte hur hårt de får leka med hundarna.

När jag skaffade min hund, höll jag i illern och hunden fick nosa. Illern var van vid hundar tidigare då min moster hade hund innan illern flyttade till mig.

Sen satte jag bara ner illern på golvet och höll koll på dem båda, tog väl 2veckor innan jag vågade ha dem tillsammans utan att jag hade koll på dem, delade alltid på dem när jag skulle sova eller åka i väg.. I början var de vänner, lekte och sov tillsammans men när jag vaktade en annan iller blev hunden biten i tassen och nu håller hon sig så långt ifrån illern hon kan.. men de kan iaf bo tillsammans..

Lekhage och spärra av ett dörrhål, tex illrar i vardagsrum och hund i hall/kök så de kan se varandra och känna varandras lukt, men utan att det blir trångt för något av parterna.

Vår hund accepterade "valparna" (allt som är mindre än honom är hundvalpar/kattungar enligt honom) väldigt snabbt iom att han är så otroligt pappig överlag.

De leker hårt med honom och han bara mest suckar…. Tog väl nån vecka innan vi lät dem springa helt lösa med varandra.

När vi har haft hundar på besök så har en illern stått i ett hörn, stel som en pinne och inte rört sig ur fläcken.. och så har hon låtit när hunden har nosat på henne.. Men har alltid råstirrat på dom under tiden då eftersom ja e rädd att illern ska bita i nosen eller så.. :/

Vad skulle vara det värsta? Att illern hänger sig fast i nosen eller en tass, eller svansen eller något?

#6 Det värsta är väl tvärtom. Att hunden sätter en tass på illern så den bryter ryggen. Eller reagerar instinktivt på ett bett av illern och hugger tillbaka.

En hund kan ju orsaka mer skada på en iller än tvärtom. Men många gånger är det ju illern som provocerar fram någonting i och med att de inte leker på samma sätt. De är ju olika djur.

Så vad som än händer så är det ju aldrig någonsin djurens fel, de går ju på instinkt.

#6 Plus att OM illern hänger sig fast i nosen tex så kommer förmodligen hunden aldrig lita på en iller igen och då är vi där Ulrika sa då finns risken att hunden reagerar på instinkt och då är det illern som får ta stöten..

Hunden är ju lite kraftigare och större än illern.. Kanske bryter ryggen på den, biter ihjäl den..

Aah, vågar man ens prova? :S

För mig har det Alltid handlat om hur hunden är. Jag släpper Aldrig in en hund hos mina illrar som jag inte är övertygad om att jag eller ägarna kan läsa. En vän till mig har en Alaskan Malamute (en polarras med Extremt mycket jaktinstinkt och som är ganska svår att leda till samarbete) den hunden fick aldrig vara i närheten av illrarna då hunden knappt kunde vara nära en katt utan att "gå igång" - dvs stressa upp och du kan läsa tydligt på en hund när jakten sätter igång i huvudet - öronen åker fram, den låser blicken, spänner kroppen aso.
Salsa däremot är den snällaste av hundar mot Allt. Hon har varit stödmamma till en hel kattkull, hon kelar med råttorna och leker Försiktigt Försiktigt me dem när de springer omkring. Hon är den första av alla hundar jag haft som jag faktiskt kan bryta när hon kommit upp i jakt så jag kan faktiskt göra ett läggande med henne efter att hon satt efter t.ex. en hare.
Så för mig - handlar det om vad det är för hund. Och det finns hundar som jag inte ens skulle försöka med!

MissCaandy: Vad är det för hund? Ras, ålder osv? Tidigare erfarenhet av smådjur?

Jag ska skaffa en fransk bulldog valp. Så ja har ju ingen aning nämligen..

Okej. Fransk Bulldog är ju i alla fall i bra storlek. Tror det kan vara en bra ras med en iller faktiskt. Får de vänja sig redan som valpar är det sällan några problem. Sätt gränser för båda djuren, visa att det inte är ok med hårda lekar redan från början så är chansen mindre att det hela går över styr. Och se till att båda djuren har någonstans att gå undan om den andra blir jobbig - det är jätte viktigt!