För en stund sen tog jag ut alla illrar för kvällspromenad. Jag släppte först ut dem i gräsmatteburen som vanligt för att de skulle springa, lukta och gräva av sig lite utan koppel. Sen brukar jag ta tjejerna för sig först och Gunnar för sig sen men ikväll var det så kallt så jag kopplade alla för att ta dem runt trädgården samtidigt.

Det är kolsvart. Gunnar har löpkoppel och lyckades sno in sig i en rosenbuske. När jag höll på att ta loss kopplet märkte jag ATT ETT AV TJEJERNAS KOPPEL SAKNADES I MIN HAND!!!!!!!!!!! ChewMee VAR SPÅRLÖST BORTA!!!!

Jag sprang in i huset med de andra, skrek åt min dotter att en iller var borta och sen ut med ficklampa. Inte ett ljud, inte en skymt av kopplet…… In till grannarna på andra sidan häcken, ut på gatan runt huset, inte en skymt…..

Jag ropade och lockade och de andra små sprang febrilt runt i rören som ligger runt verandan för att komma till mig. Klorna rasslade så jag kunde inte höra nåt annat och ChewMee är en ljudlös iller så jag väntade mig inget ljud från henne utan hoppades få en skymt av kopplet.

En ny vända till grannarna och sen….. min dotter hittade en chockad liten iller. Hon hade fastnat i ett undanskymt hörn under verandan som inte nåddes av ficklampan. En liten nos stack fram och min dotter lyckades slita loss några trappsteg och få loss henne ur selen.

Nu får de vara inne i natt så får jag kolla att röret under trappan inte är skadat innan de får gå ut igen. Kopplet går inte att få loss så det får sitta kvar.

Aldrig mer kommer jag att gå ut med alla samtidigt när det är så här mörkt. Jag är så himla glad att det gick så här och att jag bara fick en varning……