LYSSA

Viltfärgad hona född 12/8-05
uppfödare okänd
Tidigare namn: Hjördis

Lyssa flyttade till mej sensommaren 2006. Hon omplacerades från en tjej i Strängnäs som hade haft Lyssa ett kort tag. Tillsammans med Lyssa fick jag hanen Affe, som jag omplacerade vidare redan efter någon dag, då jag inte klarade av en stor bestämd hane.

Idag blir Lyssa 5år. Hon är en liten kastrerad tjej på ca 700g (sommarvikt).

Augusti 2009 opererades Lyssa för binjuretumör och insulinom. Det som jag såg på henne var en tydlig sommarsvans och vulvan var lite svullen. Jag åkte in direkt med henne och tog blodprov som visade insulinom. Började med medicin under ca två veckor. Ringde sen till Marianne Thorvall och förklarade Lyssas tecken och vi fick komma in redan två dagar senare för operation.

Ett år senare så har jag fortfarande kvar min älskade iller. Fullt frisk i dagens läge… Vad jag vet.

Lyssa är familjens busfrö. Det är hon som har påverkat mej att skaffa fler illrar. Det är hon som gör att kompisar inte vill komma hit och hälsa på. Det är Lyssa som lär sina "små syskon" att göra dumma hyss. Det är henne jag skyller på när alla mina tamponger har försvunnit….

Lyssa är lite tokig. Hon är väldigt duktig med nya människor. Först gullar och fjäskar hon så alla älskar henne. När hon väl få komma nära, då kommer det där tjuv-nypet som gästerna inte är beredda på.

Hon är mer envis än jag, om det nu går… Har hon bestämt sej för något så ser hon till att det blir som hon vill.

Denna lilla dam funkar ihop med de flesta illrar, katter och hundar. Däremot så är hon väldigt hög i rang, enligt henne själv. Men det krävs oftast bara något tillfälle där hon visar det väldigt tydligt, sen är allt bra när den andra har förstått att det är hon som bestämmer.

I vår gamla lägenhet hade jag en "grind" in till köket där illrarna bodde. den började som 50cm hög. Det tog inte lång tid innan Lyssa kom över den. Vi fick uppgradera till 60cm. Den kunde hon inte hoppa över. Men hon lärde sej snabbt flytta runt leksakslådan, eller något annat som fanns i närheten, så att hon kunde stå på den för att sen hoppa över. Till slut så var vår grind 75cm hög, då höll hon sej på rätt sida!

Jag älskar min Lyssa och kan inte tänka mej ett liv utan henne. Hon har vart med mej lite här och var genom livet. Och jag ångrar inet en sekund att Lyssa fick ett hem hos mej.