I köket står dina matskålar. Din favoritmat är serverad. Men det är tomt.
I tv-rummet saknar rumsmattan din varma kropp. I varje hörn finns spår efter dig, i varje molekyl en del av din närvaro.  Jag kan fortfarande höra dig tassa runt på golvet.
På min tröja hittar jag ett hårstrå från dig, men jag kan inte ta bort det. Rädd för att förlora det sista jag har kvar av dig.

Kommer det någonsin sluta göra så här ont?

I varje rum ligger dina leksaker, nallar, bollar och pipdjur. Saker du har älskat i 7 år. Är det meningen att jag ska slänga dem nu?
Under handfatet ligger näsdukspaketet som du knyckte och sprang iväg med samma dag som du flög till himlen. Som ett monument. Ett sista minne av dig. Hur ska jag någonsin kunna plocka upp det?

I skafferiet står russinpaketet. Vem ska äta det nu? Vem ska tigga gurka framför kylskåpet varje morgon? Eller kissa framför ytterdörren så att jag måste byta strumpor varje gång jag ska gå ut?
Vem ska knycka gympaskor, krafsa mig på fötterna och slicka mig i ansiktet?

Jag kan inte andas utan din värme.  Din nos, dina tassar, dina morrhår, dina ögon.
Du är borta. Och jag har begravt mitt hjärta.