Tycker inte du ska stoppa in henne i transportburen. Det verkar ju som om det skrämme henne mer än någonting annat. Har du otur så kommer hon att förknippa den obehagliga händelsen med dig.

Det bästa är ju att lämna illern istället. Låt henne vara i ett rum och gå därifrån. Det är straff nog, illrar söker sällskap. De behöver inte bli instängda i ett ännu trängre utrymme.

Det kan göra att när du väl behöver ha henne snabbt i transporten för en livsviktig tur till veterinären så får du inte in henne. Eller har en helt hystersk iller istället, vilket kan vara nog så farligt ifall hon är sjuk och behöver veterinärvård.

Nackskinn har jag heller aldrig förstått mig på. Varför använda våld, hur milt våld det än är på något djur. Finns så många andra sätt. En iller lär sig att ignorera det obehagliga, blunda tills det gått över och sen göra samma sak igen.

Prova dig fram med andra metoder istället. Läs kunskapstrådarna här om bitträning, lådträning osv, finns massvis med info.

Jag har nio illrar och tre valpar nu. Jag har aldrig någonsin tagit en iller i nackskinnet eller bestraffat någon iller fysiskt. Alla mina vuxna är helt bitfria.

Valparna bits vid hård lek men skulle aldrig falla mig in att bestraffa dem fysiskt. Det räcker att blåsa dem lite på nosen samtidigt som man säger nej så slutar de.

Man behöver inte ta i så mycket för att illerna ska förstå. De är väldigt smarta djur.

Som jag sagt tidigare, nackskinn är INTE en bra metod. Iom att du fortfarande hr problem så ser du att det inte fungerar. Skulle säga att det är riktigt elakt att stänga in henne om hon får panik av det. De som använder sig av time-out gör det för att illern ska LUGNA sig, inte för att straffa.

Som ursäkt kan säga att hon är redan vuxen (2 år) och bytt 4 (!) ägare kanske på grund av hennes beteende, så jag hade ingen möjlighet att uppfostra henne från valpåldern.

Och kunskapstrådarna hjälpte inte mkt med lådtr. Då hon skiter bokstavligen i/på foder och sovfiltar som jag lägger för att rädda parketten och inte tycker att ättika-citron-lök är läskiga så att säga.

Det gick bra att åka i transportburen till veterinären bara att hon skulle ha min hand nära när hon somnade. Trots att vi fick åka pendeltåg hem.

Självklart straffar jag inte henne när hon leker.

#3 8 av mina 9 vuxna illrar är omplaceringar. Många med taskig bakgrund, suttit instängda, blivit slagna osv.

Det kräver då extra mycket tålamod av en som ny ägare att få illern på rätt köl och framför allt trygg igen. Om illern inte har sett någon anledning hittills att lita på människor varför ska hon då lita på dem i sitt nya hem?

Det kan ta tid men det är skynda långsamt som gäller. Absolut inga bestraffningar någonsin. Det kommer bara att rasera det förtroende ni har hunnit bygga upp. Allt ska vara positivt och ingenting negativt. Belöna när hon gör rätt istället för att straffa när hon gör fel.

Inget djur reagerar positivt på en bestraffning.

Angående lådträning så har jag Oliver här hemma. Han var ett år när han kom till mig, och nu är han fyra. Han omplacerade bl.a för att han inte gick på lådan. Han går fortfarande inte på lådan. Kanske en gång av 10. Det är någonting man får ta med i beräkningen. Man behöver ju inte ge upp att försöka, men man ska ha det i bakhuvudet att man kanske får hitta på andra lösningar för en sådan iller.

Men trots allt så är väl Oliver ett undantag, de flesta illrar går ju att få rumsrena, men har de levt länge på ett visst sätt så kan de vanorna vara svåra att ändra.

Omplaceringar kräver många gånger mycket mer, andra gånger är de redan "fix och färdiga". Men som ny ägare så måste man ju försöka anpassa sig till vad som passar illern bäst.

Bestraffning funkar ju inte här, och sällan någon annanstans heller. Dags att prova nya vägar.

#0 jag har inte haft min iller länge det är ingen omplaceringsiller, det var en valp när vi fick henne. Och i början satte hon sig på lådan, sen gick det neråt och allt hände i alla hörn och hon brydde inte sig var hon än satt(tex soffan.) Och det har nog pågått i en månad, men vi brukar göra så här att varje gång hon leker, vaknar så tittar vi vart hon går, sätter hon sig utanför lådan så säger vi (FY, nej mollie fy), sätter henne på lådan och rättar hon till gumpen och gör något behov så berömer vi henne. Men på natten är det ju svårt att hålla koll och då händer ju olyckorna. Så det gäller och hålla koll på vart hon sätter sig.

Lycka till! =)

Det gör jag på dagarna. Säger NEEEEET (nej på ryska) men hon bryr sig inte så jag tar upp henne och sätter i lådan och sedan ger godis.

Det tips jag kan ge är att uppmuntra. uppmuntra, uppmuntra varje gång hon går på lådan. Går hon på fel ställe och du hinner sätta henne på lådan så beröm. Ge godis och massor beröm varje gång det hamnar där det ska. Är hon 2 år finns risken att hon aldrig kommer bli helt rumsren. Funkar det inte med lådor kanske det funkar med tidningspapper i de hörn hon vill göra ifrån sig i. Tidningspapper borde väl ändå vara bättre än bara golv?

Är hon bitig och/eller jobbig så säg till argt. Med vår valp, sonm för övrigt är väldigt försiktig av sig, så säger vi bara "AJ" eller väser när han tar i för hårt, och slutar helt enkelt att busa med honom med händerna. Man märker verkligen att han förstår. Vi behäver inte ens ta i honom för att han ska fatta.
Gör ett ljud som ni inte använder i vardagen och säg det högt/gällt så att hon förstår att det hon gör är fel.

När hon närmar/siktar in sig på att bita så "fös" bort henne direkt och säg nej/fy med grov röst, ha stort tålamod och var envis, då lär hon snart förstå att det inte är en rolig lek att bita dig,

Ang hörnbehov, försök att avgränsa ett rum tills hon lärt sig göra det på rätt ställe, sätt ut flera toalådor/tidningspapper i rummet och beröm henne MASSOR när du ser att hon varit duktig.

Uppmuntring ger jag tummen upp för. I början använde jag bara "bestraffning" när illern kom fram och bet i foten. Lyfte upp henne (inte i nackskinnet!) och sa fy, puttade undan, ignorerade. Sedan började jag öva och uppmuntra att bara nosa på foten, och tjo så mycket bättre det blev! Började prata glatt så fort hon närmade sig foten, sa hur duktig hon var, gav henne en klapp/matbit. Började även försiktigt med att aktivt ta foten mot henne. Först lät jag henne bara vara vid fötterna några sekunder, men utökade tiden - för att hon inte skulle få chansen att "glömma av sig" och nypa till. Funkade bra för mig.

#6 men jag tycker inte du ska ge henne godis varje gång hon går på lådan för sen när inte du är hemma eller i närheten, så får hon inte den belöningen och tillslut så kommer hon inte bry sig.

Vi gjorde samma sak med mollie och hon visste vad som väntade, satt vi i rummet och hon hörd beröm så sprang hon fram till tv la sig ner och sen ställde sig på bakbenen. Men så fort vi inte var hemma så hände det överallt. Så hon uttnyttjade det till MAX!

Men jag kan ju inte bestämma vad du ska göra utan jag kan bara ge tips och råd sen väljer du själv

#10 Fast för mina 3 vuxna illrar har det funkat perfekt att alltid ge godis när man ser att de går på lådan. Även i vuxen ålder brukar de få godis och beröm när de gör rätt för att inte tappa att det är bra att de går på lådan.

Men jag ger henne godis! Även på natten när jag hör henne stampla in i lådan vaknar jag tar burken i händer så att hon ser och hör att hon får belöning. Och som ni alla sagt man kan inte kontrollera illrar när de är ensamma hemma. Och olika ljud bryr hon sig inte om oavsett bitning eller hörnbesök. Hon är inte döv.

#11 vi var rädda att vi skulle skämma bort henne ordentligt. men vi har ju märkt det att enda sen vi slutade och ge henne godis så har hon gjort behoven utanför!

#13 Man får hitta ett nyttigt godis att ge så att man får lov att skämma bort. Ge laxolja tex. Någon droppe varje gång hon går på lådan. Det skadar inte :)