Min hane bits aldrig, men såklart testar de flesta illrar nya människor och detta gör de ofta med tänderna! Vissa tolererar att illern bits, men man gör ju allt för att den ska bli bitfri.

När jag är ute och går i skogen med mina knallar de på som hundar, men inne i stan så följer de oftast kanterna till tomterna och jag får antingen släpa eller bära dem förbi t.ex uppfarter och grindar för de följer som sagt kanterna.

Om man ska ha iller i bur (vilket inte är bra oavsett hur stor buren är) så måste ytan vara 5 m2 för 1-5 illrar, för varje iller efter 5 så läggs en m2 på för varje ny iller. Det bästa är att ha dem löst i lägenheten med låda i varje rum, kanske en grind mellan rummen så det går att spärra av om du inte vill att de ska kunna vara överallt när du t.ex inte är hemma.

#1 tack för dina svar, låter som sagt bra, man kanske ska ta hand om en äldre som inte bits eller är det bättre att skaffa unge från bra uppfödare och uppfostra själv?

Det var pga det sista jag ville veta ytkraven, när jag jobbar och liknanade får dem 1 eller 2 rum att vara i och då behöver jag ju veta hur stor dessa rum ska vara, dem ska så klar inte vara i bur ;)

#2 Nästan alla illrar kommer att testa sina nya ägare, antingen genom nafs eller genom att sätta sig utanför lådan. Får du tag påen väluppfostrad omplacering så är det förmodligen lite mindre jobb att komma till rätta med ev. olater än om du tar en valp.

Med en valp tar det nog en månad innan du börjar se resultat  och kanske ytterligare en innan den är någorlunda rumsren och bitfri.

Men några garantier gives inte utan det beror även på personligheten. Det kan ta kortare eller längre tid i endrera fallet.

Jag vet inte var du bor men det finns säkert någon mer iller du kan träffa innan du skaffar själv, ju fler du träffar desto bättre uppfattning kommer du få om dom :)

#4 uppfödare brukar väl ta hem folk? så deras illrar är lite mer vana vid främlingar? kanske skulle titta in hos en uppfödare då :)

Som tillägg kan ju sägas att du måste ha ett eget rum till chinchillorna dit illern aldrig någonsin kan komma.

Inte kunna smita in när du går dit utan riktigt jäkla säkert.

Alltså inte bara ett avdelat rum dit man tror att illern inte kan komma över. För det kan den, om den bara får fundera tillräckligt mycket.

Angående bitighet så har jag nio vuxna illrar och en smånafsar främlingar vid lek. Aldrig någonsin mig. Resten är totalt bitfria och skulle aldrig sätta tänderna i någon.

Men en iller testar sin nya ägare, vare sig det är en valp eller en vuxen. En vuxen som varit dåligt hanterad tidigare kan vara mycket svårare att få styr på en en ouppfostrad valp. Det beror helt på.

Sen har vi ju det här med att gå på lådan. En del illrar kanske aldrig gör det till 100% och det är också någonting man får ta med i beräkningarna.

Många annonser om omplaceringar står ju lådtränad och bitfri. Behöver inte alls vara så i det nya hemmet.

Angende koppel så är det ganska olika. Jag har några om bara lalla runt, runt och gärna trasslar in sig i närmaste buske. Eller bara vill busa och leka. Sen har jag Nolita som man kan promenera med som vilken schäfer som helst. Och sen har jag Snuffe som aldrig hittar växeln framåt utan bara ska backa hela tiden.

#6 har kaniner och marsvin också, så är väl medveten om att dessa djur måste ha ett eget rum bakom lås och bom total säkrat från iller (3 dörrar kanske vora nåt?) dock ska man hellre säga till en gång för mycket än en gång för lite, så tack ;)

Ja det lär bli mycket funderingar när det börjar närma sig iller dags, men bara att ta reda på så mycket som möjligt tills dess ;)

Det värsta som kan hända för mig är ju att jag skaffar en iller och sen tvingas omplacera den, dock verkar det ju hända för många :(

#7 En del vet det, och en del tänker testa först. Jag varnar alla, oavsett hur mycket koll jag tror de redan har.

Kaniner kan dock reagera negativt på själva lukten av iller. Bli rädda, skygga och inte må bra med iller i samma lägenhet, eller av att matte luktar iller. Marsvin har jag ingen aning om hur de reagerar på rovdjursdoft. Men kaniner gömmer sig instinktivt. Och har man sådana kaniner som reagerar "dåligt" på iller är det ju inte snällt.

Ja, det är många som omplacera, för många…

#8 borde inte kaninerna reagera på saker som katt och hund då också?

#9 Iller är ett helt annat rovdjur. Jag blir utskälld av hundar jag känner när jag luktar iller. Har världens snällast lilla golvmopp till hund som granne. Om jag träffar henne i vanliga kläder så är hon hur mysig och gosig som helst mot mig. Men om jag håller på och städar och är ute och slänger soporna och kläderna luktar iller då slutar hon inte skälla på mig och vägrar komma fram. Alla djur reagerar annorlunda på iller.

Angående #7 & #8

Kanske kan Rafflan hälsa på en uppfödare/ägare.. o sedan när du kommer hem se hur gnagarna reagerar på doften som sitter i kläderna?

Finns ju uppfödare runt Uppsala och en del illerfolk i och runt Örebro som brukar ta emot besök. Inte så långt fråm Kungsör

Kaniner reagerar STARKT på iller doft :)

Nu är min kanin van vid doften, men när jag är på kanin utställningar kan jag inte gå nära andra kaniner, dom börjar skrika, stampa och kuta runder. Inte så poppis alltså ;)

Jag tror det kvittar om du besöker uppfödare eller "vanlig" illerägare :)
Bara du får träffa fler illrar, det är inte säkert att uppfödareas illrar är mer vana än andras vid människor. :)

#10 okey, kanske får göra som #11 då, träffa en illler och sen hälsa på mina kaniner och se hur dem reagerar ;)

#12 jo det finns säkert en hel del runt Kungsörs trakten ;)