Jag tänkte behålla en (eller två om jag kan övertyga sambon om att världen går under om vi inte gör det…) ur min egen kull.

Jag ska skaffa valp för första gången på 4 år. Vilket känns som en hel evighet. Har det gått så lång tid sen lille Skit var minstingen här hemma!?

Hade jag skaffat för ett par, 3 år sedan hade valet sett helt annorlunda ut än det gör i år. Då hade jag satsat på en mer vilttypad iller med mycket energi, uppfinnigsrikedom och lite tuffare temperament.
Nu har jag tänkt om lite grann och eftersom jag har 2 illrar här hemma som inte är på tipp topp och som inte vill ha en ranghög illerhane hängandes efter sig så fick det bli den mjukare varianten.
Jag känner ju bara pappan till kullen och han var aldrig speciellt hårdhänt mot andra illrar när han var liten/ung. Plus att han har ett lugnt temperament och inte är speciellt uppfinningsrik på det sättet att han tog sig upp och ut från galler och inhägnader. Och det är precis vad jag och mina andra illrar vill ha just nu (eeeeh, mina andra hade nog helst valt att inte få något "syskon" alls)..

När jag pratade med Norrskenets (som jag ska ha valp ifrån) så sa jag att jag ev ville köpa en valp ifrån henne. Sa att om det blev en albinohane (vilket jag alltid velat ha) så skulle jag nog ha svårt att säga nej.. och så blev det ju :) Så lite spelade väl även färgen in kan man säga. Hade det inte blivit någon albino har jag iof svårt att tro att jag hade sagt nej till en viltfärgad också ;)

Sen måste jag ju även säga att jag har förstått att Norrskenets förra kull blev en bra och "lugn och snäll" kull. Och jag litar på att hon gör ett bra jobb när det kommer till socialisering, toaträning och stimulans av valparna, och jag har fått en jättebra respons när det kommer till "egna önskemål" om när, var och hur valpen ska hämtas och vad som är gjort/inte gjort med den.
Så ser mina val ut i år!

#1 Har du bestämt vilka valpar det blir och varför just dom? Bra vidare avelsmaterial? Färger? Temperament?

Jag behåller ju min tös ur min kull i år. Det var planen ända från början, att behålla en tjej att avla vidare mot angora senare.

Fast hade det bara varit pojkar i kullen så hade jag ändå behållt en, fast då hade det ju tyvärr inte blivit någon vidare avel.

Men även ifall detta är min första (överlevande) illerkull så resonerar jag likadant som det gäller när jag avlar på chinchillor. Tar endast kull på djur som jag vill behålla avkomma ifrån. Vill inte direkt föda upp för själva sakens skull.

Och hade jag bott annorlunda och varit ekonomiskt oberoende så vete fasen om man hade sålt några djur överhuvudtaget.

Jag har antagligen bestämt mig för den mörkaste av flickorna för att avla vidare på antingen 2011 eller 2012, men är inte riktigt 100 än. Det är möjligtvis en annan uppfödare som är intresserad av henne, och vill hon ha henne kanske jag släpper iväg henne ändå.

Jag behåller antagligen också den sista hanen som blir kvar när alla valpköpare varit här och tingat sin valp. Eftersom han ska kastreras och inte användas i avel så spelar det inte någon större roll hur han ser ut, bara han är trevlig, och hittills har alla valparna bara visat mig sina bra sidor! De väntar väl tills de flyttat innan monsterna (som jag anar finns därinne med tanke på mamma Delphi) inom dem kommer fram!

Tänkt behålla 1 hona men är dessutom löjligt kär i en hanne. Han var isf tänkt som lekkamrat till Celadon… Nu söker Iza fortfarande hem, hittar vi inget bra så blir det väl 3 kvar. Första honan var tänkt i avel, galna mörka smarta illrar. Lite för smarta för mitt bästa börjar jag dock tänka.

Vi tingade en valp redan förra året hos Karma's.

Vi känner Karma's och Guteillern ganska bra tycker vi och trivs med dem. Att det trolgen inte blir Guteillern igen denna gång beror på att vi gärna vill ha en valp som avviker i färg jämfört med Bogey (men helst inte albino) och Guteillern föder enbart upp viltfärgade.

Som det ser ut nu blir det troligen en pastelltös från Karma's men prio 1 är en valp som funkar med Bogey så det skulle kunna bli en "vanlig" viltis igen trots allt.

#6 Iza var min favorit! Iallafall på bild, helt ljuvligt söt.

#8 Ändå vill ingen ha henne… det är inte inne med mina mörka viltfärgade ;) jag gör för lite reklam för mig, haha. Latmasksarah

#9 Tror nog isåfall på för lite reklam. Din kull är supervacker. Mer bilder på barnen!!

Tja, riktigt mörk är ju också avvikande färg från Bogey

Men det är ju oxå så att det är inte lätta illrar. Jag säljer inte som ensamillrar. Den här typen behöver andra illrar att busa av sig med ;)

Sorry att jag kapat tråden ;)

#11 Eller hur!!!

Ingen valp här, jag har en Pudel som sätter krokben för mig.. :(

Jag och min sambo vill gärna ha en valp har vi kommit fram till. kanske är lite sent ute för i år. Men tidigare när vi skaffat valpar. så har vi utgått mycket från uppfödaren och hur vi kommit överens med denna och vilken kontakt vi fått. Då jag personligen tycker det är väldigt viktigt. När det gäller färg, så är jag öppen för det mesta. förutom albinos ( förlåt alla albino ägare, men de är inte min starka sida. men jag har inget emot dem) men jag är väldigt så där när jag valt djur att jag går på känsla när jag träffar djuret.

kommer tillexempel ihåg när jag skaffa min allra första egna hund. den valpen kom fram till mig lade sitt huvud i mitt knä och tittade på mig. då var jag såld.

kommer ihåg min allra första illervalp, ett riktigt yrväder. hon kändes bara som mig. så henne blev det. och det ångrade jag aldrig.

hade tänkt behålla en valp från en kuill jag hade. Men tyvärr dog alla i den kullen. Nu har jag Lisa, som jag skrivit om en i tråd ( fråga) som ska ha valpar. vet ju ännu inte hur det går. men vet inte heller om jag vill ha en valp därifrån heller. sen vet vi inte alls hur det kommer gå då stackarn fått flytta runt den senaste veckan.

men som jag sa för min del är uppfödaren en stor del i vart jag väljer en valp.

Åh vad jag önskar att jag bodde ensam, eller med min pojkvän! (Jag är 18 år)
Jag har velat ha en iller vääldigt länge nu, men eftersom jag fortfarande bor hemma så kan jag inte, då min mamma inte vill ha en iller här hemma…

#16 får tänka framåt att du en dag kan skaffa iller och tills dess kan du läsa på massor och besöka ett flertal illrar =) men förstår hur du känner sig man vill ju gärna ha NU NU NU…har alltid velat haft en minigris hehe. hela min uppväxt. men NU Änltigen så bor jag så pass bra, och mitt liv är så pass stabilt och allt. att jag äntligen kan få hem min Rut! =) ska däremot bli intressant att se vad mina pälsar kommer tycka om det hehe.

Ska tillägga att jag inte kommer omplacera något djur om det inte fungerar, för det första, så ger jag inte upp så lätt. och för de andra så går det alltid att komma på lösningar. ja i mitt huvudet iaf :P tog flera månader innan katten ens kunde accpetera illrarna lite grann och då är HON den nyinflyttade.

#16 Ibland är väntan lång kan jag lova. under hela min gymnasietid insåg jag ju att illerdrömmarna kom allt närmre att besannas och det var nog den jobbigaste tiden… Bestämde mig ju för iller när jag var 10 ;)
Det gick så långt att min dåvarande pojkvän erbjöd sig att ha illern hemma hos sig tills jag flyttat till eget för att jag skulle sluta tjata om dessa djur… Som tur var nappade jag inte på det. Han gillade aldrig min iller när jag väl fick den :S

#19 hehe är man envis så är man, men till slut så får man ju ofta det man vill ha =) det där med pojkvän känner jag igen. *suck*  ungefär samma sits för mig en gång. men tills slut träffa jag den som gillar allt lika mycket som jag :D när jag menar allt, menar jag djuren hehe.

#17 Jo jag läser om dom hela tiden, är inne här och kikar på bilder osv. Men det känns så långt bort…
Föresten, är illrar solitära djur eller måste dom ha en kompis med sig..?

#19 Jag går på gymnasiet nu, ska börja sista året nu efter sommaren, känns sjukt, som om det var några veckor sedan jag började första året… Men jag är glad, och jag hopppas på att flytta hemifrån så tidigt som möjligt, jag gissar på att det blir direkt efter gymnasiet då jag fixat nån form av bidrag/jobb osv… Får se vad jag kan fixa ^^

#21 Solitära i vilt tillstånd och därför inte beroende av att ha en artfrände på det sätt som flockdjur är men många illrar uppskattar en kompis.

# 22..precis! =)  #21 tror de flesta uppskattar en kompis iaf =).

#21 För att fortsätta på Aviendha; Särskilt tamillrar uppskattar en kompis då de är betydligt mer sociala än sina vilda artfränder. Människan har ju avlat på iller för att få dess mer sociala och därmed hanterbara.

#22 Men om man tar kullsyskon, brukar det funka då..?
Jag och min pojkvän funderar båda två på illrar, såvi vill ha varsin då… vi letar lite smått lägenhet för tillfället, dock lär vi inte flytta ihop förens båda kan bidra till hyran etc. Då mina föräldrar bor såpass nära min skola så får jag inte bidrag…

Men funkar det bäst med kullsyskon..?
Och ska man ha kille-kille, tjej-tjej eller kille-tjej..? (Vi vill inte avla på dom…)

#25 Det fungerar men det kan vara jobbigt att få två valpar samtidigt (speciellt som ny illerägare), men har ni varsin så är det ju en annan sak. Det fungerar även att introducera en ny valp när den andra är invand i hemmet :)

Valp kommer det inte bli för mig på ett bra tag. Dock har jag nog redan koll på vart jag vill vända mig inför framtida (eventuella höll jag på att skriva, men självklart ska det bli valp/mer illrar i framtiden!) valpköp.

Självklart blir här valp iår ;) Men exakt vem, vad och varför är lite oklart ännu. Behöver mer tid att tänka, fundera och planera, och framförallt se utvecklingen. Har alldeles för många alternativ iår, och eftersom jag enbart tar in illrar till evt framtida avel, så behöver jag ofta ganska så mycket tid på mig för att fatta beslut kring det hela, samt se eventuella valpars utveckling, kan normalt sett inte välja valpar till vidare avel vid 4-5 veckors ålder, eller ja, inte välja på ett vettigt vis åtminstonne :D   Men intillsvidare så lutar det helt klart att det blir en Rain från min kull som får stanna, även om jag hade önskat fler honor att välja mellan, tror jag oavsett att hon är bäst i kullen i dagsläget efter mina mått mätt, samt ha störst chans att ärva ner den typ jag vill ha. Men ja.. framtiden får såklart utvisa om hon utvecklar sig som jag vill och används i avel eller ej, hade gärna velat haft lite mer valmöjlighet om så bara för att kunna se om fler honor hade hennes typ eller ej, och på så vis få ett bättre hum om nedärvningen där. I övrigt försöker jag sålla mellan mina alternativ, men det är svårt, då jag behöver se an utvecklingen av de valpar jag har fått iår, för att kunna fatta vettigare beslut.

Japp det blir valpar här o jag nästan spricker av längtan.

För mig är kontakten med uppfödaren viktig och att man kommer bra överens, vad för orsak dom har i sin uppfödning sen tillkommer oxå personligheter o färger på illrarna.

#25 då folk har köpt två valpar av mig så har de fått hämta hem dem vid olika tillfällen. Det kan bli svårt att jobba med två syskon samtidigt.

#30 Okej, varför bli det svårare med två stycken än 1??

#31 Två valpar tyr sig ofta till varandra och kan bli betydligt mycket mer kaxigare och tuffare då dom hittar styrka och stöd i varandra.

#31, Man måste ha ett starkare tålamod o vara mycke mer envis.

#31 Dubbelt så mycket att lådträna, uppfostra osv och är man ny så kan bara en iller vara en enorm omställning.

En "liten" Alf kommer att flytta in hos oss i mitten av augusti! Som vuxen kommer han bli en bjässe, tror jag. Här blev det en valp eftersom det kändes som om Love behövde ha någon som kan leka lite mer på hans villkor (dvs.röja, riktigt ordentligt..) och för att det blir lite svartsjukt ibland när Alice och Freija leker ihop..

Alf kommer från optimus ferrets (duholm). Det blev lille Alf eftersom han är väldigt lugn och stabil i sitt temperament och för att han är så mysig, nyfiken och orädd! Dessutom var han både barn och kattvan, vilket är ett stort plus!

När jag väljer uppfödare går jag efter vilken person och iller som jag "klickar" med. För mig är det viktigt att kunna ha en bra relation med uppfödaren och att det är en uppfödare som ställer krav (inte stilen i år måste jag sälja si och så många valpar för att få si och så mycket pengar). Det är också viktigt för mig att uppfödaren vill följa sina valpars fortsatta utveckling och har intresse för de valpar som de säljer även när de flyttat till sitt nya hem.

#2 Tack för dom orden :´) Jag försöker alltid göra mitt bästa men ändå försöka förbättra mer och mer. Marcello kommer nog passa er familj perfekt, han är en grabb som tar det mesta med ro:) Just nu tycker jag han ser mer ut som en mink i ansiktet än en iller, så kraftig huvudform hihi;)

Här blir det en pastell tös som stannar från min egen valpkull iår, hon är inte störst i tjej skaran men en av dem tuffaste, då det är till 99,9% jämnt hon som drar i socken/byxorna. Hon har en fin kroppsbyggnad och får nog ett riktigt bra psyke när hon vuxit på sig lite. Hon är mörkaste pastellen i kullen och saknar den vita strimman som sin mamma Saga har och kullsyskon har, vilket jag vill avla bort för att få rena och fina färger.

Sedan är det planerat att jag ska finna en bra angora hane till framtida avel att ta in till sverige som ska passa min pastell hona. Får se hur lång tid det tar så pastell honan kommer få suprelorin chipp insatt tills avelshanen är funnen.

Ja, då kommer även jag att skaffa en valp om 5 veckor. =) Det kommer bli en liten SF's Zeal of Alcor.

Blir första valpen för mig på 4år och min sambos första. Han föll som bara den för Zeal när vi träffade honom i helgen. =)

Så fotade massa valpar hos Sarae.

Här kommer en bild på våran lilla Zeal of Alcor.

Jag trivs jättebra med uppfödaren och tycker om det hon strävar efter i sin avel och den här gången ville jag ha en viltfärgad iller.

Ska bli intressant och få hem en liten köttätare om några veckor. Det blir ju lite nytt även om jag har varit illervakt åt illrar som äter kött.

#37 men så underbart söt =)

#38: På den bilden kan man inte se att han vinglar fram, utan här sträcker han på sig jättefint Zeal. =)