jag är pälsdjursallergiker. Tog 2,5 år innan jag kände av illrarna.. sedan testade jag postivt för illerallergener. Men ja.. allergitabletter och astmaspray samt damsugning moppning, lådtömning och damning 1-2 ggr om dagen samt att deras sängkläder tvättas ofta.. och med åren har min allergi blivit betydligt lindrigare. men det betyder inte att det blir så för alla… och sedan kommer det även an på vilka uppoffringar man själv är villig att göra för att ha kvar sin iller. Vissa vägrar tex att ens äta allergitabletter för att klara av sitt djur, medans andra går genom eld och vatten. Men är man allergiker sedan innan tycker jag det är bäst att förutsätta att man kommer på sikt utveckla allergi mot dem.. och förbereda sig för vad man gör då, även om det nödvändigtvis inte behöver bli så-

Jag är pälsdjurs allegiker men har ännu inte utvecklat allergi mot iller. Skulle det inträffa så skulle jag äta allergi tabletter m.m. då jag skulle vägra att ge upp illrar i mitt liv:)

Grabben är allergisk mot katt och i viss mån även hund och frugan är tokallergisk mot det mesta i päls, men i båda fallen går det bra med iller.

Vi håller tummar och tassar att det fortsätter så.

Är allergiker mot vissa saker som man behöver till råttor (bl.a då stöet och viss mat i råttblandningen) men inte djuret i sig. Blev tidigt i våras allergisk mot mina illrar och har nu medecin för det. Har annars haft illrar i nästan 10 år innan jag började känna nått. Har 4 illrar kvar, och dom stannar hos mig sina liv ut trots allergin, så länge som medecinen verkar så blir dom kvar. Men jag kommer inte att köpa eller föda upp fler.

Killen är tokallergisk mot katt. Fungerade super i början med illrarna men nu på senare år (5 år för att vara exakt) så tycker han sig känna av dem. Eller ja, han känner definitivt av något när han är hos mig och när jag är hemma och även om jag har möss och haft fågel så känns det som att illrarna ligger närmast tillhands att misstänka.