Här sitter jag nu med en övergiven fågelunge på bröstet.
Inte hade jag hjärta att lämna den där på cykelvägen.

Så jag tog kontakt med lokala veterinären i Enköping, som skickade mig vidare till Skansen. Och där fick jag numret till viltjouren..som finns i Uppsala.
Nära och bra.

Så nu har jag pratat med dom och ska åka dit med den här lilla stackaren, som min väninnas son har döpt till Bilo.
Han har fått honungsvatten, enligt ordination från viltjouren och är mycket piggare nu.

Lilla stackaren, helt ensam i världen.

Jag vill ge MASSOR av cred till dessa människor som arbetar frivilligt med att ta hand om skadade, övergivna vilda djur.
Visste inte ens att de fanns förrän idag!