Har du möjligheter att spärra rum ? kanske använda typ spånskivor eller liknande, på så sätt kan ni ha er bebis på golvet utan att illern kommer för nära.

Har du fått tillbaka Mumin?

Jag tror dem som har spädbarn samtidigt kan spärra av, med mina illrar skulle jag aldrig lägga fram ett spädbarn tyvärr.

#2 Hon har haft två illrar ena är mumin och den andra har hon kvar.

#2; Nej, jag får tyvärr ingen mer information om Mumin, det är som om alla gått i dvala.

Jag har en till iller flicka :) Hon är världens snällaste och pussas och gosar. Men man vet ju inte hur hon blir när en bebis skriker osv.

#5 Min Thyra var så som du beskriver din tjej men när jag fick lillen blev hon som galen av att bara höra honom. medans min lille kille som nu är snart 2 år får böka på i massor med hanen miilo utan att han bryr sig alls. så det är helt enkelt lättast att pröva och se.

MEN…. lämna aldrig illern ensam med barnet. vågar inte ens jag göra fast jag litar otroligt mycket på min hane och han ännu inte gjort något.

Tack för svaren!

Ja, vi bor ju på 140 kvadrat där hon får springa runt just nu så spärra av ska inte bli något problem :) Samtidigt vill jag ju att hon ska vänja sig vid att det finns en bebis här sen som faktiskt kommer stanna här.

#6 Hur gjorde du med Thyra? Fick hon flytta?

Nej, jag kommer aldrig lämna dem två ensamma ihop, men det hade jag nog inte gjort med något djur faktiskt.

har en son på iof 2 år. Men, våran han iller gillar inte honom så när sonen är hemma får illrarna vistas i köket. (stort kök)
när sonen är på dagis/sover/är hos morfar så har vi iller-röj i hela huset.
först hade vi dem lösa för de är helt tokigt snälla.
Men senaste veckorna har han illern visat att han är osäker mot sonen och för att sonen ska slippa bett, samt att illern ska slippa stressen så bor de i köket. 
vi har spärrat av så, att jag kan sitta med illrarna i köket och ädå ha uppsikt över min  son. och tvärt om. så de får alla tre uppmärksamhet.

#7 Först fick vi spärra av när pojken låg på golvet och lekte men nu bor illrarna i ett eget hus på gården där dom även ska få tillgång till en stor rastgård till våren.

Jag har ett gäng illrar plus barn och här har det gått jättebra.  Vi lät alla nosa på bebisen när vi kom hem så de skulle få lära känna den nya familjemedlemmen. Mushu (gammelgubben) visade tecken på att vara sotis genom att försöka nafsa. Det funkade ganska bra om han fick ligga hos mig och gosa samtidigt som bebben låg jämte.

Med tanke på att han visade sådana tecken vågade vi inte låta de andra komma nära på ett tag. Numera går det jättebra. Nova som snart är 1,5 år tycker illrarna är jätteroliga och får göra i princip vad hon vill med dem. Hon tycker de blir lite läskiga när de börjar klättra på henne och springer då till mamma eller pappa för att sedan springa och reta dem igen.

Det viktigaste är att inte lämna barn och iller själva. Skulle illern visa tecken på svartsjuka försök och ge illen tid när bebben sover så hon känner att hon inte är undanskuffad helt. Har du möjlighet att spärra av föreslår jag att du gör det. När illern har vant sig vid den nya familjemedlemmen kan du sakta börja introducera dem för varandra under noga övervakning.

Ett tips är att ta med en filt som du inte är rädd om till BB som får ligga hos bebben i ca ett dygn. Låt sedan illern få lukta på filten. När ni kommer hem sedan kommer hon känna igen lukten av den nya familjemedlemmen. Ett tips som jag har snappat upp av hundägare.

#10 1,5 år!! :O När gick tiden så fort???

Jag tycker att du är ett bra exempel på att man inte måste åka in och avliva alla sina illrar så fort man ska skaffa barn… Man kan få det att funka hur bra som helst om man bara är villig att satsa lite tid :)
Känner till skräckexempel där en hel illerflock har avlivats pga tillökning i människoväg. Sånt gör mig bara illamåendes. Funkar det inte så kan man omplacera.
Skulle vara kul Nea om inte du kunde skapa en egen trå eller en artikel om detta :) Och så man kan få se lite nya bilder på dina illrar. Var ju jätte länge sen.

Tack för svaren!

Jag hade funderat lite på om man skulle låta illern nosa på bebisen när vi kommer hem med h*n, men visste inte om det var bra. Det med filten däremot ska jag göra! :)

Jag skulle aldrig få för mig att avliva henne, och det skulle svida i hjärtat om jag blir tvungen att omplacera henne. Hon är också min bebis.

Jag hoppas allt kommer gå bra, och blir det för mkt för min iller tös så får jag spärra av en stund.

#12 Det är så man vanligen reagerar om man älskar sina djur :) Att omplacera måste inte vara fult. Det är vad situationen kräver- men man åker f*n inte och avlivar sina djur…
Hoppas så att det kommer gå bra med bebis och iller!! :D

#11 Det undrar jag också.

Tack tack, visst har jag dåligt samvete över att jag inte kan ge dem lika mycket tid som innan och att det ibland knappt blir någon tid alls speciellt de dagar då jag sover för att orka med att jobba natten. Tack och lov så finns karln som kan ge dem tid på kvällarna plus att de har varandra.

Jag tycker också att det är hemskt att avliva en hel flock. Visst finns det undantag där en avlivning är bättre än en omplacering men då gäller det enstaka djur och inte allihop. Hade det inte funkat att ha Nova och illrarna ihop hade vi säkert löst det på ett eller annat sätt. Att vi sedan fick lite fler än var som var tänkt är ju en annan sak. ;-)

Skall försöka hinna med det, kan inte lova något.

#12 Du behöver inte ha illrarna så nära bebben att de kan nafsa/bita. Det räcker med att du håller upp dem framför barnet så att de får sniffa ordentligt i närheten av barnet.

Du skall göra det som är bäst för illern. Är det så att du märker att hon inte får den tid hon behöver är det bättre att omplacera än att ha henne kvar och hon mår dåligt av det.