Använder du sökfunktionen här på forumet hittar du massa trådar i ämnet med mer utförliga svar. Vad man kan säga är väl att vissa katter fungerar jättebra med illrar vissa fungerar inte alls. Så det är en fråga om personligheter hur de fungerar.

Alla djur funkar ju inte ihop även om dom är av "samma sort"

Min katt är rätt nyfiken på illrarna men mest rädd så vi har inga problem med den saken. katten och vårna illerhona går lite bättre ihop för hon är rätt lugn av sig. Men man får ju vara berädd på att det kommer bli bett och slagsmål hit och dit. Men när d händer här hemma bryr jag mig inte så mycket för dom klarar sig själva.

Oftast är d katten som får ett bett men han springer iväg när d blir för mycket

våran iller låg och sov med katten när hon levde :) så låter man dem bara hälsa på varandra i deras tackt så funkar de oftast fint.

men jag vill på peka att det är lättare att få ihop kattunge och iller valp och få dem till vänner än vad det är med att försöka få detsamma mellan fuxna djur.

#3 det där med iller valp och kattunge vet ja inte. Tror ändå det beror helt på personligheterna hos djuren. Våran katt är 4 år och våran iller 5 år och det går helt ok.

och jag vet kattungar som aldrig någonsin skulle kunna komma överens med illrar så som sagt. Det har mer med personlighet å göra än ålder tror jag .

Vad jag hört här inne är väl att oftast går helt ok. I och med att katten kan ta sig ifrån illern genom att hoppa upp någonstans och illern kan få vara ifred genom att krypa under saker och ting. Då kan dom alltid gå ifrån om dom inte orkar med den andre. Därmed inte sagt att det alltid fungerar. Min första iller omplacerades för att katten i hushållet avskydde honom och kissade i sängen om han legat där och sovit.

#4 det jag menar är det att det är lättare att samman föra den första gången, när de är unga är det lättare att lära dem vad man får och inte får. och hur hort man får leka eller inte.

Först lätt jag katterna titta in i rummet där illern bor i och lukta lite, senare tog jag illern och höll henne framför katten och då luktade dem på varandra. Illern blev lite rädd och skunkade och gick därifrån, senare har jag haft dem lösa i lägenheten allihop och då har dem luktat på varandra mer och mer.

Men illern var mer intresserad av att undersöka resten av lägenheten än att hälsa på katten, men nu springer hon efter katten som en dåre och katten verkar tycka det är kul eftersom hon håller sig på golvet och "retar" illern för att få henne att jaga henne :)

Däremot den andra katten gillade inte alls illern, han började väsa och slå mot henne. Och nu har illern lärt sig vilken katt som är "snäll" och vilken som är "elak" och är bara på den snälla :)

Har 2 illrar som fick en (oplanerad) kattkompis i somras. När han var kattunge kunde han inte vara med illrarna då dom inte gillar katter. Mina illrar var drygt 5 resp 3 år då.
Fortfarande jagas katten av ena illern men har ändå stort utbyte av illrarna då han retas med dom när han har tråkigt.

Har alltid katten och illrarna tillsammans dygnet runt. Dom vet vart dom har varandra och vilka dom kan och inte kan lita på.

Här fungerar alla utom ena tjejen med hund och katt. Men min ena tjej ska döda om hon ser en katt. Hade jourkatt ett år. Avdelade lghten, men katten var puckad och hoppade hela tiden in till iller rummet varvid hon jagades ut och fick fula nyp på rygg och svans. Efter andra gången började jag jaga runt efter annat hem till den katten. Var inte direkt hållbart.