ingen större skillnad på dem. Iaf inte dem som finns i sverige. tar man däremot en jaktiller som suttit i bur lång tid, så kan man få det lite tuffare att uppfostra dem. men samma gäller ju för vilken iller som helst i den situationen.

Ingen skillnad.

Bogey's pappa är "jaktiller", men Bogey kan vara världens gospropp när han lägger den sidan till, även om han verkar ha en uttalad jaktinstinkt då han verkar gilla att spåra.

Generellt gäller att en jaktiller ska vara välhanterad och ganska lugn i temperamentet men ändå ha en hyfsad jaktinstinkt. För när du jagar kanin med iller vill du att illern skall stöta ut bytet så jägaren kan fånga eller skjuta det och sen komma upp till sin ägare efter utfört uppdrag.

Du vill absolut inte att illern biter ihjäl alla byten nere i grytet/hålan tar sig ett skrovmål och lägger sig att sova 4 timmar där nere. Blir så tråkig väntan på  illern då. Dessutom blir det så svårt att få tag på de byten illern inte ätit upp.

Som andra säger så kan jaktillrar bli trevliga husdjur. Men det hela handlar om etik och moral och om man vill stödja en sån industri där föräldrar och framtida avelsdjur får spendera sina liv i små minkburar.

Du får en iller som inte är socialt hanterad, lådtränad och bittränad. Du vet inget om sjukdomar och hälsa och du kan inte förvänta dig ngn support om ngt skulle hända. Sen får du ofta öronskabb på köpet.

Många sk jaktilleruppfödare har insett vilken marknad det finns för iller. Den jaktillern som finns idag är i stort sett samma skrot och korn som våra tamillrar och avlas lika mycket på färger och teckningar som vanliga tamillrar gjort. Udda färger och teckningar säljer och det vet "jaktilleruppfödarna" om, så rena "jaktillrar" är nog svårt att få tag på för det mesta har korsats hit och dit.
Som sagt är det mer en fråga om vad du vill veta om illern, hur illern har blivit behandlad, toatränad och uppfostrad och hur man ställer sig till illrar som hålls i burar hela livet som avelsdjuren ofta gör.

Har fyra jaktillrar. De är mycket nära släkt (bl.a. helbror) med flera "vanliga" uppfödares avelsdjur. De var lätthanterliga när de kom till mig och träffar lådan 99 gånger av 100 och är sannerligen mycket sociala och keliga. Vet inte om de skiljer sig från "vanliga" illrar, jag har inget att jämföra med.