så söt han ää han ser värkligen stor ut nu

Oj va stor han är! Och så söt!! Ja om kulorna har trillat ner så dröjer det nog inte så länge tills han kommer i brunst ;) Å då blir det upp till er hur länge ni står ut med doften (stanken!!) innan ni kastrerar honom ;)

Oj, ja pucko har verkligen blivit stor sedan träffen på High Chaparall. Men han är riktigt fin. =))

Skoj att det går så bra med honom och att han äter och mår bra.

Ja då är det bara och snippa kulorna på honom så krymper han nog lite. =))) Tänkte mest då han var SÅ stor. =)

gratulationen till killen! kan knappt tro att det ens är samma lilla plutt so  jag såg i somras. =O ni har gjort ett superbra jobb med honom! hoppas han mår bra och inte retar allt för mycket nu när han börjar bli könsmogen =P kan säga att dom ibland blir rätt vaksamma om det är någon kille i rummet, det fick mitt X lära innan Angelus träffades Gusgus och han trodde att jag var hans tjej..=P

Ohh, men gulleplutten då. Eller ja, kanske lite fel att säga plutt om honom nu. Men jag mins honom så väl ifrån chappis i somras.
Man blir aldeles lycklig inombords när det går så bra för e kille som fick så dålig start. Han kan tacka sin lyckliga stjärna att han kom till er.

Som de andra har skrivit kan det vara bra att ringa om tid om kulorna har ramlat ner. För snart kommer det inte dofta hallon hemma hos er längre ;-)

Vad stor och fin han har blivit. Kan bara hålla med de andra knappt man kan tro att det är samma iller som den lilla dunbollen man såg i somras.

Tycker Tessan skall ha en stor eloge för att hon klarade av att ge honom den omvårdnad han behövde. Vill även ge Tessans föräldrar en stor eloge för att de har stöttat och ställt upp för henne.

#6: Nickar instämmande :-)

Guu vilket söt kille!! :)

Skorpan här hemma blinkar med ögonfransarna! ;) heheh

Tack alla Ni snälla.

Vad gör man inte för dessa djur. Det var en tuff tid med Pucco när han var liten. Vi är glada att vi tillsammans klarade av att få honom att överleva. Uppfödaren hade en hona samtidigt som han tyckte vi kunde ta. Men då kändes det som att det räckte med en. Det var ju den första illern vi skaffade.

Tankarna går ofta till Puccos syster…undrar hur det gått för henne… Nästa iller blir från en av alla seriösa uppfödare som finns här, eller kanske en omplasering.

Ännu en gång. Tack alla som var på Chappis i sommras och hjälpte oss med råd och gav oss stöd! Ingen nämnd ingen glömd.

Jättefin kille!! Alla verkar veta historien om hans uppväxt men jag har nog missat det. Vad hände i början? Jag vill också veta!!

#10 jo det är så att när jag köpte pucco så köpte jag han av en som föder upp jakt illrar. jag ringde till hom och han sa att han va ca 2-3 månader och jag kunde hämta honom. så vi körde ner. Jag köpte honom för 300kr. och den gamle mannen sa även att jag kunde få hans syster grattis om jag ville. Men en räker som första tycker jag. sedan när han hade varit hemma ett tag så va de iller träff på chappis och jag mamma å sabina åkte dig. Då märkte vi att alla andra illrarna som skulle vara i puccos ålder va mkt större. jag bev orolig och åkte hem och hämtade heonom. Det vissade sig att han bara va ca 5-6 veckor gammal. Jag och mamma hade bara sätt vuxna illrar innan så vi visste inte att han va för liten. Vi litade ju på vad gubben sa. Men tak vare att alla va så snälla och hjälpt oss så klarade vi av det. Även om det va svårt.

Men som min mamma sa också. Jag undrar mycket över hur hans syster har det. Ibland ångrar jag att jag inte tog henne också. Men gjort är gjort. och jag hoppas att hon har det bra. Det va historien om Pucco  hoppas jag inte glömt något..

#11: Han var så liten och snuttig när ni tog med honom dit. Och jag vet att vi hojtade till i förskräckelse över hans storlek i början, fast jag vet också att ingen av oss menade något illa. Vi var väl helt enket för många uppfödare där.
Men det engagemang ni så starkt visade då på chappis gjorde mig själa glad. Och jag lovar att det är helt och hllet det som gjort honom till den iller han är i dag. Han hade inte kunnat få det bättre, det är jag övertygad om.

Jag förstår att ni undrar över han syster. Men har ni tänkt på att uppfödaren kanske kommer ihåg henne, han kanske vet. Kanske hamnade hon hos någon annan eller han har kvar henne och jagar med. Skadar inte att ringa och fråga. Ibland är ovissheten värre än vetskapen.
Mvh Åsa

Vi är bara såååå tacksamma.

Det var tur att vi åkte till Chappis och fick träffa alla underbara. Kan man få bättre råd än av er seriösa och underbara uppfödare.

Sträck på er, Ni är GULD värda!