Hur är relationen annars mellan Lilly och Jimmy? Gör han roliga saker med henne? Går han ut och går med henne? Eller leker med henne? Ser han till att han är delaktig i hennes vardag. Hjälper han till att mata henne och se till att hon får en bra vardag. Tillrättarvisar han henne när hon gör fel och berömmer när hon gör rätt? Det är liksom grunden för att det ska bli bra.

Jag har en sambo som inte ville göra dessa saker med en av våra illrar. Och det slutade med att vi fick leva med att Nikita inte tålde min sambo och min sambo lärde sig att hålla bort händerna från henne.

Han busar med henne, han ger henne gurka som hon älskar. Han kan mysa med henne och hålla om henne. Hälla upp mat gör jag, det är också jag som tar ut henne på promenader.
Jag vill inte att det ska vara såhär..
Om Nikita springer lös i lägenheten, biter hon din sambo då? Det gör Lilly, så fort hon får tillfälle..

Nu har Nikita dött redan. Men vi får gå tillbaka i tiden lite :-) Under de 6 år Nikita bodde här så letade hon upp sambon och bet honom. Så fort hon kom åt hans händer small det. Hon bet dock inte i fötterna eller benen utan bara i händerna. Dock försökte honfjäska för honom genom att lägga sig ner och rulla runt allt för att han skulle ta fram handen så hon fick hugga. Och hon högg fast helt och hårt när hon högg den damen.

Testa att låta Jimmy vara mer delaktig i hennes vardag blir mitt råd. Jag tror inte att hon inser att han står över henne i flocken. Så han har helt enkelt blivit någon hon biter när hon känner för det. Tillrättarvisar han henne när hon beter sig illa?

Åh, usch.. Vad jobbigt, jag vill inte att det ska bli så.

Jag är ju hemma om dagarna nu, så jag har all tid i världen. Och ork. När Jimmy kommer hem från jobbet är han trött och hungrig. Då fixar jag mat och sådär och han sätter sig och spelar trummor eller något spel på datorn. Han orkar liksom inte med, speciellt inte nu när han märkt hur hon är mot honom. Han har liksom dragit sig åt sidan.
När hon biter honom säger han åt henne ordentligt. Oftast brukar han sätte henne på en timeout. Då märker jag att hon skäms. Hon sänker huvudet och gör en djup suck. Sen släpper vi ut henne en stund igen och så är hon på honom och fötterna. Numera har han skor på sig om hon är ute och springer. Men hon försöker ta tag i strumporna då.
Det finns liksom ingen hejd på henne.
Det tar på krafterna på oss båda. Jag vill bara få ordning på henne så hon kan hoppa upp i hans famn utan att bita.
När jag står och lagar mat hoppar hon upp på benet och ber mig ta upp henne. Så mig traskar hon över fötterna på bara. Hon har bitit mig ett par gånger bara.

När tråden om Aura kom upp kände jag igen Lilly i förklaringen om Aura.

Jadu, undra hur många gånger det är en envis iller som ligger bakom bråk i hemmet…

Jag hade ju samma problem med Skit och mitt ex. Dom funkade aldrig helt ihop. Som tur var var exet mycket tolerant och Skit var väl inte jordens jobbigaste barn. men hade jag varit iväg någonstans över helgen med illrarna så var det med 99% säkerhet att Skit väntade ut exet tills han visade tillräckligt mycket hud någonstans och HUGG så tog han en tugga och sprang sedan därifrån.
Fulast var nog när han tom klättrade upp i sängen för att bita honom i benet. Han var aldrig i den sängen annars.

Kanske kan det bli bättre, men räkna inte med att Lillys och jimmys relation någonsin kommer vara som din och Lillys. Det känns som att Lilly är en typisk enmansiller och det lär knappast göra saken bättre att hon var tuff och bitig från början och att det var du som la ned mest energi på att få henne till en trevlig iller. Du har gjort ett stort jobb med Lilly och nu är det Jimmys tur… och kanske det tom krävs mer jobb för Jimmys del då lilly redan har någon hon litar på och därför inte "behöver" Jimmy på samma sätt som hon behövde dig.

Att ta med ut på promenad är något som alltid funkar med Skit. Jag brukar alltid låna ut Skit när illrarna ska ut på promenad. Han behöver bli hanterad av andra människor och ute ser han en trygghet hos dom.

Biter Lilly bara i hans händer? Kan han inte prova att ha på sig tunna fingervantar. Och glöm inte att ge beröm när hon är snäll mot honom!!!

svartsjuka? att jimmy får din uppmärksamhet, och då blir hon arg på jimmy?

De gräl som blivit sedan vi fick hem Lilly har vart om just henne. Det är lite kämpigt.. men man verkar inte vara själv om problemet i alla fall.

# 7 Svartsjuka kan det kanske vara. Min hund lade sig mer än gärna emellan mig och Jimmy när vi träffades. Så så kan det ju vara.

# 6 Jag kan tänka mig att hon har någon speciellt relation med mig nu. Tyvärr, måste jag säga. Men jag kan ju inte göra något åt min arbetssituation. Jimmy har jobbat, jag har vart hemma. Jag hade ju helst av allt velat att vi hade samma tid åt henne. Jag älskar henne verkligen! Jag tycker det är oerhört mysigt att kunna ligga i soffan med henne sovandes på mage och klia henne på huvudet och titta på hennes lilla mun. Pjuh, sån lycka.
Men jag önskar Jimmy kunde känna samma sak. Han är så mjuk och go och älskar djur. Men efter att hon bitit gång på gång har han inte kunnat lita på henne. Det kanske hon känner av. Det vet han också.
Jag bad honom lägga lite mer tid på henne idag. Nu var det jag som ville ha ett djur, en iller. Han sa tydligt och klart att jag inte skulle räkna med att han skulle ta över alla sysslor. Absolut inte, sa jag. Men det kanske har lite med det att göra också. Att han faktiskt inte häller upp mat, byter vatten.. så hon känner att han tar hand om henne också.

Lilly biter både i hans händer och fötter. Sist bet hon tag 3 gånger i handen, vid tummen. Hon högg tag hårt och han fick ta tag i nackskinnet. När hon släppte bet hon tag igen. Det var de djupaste huggen jag sett hon gjort någon gång. Inte ens första dagarna blev det så djupt. Och detta var helt oprovocerat. Jag satt mitt emot och såg hur mysigt det såg ut.

Vi får se hur det går. Vi vill ju verkligen inte lämna ifrån oss henne. Hon är min lilla stumpa nu och jag blir tårågd bara att tänka tanken. Vi ska göra allt vi kan.

* När brukar illrar komma ur trotsåldern förresten?
* Lilly bajsar utanför lådan varje natt. Gör era också det? Om nätterna är det ju näst intill omöjligt att rätta dom, så hon fortsätter på det sättet.

jag hade lite liknande problem här hemma i början när jag och sambon (fredrik) flyttade ihop. jag hade då haft Lyssa i 2 år, och jag var hennes "mamma".

det var inte direkt svartsjuka från henne. men fredrik ansåg att det var MITT djur, så varför skulel ha torka bajs, fylla mat, byta vatten m.m.? Lyssa såg honom som någon "som bara var där och busade ibland". och jag förklarade att han måste kämpa lite för att få en fungerande relation med henne.

nu hade ju han turen att Lyssa är väldigt snäll, och den "perfekta" illern. några gånger blev han biten, men sen började haf hjälpa till mer och mer, och Lyssa blev bättre och bättre.

tyvärr så är det fortfarande bara jag som rensar lådorna…

Aura däremot är svårare. det har vart lite samma sak med henne. och mot mej är hon helt okay. hon har ju en väldigt svår personlighet, men inte helt omöjlig. jag har gett det mycket tid och tålamod. och jobbar smått med henne varje dag genom att bara sitta vid henne och prata, klappa försiktigt när hon sover, ge henne godis från handen m.m.

fredrik har inte gjort något utav detta. han har sagt "duktig tjej" när hon vart på låda, han har skrikit som en tok när hon sätter sej utanför.  hon har fått godis utav honom några gånger. hon har sett när han byter vatten någon gång, m.m.

han ser även Aura som MITT djur, så varför ska han lägga massa tid på henne? men han klarar av att lägga massa tid på att klaga över att hon biter honom i tårna, hon hugger i handen, hon bajsar på golvet när han tittar på henne…..

fredrik riktar sin ork på fel saker. istället för att klaga bord ehan sätat sej ner dom 2-3 minuterna och bara prata med Aura. tänk om han skulel göra det mint en gång/dag, då tror jag absolut att Aura skulel få en annan bild utav fredrik.

och precis som du nämner, senaste tiden har de flesta utav våra bråk handlat om djuren, och mestadels Aura. tyvärr. men det är bara för att fredrik inet förstår att man måste bygga upp en relation.

Lilly kanske hade det lättare för att tycka om dej och din personlighet, och jimmy har inte riktigt visat Lilly att han förtjänar hennes kärlek än.

detta är bara min teori. inget rätt eller fel….

oj, vilket långt inlägg det blev

Jimmy behöver ju inte ta över alla syslor, men om man är 2 som delar på det så går det så mycket snabbare och Lilly kanske börjar respektera Jimmy mer.

# 9

Haha, långt minsann men inte hann jag tröttna =)
Jag tycker det är skönt att höra att man inte är ensam. Det är oerhört jobbigt ibland. Det för sa om att dom uppfattade Fredrik som en lekkompis kan jag mycket väl tänka mig att även Lilly gör. Jimmy kommer hem oftast vid femtiden. Då har Lilly sovit och är på bushumör, såvida jag inte har busat loss med henne här hemma innan.
Vi har pratat en del om det här och jag tror han är beredd att lägga ner mer tid och energi (om jag köper sårtvätt och bomull vilket jag inte gjort än). Annars vägrar han =) haha. Så jag ska ner och fixa det på stan idag.
Jag märker att han älskar Lilly. Han är mjuk och go och älskar att kramas med henne, meeen.. så kommer dom där betten och han blir lite rädd. Men det ska nog gå.
Såå många gånger jag tänkte lämna tillbaka henne innan hon blev snäll mot mig förstår jag honom också. Han kan liksom inte sätta sig och koppla av hemma i soffan eller vid datorn utan att monstret attackerar fötterna. Jag ber Jimmy säga till på skarpen om hon gör honom illa och det gör han.

När vi skaffade hund när jag var 12 år var det min mamma som fick dra det tyngsta lasset. Sacha bet oss i fötterna och busade.. bet i möbler osv. Det var mamma som fick säga till på skarpen, men det var även mamma som blev Sachas favorit. Så jag tror att det är bra att vara sträng men ändå kärleksfull. Då känner djuren respekt och tyr sig nog till en. Jag tror det är mycket därför Lilly inte biter mig nu.

Härligt att han börjar komma på andra tankar..jag blev nästan lite ledsen innan..

Försök gärna men att skrika "iiiih" så kanske det går ännu snabbare..det kanske låter fult..men det är värt det:)

Kram på er..

# 13

Ja, man hinner tänka mycket och vi har nog tänkt hundra gånger att vi lämnar tillbaka henne, men innerst inne har man ju sån kärlek till henne så det går inte att beskriva =) Men det tråkiga är ju att dom inte kommer överrens. Vi ska göra allt vi kan. Sen till sommaren blir det nog en till bebis i huset. Jag har pratat med Malin lite om det. Men kravet är ju att dom kommer bättre överrens, annars kommer jag inte vilja ha en till. Två starka illrar mot en man liksom =P Det kommer inte fungera,