Idag har Saga lärt sig tre saker:

1. En lite för lös sele är inte alltid till ondo.
2. Lämna aldrig ditt hem utan en pipleksak
3. Var ALLTID uppmärksam!

Planen var att åka in till stan med Maja, köpa en kaffe och strosa runt i parken. När jag tog på selen kände jag att den var lös, men tänkte strama åt den något när jag satt mig på bussen. Dock ringde min syster, och jag fortsatte prata med henne hela resan plus mer. Släppte ner Maja i gräset när vi kom fram och började traska runt, fortfarande pratandes i telefon. Maja ville in mellan en stenmur och ett betongblock. Jag slängde en snabb blick, och det såg ok ut. Sa hejdå till syster och la ner mobilen. På dessa sekunder hade Maja upptäckt att man kunde krypa ner mellan och sedan under betongblocket. Än var jag lugn då det inte verkade vara särskilt djupt, men jag insåg snart att hon inte kunde ta sig upp igen. Paniken började komma. Tänk om selen fastnat? Vad finns där under? Hur långt fortsätter hålet? Jag lyckades lirka ner handen en bit, och den verkade inte fast. Men inte lyckades jag få upp Maja. Hon tittade upp ibland, försökte nästan trycka sig ut, men försvann ner igen. Jag försökte lirka ut henne, men det gick inte. Minutrarna gick och paniken steg. Och till slut hade hon lyckats krypa ut ur selen och jag såg henne inte mer. PANIK! Ringde hem och bad min bror att leta upp en pipleksak och komma och hjälpa mig. Lite då och då såg jag en liten svans, en liten nos. Här var jag helt förstörd. Och då. En Maja tittar ut från andra sidan. Från rosnos till sotnos. Hon hade lyckats gräva sig ut på andra sidan.

Och hela historien slutar lyckligt. Den här gången. Aldrig mer att jag ska lita på en snabb blick. Men Maja verkade hyffsat nöjd. Kröp upp i famnen en stund, men skuttade sedan runt glatt bland löv och buskar. Långt ifrån betongblocket.