För många år sedan gjorde jag som du beskriver nu. Hade iller och tog in hundvalp sedan. Dock hade jag bara en iller vid det tillfället, och som vi alla vet så kan flera trigga varandra. Men jag lt dem träffas ute, vilket är ingens revir. Och så höll jag koll på illern och tillrättavisade honom om han gick över gränsen. Valpen fick bli tillrättavisad av illern när den gick över gränsen. Så jag hade nog valt att föra ihop dem långsamt. Men jag skulle aldrig någonsin ha en hund och iller ihop när jag inte är med. Aldrig mer gör jag den missen. Vilket innebär att det behövs ett speciellt rum du kan stänga in hunden eller illerna på under natten så de inte är ihop.Eller så chansar man att det går.

#1 Aha! Någon har alltså lyckats med detta konststycke ;)

Har för mig att du har eller hade en stor ras, kanske en liten tax inte är känns så hotfull för illrarna?

Jag har alltid älskat taxar och tror att det var därför jag fastnade för illrar, från början. Det finns ju vissa likheter, små, korta ben, spetsiga nosar, envisa små upprorsmakare =))

Tror också på att sammanföra dem på neutral mark och sedan låta dem gå in tillsammans. Köket är avspärrat och där sover Salami och Salsa på nätterna. Maya är van att sova hos mig, så kan väl tänka att hon inte kommer att uppskatta en förvisning till ungdomarna i köket ;)

Det är en del att tänka på och mycket att planera, men jag är ju en envis kärring ;) Har jag gett mig f*n på att det ska funka, så ger jag mig inte så lätt =))

Tack för din input, Åsa.

Jag har själv gått i mina hundfunderingar i ett par år nu :)

Men här kommer det inte flytta in någon vovve så länge gammelgubbarna lever och då har jag ju bara Triton- hund och kattmördarillern, kvar… Så det kommer nog dröja. åtminstone så länge jag bor som jag gör.

Känns som att det i första hand skulle gå åt ett iller eller hundrum där man kan ha dom isär. Jag skulle kunna tänka mig att skaffa hund om jag även kunde ha illrarna ute i en stor utebur/gård och om dom fick ett stort rum eller en del av bostaden där inte hunden fick vara.
Exakt hur man skulle introducera dom har jag tyvärr inga tips på..

Jag tror inte storleken på hund har någon som helst betydelse. Jag skulle nog ärligt se en tax som större risk än många större hundraser. Taxar är trots allt jakthundar, grythundar som är avlade för att gå in i bytets revir och attackera och inte ge sig före bytet gör det…

Nu är det väl mycket möjligt att det fungerar ändå, om hunden introduceras som valp. Men man ska aldrig glömma en hunds ursprungliga instinkter, oavsett uppfostran.

Enda tips jag kan ge är att vara väldigt försiktigt!! Men tror dock ändå att det är lättare att föra ihop dem när det rör sig om en valp och inte en vuxen hund - illrarna ska inte heller skrämma livet av hvalpen så att hunden blir osäker och rädd för då kan den plötsligt gå till angrepp på illrarna om den känner sig hotad!! Höll alltid dem isär från varandra när du inte har 100% koll på dem!!

Jag har en terrier och han verkade ganska så ointresserat i illern första gången, då de träffades på avstånd och jag var i närheten, men en dag då illern var ute i utevoljären och lekte, och jag va inne o grejade och städade i huset fick terriern tag i illerns tass igenom nätet och bet av två av han högre bakbens tår illern skrek väldigt högt, så illerns kompis den stora hunden hann förre pappa och mig och gick till angrepp på min terrier och försökte att få bort terriern men utan resultat då terrier är väldigt envisa djur och därför fortsatte att komma åt illern, men jag hann ner i sista sekunden innan jag kanske istället hade hittat en död iller och en död terrier, då den stora hunden inte ville överge sin bästis och lekkompis illern!

Jag åkte akut iväg till veterinären, och alla har som tur var överlevt händelsen även om många i familjen hellre hade sett terriern död efter denna händelse, men han kan jo tyvär inte hjälpa att han har de jaktgener som han har, men själv hade jag jo oxå fått ett hat för hunden då, då jag jo trodde att det var slutet på min illers liv! 

Alla djuren levar och mår bra nu, pga. räddningen i sista sekunden!

OBS:

Stora hunden o terriern= var bra kompisar helt från början innan allt hände och kan fortfarande umgås nu efteråt!

Stora hunden o illern är och har alltid varit bästisar/lekkompisar och träffades redan då illern var valp, och den stora hunden försvarar alltid illern om någon retar honom…han är som illerns storebror som alltid ställer upp om han behöver hjälp, och ställer alltid gärna upp som barnvakt för honom, när jag evt. behöver någon som kan hålla koll på honom en stund, och sedan visar han mig var han evt. har gömt sig..

Jag hade tre illrar när hundvalp kom in. En äldre hundvan iller och två valpar. Det gick bra men jag skulle inte göra om det om jag inte bor större. Det är blev väldigt intensivt mellan djursalgen när dom lekte och jag kände att det var svårt för dom att få ensamtid och sova ifred ibland. Men, ingen tyckte illa om någon och jag hade inga tillbud eller så. Det slutade dock med att hunden fick flytta eftersom illrarna ite gick ihop och blev väldigt lidande när om var i två läger plus en hund som dundrade runt=)

Tack för att ni delar med er av era erfarenheter :)

Som sagt, det är mycket funderande, många om och men, innan man verkligen bestämmer sig för att bli med vovve.

Personligen skulle jag kanske inte välja en tax att sätta ihop med illrarna. Det kan naturligtvis gå hur bra som helst men det är ändå en jakthund med en enorm vilja (inte olik en iller=P). Kanske kika åt något ur gruppen sällskapshundar istället, eller titta efter barntåliga hundar med ett dumsnällt sinne..

Det är bara mina tankar och inget du behöver fundera över om du inte vill, min taxerfarenhet är inte så stor ändå.

# 6 *fniss* Det där ser lite fel ut.

Skulle nog säga som #4 ovan. Tax känns inte som det optimala hundvalet tillsammans med Iller inte heller terrier, eftersom båda raserna (med sina förgreningar) specifikt används för jakt på grytdjur som grävling etc.

Nästan alla taxar och terriers jag och Bogey möter på våra promenader blir helt galna och "döda" står skrivet med stora bokstäver i deras ögon när de får se Bogey. Den enda tax Bogey mött som inte verkade vilja döda honom är grannens gamling. En strävhårig cool gammal taxherre som hellre klev undan och skötte sitt när Bogey fräste och gjorde utfall mot honom.

Nu finns det visserligen flera grenar på tax-trädet med dvärgtax och t.o.m. kanintax. Med kanintax blir i.a.f. hund och tax mer viktmässigt matchade :-).  En liten kanintaxvalp kanske

Personligen så tror jag en vallhund skulle funka bättre med iller än utpräglade jakthundar, så varför inte en liten Sheltie?

Bilden kommer från http://sheltie.ifokus.se/

Eller varför inte en allergivänlig kinesisk Powder Puff (Chinese crested dog)?

Men som sagt, det är bara mina egna funderingar och tankar runt iller och hund utifrån mina och Bogey's erfarenheter från de hundar vi träffar på våra promenader.

Jag är ju utbildad hundinstruktör och hundkurator. Och tax är någon av de raser jag absolut inte skulle sätta med iller. En tax är både en jakthund och en grythund. Den jagar smått och den jagar dem i smala, trånga utrymmen. Det är med andra ord en perfekt hund att jaga iller med. Skulle aldrig våga sätta ihop en jakthund med ett såpass litet djur som iller.

Tax och iller kan funka utmärkt ihop, vet flera jägare här på Gotland som jagar bl a kanin och använder sig av tax och iller. Båda tax och iller är med vid jakt men jagar inte samtidigt, men de är med och funkar bra ihop. De rör inte varandra, varken hund eller iller.

skynda långsamt är mitt råd men introdusera hundvalp med illrar direkt, men kanske genom galler och sakta men säkert låta dem träffas genom tex en promenad ute i koppel, då kan man lätt hålla dem isär i början så de får lära känna varandra i "löst tillstånd".

Men blä, Satmaran! Inte en livsfarlig hund! Då vågar jag aldrig hälsa på dig igen! Mvh Kanin-Annika

#12 Naturligtvis kan det fungera alldeles utmärkt men jag tror det går att göra hela alltet lättare genom att välja en annan typ av hund. Men är det tax som gäller så är det väl det=)

Tax eller andra jakthundar hade jag aldrig tagit in tillsammans med en eller flera illrar för den delen. Där finns andra små hundraser som då är "bättre" än en tax och som inte är jakthundar. Taxar har man oftast när man jagar kanin, den används på samma sätt som när man använder iller att jaga kaniner, dvs man släpper ner dom i boet. Tax kan även användas vid rävjakt, samma pricip, man släpper ner hunden i krytet så att dom får jaga upp räven eller kaninen/erna

#9.. haha jo lite fel=P.. hunden har faktiskt alldeles själv krupit in genom den lilla trälådan där till vänster.

#10 Måste bara inflika att Sheltie går som vallhund och alltså inte skulle trivas i lägenhet utan att få utlopp för sina vallinstinkter.

Men den skulle säkert vara duktig på att valla illrarna från en sida av lägenheten till den andra.

En sån där liten Paris Hilton hund *vad de nu heter* då?

Hon har ju en hel hög. Tänker du på chihuahua kanske. En sån spöar väl en iller upp med ena tassen bakom ryggen.

18: En sån skulle vilken iller som helst göra köttfärs av på mindre än en minut..

Jupp, en sådan.

Fast då kanske det inte är så stor skillnad mot att ha iller.

#20 Ha, ha, vi skrev nästan samma sak samtidigt.

#2: Just den gången skaffade jag först en blandras mellan gråhund/jämthund och den andra hunden dåvarande sambon skaffade när vi hade iller var en pointerblandning med en massa andra jakt saker i. Så två större jakthundar var det.

precis som #4 + #8 skriver, så skulel jag ALDRIG skaffa en tax. mina föräldrar har en tax, visserligen så är hon en äldre dam nu, men man märker tydligt jakt generna.

#10 Vilken underbar liten kanintaxvalp på bilden ! Just en sådan jag hade i tankarna.  Vallhund kommer inte på fråga. Hade en Bordercollieblandning en kort period för länge sedan. Hon vallade allt! Cyklister, joggare, ja allt som rörde sig i fel riktning (enligt henne). Powderpuffen är nog en trevlig voffsing…hmmmm, njä!  Chihuahuan finns inte på min lista ;) Maya hade knäckt benen på en sådan i ett nafs;)

#12 Tack cannaydia, bra råd! Skynda långsamt alltså :)

Visste väl att jag skulle få en del reaktioner på just tax. Det finns säkert lika många förutfattade meningar om taxar som det finns om illrar ;) Men nu var det inte just mitt val av ras det gällde här, utan om någon hade erfarenheter att dela med sig av.

Jag vet en som har Basset griffon (jakthund) tillsammans med en flock illrar, de leker superbra ihop. En av våra valpar flyttade hem till 2 Settrar, som han leker och sover tillsammans med. 2 av våra valpar har flyttat ihop med en tax, men som sagt… hunden har varit först på plats och då har det funkat fint.

Jag är nog mer orolig för hur hunden kommer att bli behandlad. Illrarna kan minsann ta för sig ;) Självklart att jag måste ha superkoll i början. Tror att det är av största vikt att vi väljen en valp och inte en vuxen hund. Valpar är anpassningsbara och växer in i flocken betydligt lättare.

#13 Bah! Klart att du kommer att äääälska min goa lilla tax. Hon får lära sig att slicka blodet av din näsa, som Maya så gärna fastnar i.

#23 Hmmm… Spetsarna har väl inte heller så lätt för andra arter? Enligt vad jag hört…. i alla fall.  Det är nog alltid ett vågspel att föra samman olika arter. Vi människor är egentligen inte riktigt kloka, men vi lyckas förvånansvärt ofta med våra galenskaper

vill absolut inte påstå att jag har förutfattade meningar om just taxar, då jag själv anser att det är en väldigt underbar ras. hade dte inte vart för illrarna så hade just taxen funnits med på min "vill ha hund" lista. men jag skulel aldrig riskera det. då taxar ändå används till jakt. det finsn i deras gener. det är ungefär som när alla tjatar om att det inte går att ha en vildiller, då det är i deras gener att inte vara "tama". samma princip sak enligt mej. du kan inte lära ett djur att inte ha instinkter. och just taxar har jakten. tyvärr.

sen säger jag inte attd et absolut aldrig skulle funka. mycket handlar ju ändå om personlighet på hunden m.m.

Jag har heller absolut inga förutfattade meningar om taxar. Det är som att säga att man har en förutfattad mening för att man säger att en setter är en fågelhund. Det är ju vad de är uppfödda till att göra, inte vad folk har förutfattade meningar om.

En förutfattad mening är väl att rottwiler, schäfer osv är farliga bestar.

En hund blir naturligtvis vad man gör den till, och det är också naturligtvis skillnad från individ till individ som med vilka andra djur som helst. Men man kan inte ändra den genetiska uppsättningen.

Så om man är lite nervös om hur hund och iller ska fungera ihop, varför göra det svårt för sig? Varför inte skaffa en hund som inte har jaktegenskaper, inte har vallningsegenskaper osv.

Finns ju väldigt mycket omplaceringar inom hund också. Folk skaffar stora hundar och hade visst glömt att de hade små barn hemma som hunden välte omkull. Folk som är soffpotatisar men skaffar en hund som behöver flera timmars motion varje dag. Folk som skaffar gårdshundar och stänger in dem i en 1:a i stan osv, osv.

Som med allting annat så gäller väl rätt hund till rätt förhållanden. Så gör man bara grundarbetet med att hitta den rätta hunden för just sina förhållanden så tror jag iller och hund funkar hur bra som helst.

Just taxen verkar en del människor i min omgivning ha svårt för ;) Just därför förväntade jag mig att jag kunde få höra samma visa här.. Att taxar är rabiata, bjäbbiga små bitmaskiner, lömska, envisa och aggressiva!!!?  Jag fattar inte något av vad de anser, för jag har själv aldrig uppfattat dem så. Taxen är för mig en underbar hund, tuff så klart, modig, sällskaplig, envis ja ;)

Visst har jag tittat på andra raser också, men det är just taxen som ligger mig så varmt om hjärtat. Funderingar har funnits även på Lancashire Heeler och Whippet. Men jag återkommer hela tiden till taxar, taxar, taxar ;)

Kanske det skulle funka bättre med en shitzu ihop med illrar, men de har aldrig lyckats charma mig, inte heller trubbnosar, typ mops, bostonterrier. Jag vill ha en liiiten tik, släthårig, riktig nos, hängande öron, och gärna så mörk som möjligt. Lugn, stabil, social, van vid barn osv….

Om man slår i mtt hundlexikon under sällskapshundar, så finns det nästan bara trubbnosiga hundar med alltför mycket päls, så det är minsann inte så lätt att hitta en ras som skulle vara den ultimata hunden för oss. Pust, stånk! Detta projektet kan ju ta år!!! Befarar att min son hinner växa upp och flytta hemifrån innan vi finner rätt vovve;) Eller så hittar rätt hund oss, ibland spelar ödet sina spratt, det blir kanske inte alls som vi tänkt, det kan t o m bli bättre ;)

Får väl gå på någon valputställning och ställa tusen frågor :)

Låter tankarna vila en stund nu och ser tiden an, vi tokjagar inte hund utan det får ta den tid det tar och sedan får vi se om det blir något av det hela :)

Tack allihop för era synpunkter, förslag och råd :)

kolla efter valpar som är avlade för utställning, dom har oftast tappat den mesta av jaktinstinkten (idiotiskt egentligen, men sant)

Det är skillnad på vallhund och vallhund. En bordercollie ska valla, så är det bara. En sheltie däremot lär inte springa ut och valla cyklister, speciellt inte om den kommer från en "utställningslinje". Dock kräver ju en vallhund psykisk aktivering, men det gör då en jakthund också.

Sen är det skillnad på jakthund och jakthund också. Man kan inte jämföra hur en fågelhund eller drivande jakthund som enbart ska ställa bytet reagerar på smådjur som kanin, iller osv. som en grythund, som ska jaga småvilt och konfrontera dem i sitt bo, attackera om de kämpar emot och "dra" upp djuret därifrån. Det är så extremt olika…

Det är väl också därför taxar och små terriers ofta ses som ettriga och "aggressiva" (av mindre kunniga), just för att de är avlade för att inte ge sig i en kamp.

Men tycker det låter vettigt av dig att gå på hundutställning (varför du skriver valputställning förstår jag inte, för det är väl inte efter valparnas utseende du väljer hund?) samt träffa och prata med uppfödare av olika raser som intresserar dig för att se vad som kan passa.

Och alla sällskapshundar har inte trubbnos. Kanske en Cavalier King Charles Spaniel kunde passa?

#28 Jag gillar taxar :-)

Vi hade en strävhårig tax när jag var liten, Basker Ville hette han och kallades kort och gott för Baske. Jag har fortfarande dåligt samvete, så här många år efteråt (jag var f.ö. 6 år då),  för att jag lyckades putta honom ner för trappan när vi lekte på övervåningen.Det gick ju bra och han var oskadd om än omtummlad, så jag hoppas han förlåtit mig i sin hundhimmel.

I vilket fall så skulle tax inte vara mitt första val tillsammans med iller.

#30 Tänkte att det kanske är lättare att komma i direktkontakt med uppfödare på en valputställning ;) Vi var på en sådan för några år sedan, där blev jag lite småförälskad i den trevliga rasen Lancashire Heeler efter att ha pratat länge och väl med uppfödaren.

Cavallier King Charles går bort totalt efter att jag sett programmet om den vidriga aveln. Tycker inte att det är intressant att satsa på en hund som är så illa avlad och har så många potentiella genetiska defekter.

Vilken hund det än blir, så kommer valpens föräldrars temperament att vara avgörande + valpens egen personlighet.

#32 Lancashire Heeler är en vallhund. Men en extremt trevlig sådan, älskar rasen jag med!

Sen är det väl lika lätt att komma i direktkontakt med uppfödare på en vanlig utställning? Eller missförstår jag något nu?

Ang. Cavalieren vet jag inte vilket program du sett, men gissar att det är något av de extremt vinklade programmen om SKK och defekter hos hundarna… Ta det med en nypa salt i så fall säger jag bara. Den enda defekten som egentligen är relativt vanlig hos Cavalieren är väl att de kan få blåsljud på hjärtat. Och visst, det kan vara ganska allvarligt. Men något annat är det inte…

Jag är säkerligen inte rätt person att yttra mig om just tax. Jag har fobi för taxar och är otroligt skräckslagen för dem. Men om man kollar på det objektivt så ger man det bara tid och väljer rätt individer så ska rasen inte spela någon roll anser jag. Har haft hundar med otroligt hög jaktlust ihop med illrar och det har gått bra.

#34 Jo, fast det kan nog bero en hel del på vad för slags jakthundar det är också. Se på en Jack Russell Terrier t.ex. De är ju råttjägare. Då är det ju inte så konstigt om en iller kan verka lite smaskens…

(Ja, jag ser stor skillnad på illrar och råttor, jag lovar! )

#35: Men om de vänjer sig från att de är valp så komemr de känna att en iller inte är en råtta. Tror jag i alla fall. :-)

#36 Jo det är ju helt klart större chans då. Men jaktinstinkten kan allt sätta in senare ändå. I så fall tror jag ju på den #29 skriver, att leta "utställningstaxar" som inte avlats för jakt på flera generationer. De har ju förhoppningsvis mindre jaktinstinkt än de som avlats för jakt.

Visst kan det säkert gå, men min åsikt är att man aldrig ska glömma bort instinkterna hos djuret, oavsett stam och uppväxt. För de finns där, mer eller mindre djupt oavsett. Och en dag kan de provoceras fram, även om det så fungerat i flera år.

#37: det kan hända oavsett vilken hundras du väljer. Jag är ett levande bevis på att jag trott på att det ska gå bra då hunden ifråga är illervan hela livet. Men det slutade med en död Bella. Så jag skulle aldrig lämna djurarter ihop om jag inte är med. Jag delar till och med på katten och illrarna på nätterna när jag itne är med.

#38 Självklart. Men då är väl ofta risken större med en hund som är avlad för att ta såna djur som liknar en iller.

#39: Min Bella vart dödad av en collie, och de börinte vara någon hund som ligger i riskgruppen om man ska se det så.

#40 Nej, men risken bör ju vara större med en jakt(gryt)hund, även om det självklart kan hända med vilken hund som helst.

Alex har en poäng här. Självkalrt är ju risken större med en hund som är speciellt avlad för att ha vissa instinkter, det finns ju ingen hundras i hela världen där det är 100% riskfritt att sammanföra med ett annat djur. Allt beror på individ och tillfälle. Men man kan minimera risken genom kloka val och beslut.

#40 Som sagt, vad som helst kan hända även om risken är mindre med en collie. Olyckor kan hända vem som helst när som helst.
Även en van cyklist kan ramla av cykeln, men genom att använda cykelhjälm så minskas risken för skador.. Man får helt enkelt göra kloka val och beslut.

#42: Det jag fick lära mig var att man aldrig, aldrig någonsin kan vara säker. Därför vågar jag aldrig lämna olika djurslag igop utan att jag är med.

#43 precis, man är aldrig helt säker när man cyklar heller, men man kan göra det bästa av situationen och använda hjälm.
Det bästa av situatione om man ska ha olika arter ihop är att köpa de som har störst chans att inte vilja äta upp varandra.

#44 Det där var så otroligt klockrent att jag önskar att jag skrivit det själv!

#44 Du är för go' Jossan!   

Jag lovar att jag ska använda all skyddsutrustning som bara finns att tillgå ;) Hjälm, flytväst, snöskor, dubbdäck och säkerhetsbälte .

Tror inte att det kommer att gå helt smärtfritt, men inga större repor kommer att accepteras. Det gäller att ha total kontroll!