Oj, jag har inte den blekaste, men jag hoppas att de löser sig för dig.

Har du pratat med veterinären?

Förstår inte riktigt, kötlarna är du säker på inte är svullna men det är 2 svullnader på nästan samma ställe?

Är han kastrerad?

Nä, men ärligt, jag skulle oxå ha kollat med veterinären, nått är det ju.

Kolla upp detta med en veterinär på en gång, min första iller Dino fick en utväxt vid ändtarmen (som störrst var den ca 3 cm i diameter) som visade sig vara cancer (kommer idag inte ihåg vad den sortens cancer kallas) som inte gick att göra något åt. Första gången han fick det så blev han opererad för det, men det kom tillbaka efter bara några månader. Så andra gången ville dom inte operera honom då dom inte kan få bort alla cancerceller, så återkommer det med mer eller mindre tidsintervaller. Så hade jag varit som dig så hade jag låtit veterinären kolla det.

Nu har jag ringt till vetten och bokat tid, imo kl 8.30 hos Gunnel på Roslagstull.

Hans körtlar är stora, känns nästan som om hans pung med två testiklar sitter där… (fast vid analöppningen och inte "det rätta" stället. Det gör inte ont när jag klämmer på dem, han reagerar inte alls.

#3 På din Dino, var det en utväxt som du alltså kunde se med blotta ögat eller var det något du kände när du klämde runt öppningen?

Man såg det med blotta ögat, rött och irriterat och väldigt såsigt om du förstår hur jag menar (väldigt blött).

ok, jag förstår. Jag är livrädd just nu, gråtfärdig och magont! Jag förstorar säkert upp det hela, men idag på dagen förlorade jag Athlaz för ett år sen. Jag är så satans rädd för att förlora Cato oxå, inte bara för min del utan även för Kentuckys.  

Men han är inte röd eller såsig på något sätt. Det syns ingenting, men de är i en tesitkels storlek båda två, samma form och konsistens (i brist på bättre ord).

Jag är nog orolig helt i onödan, kan inte göra någonting nu iallafall, men jag ska till vetten imorgon bitti. Gunnel är duktig. Får se vad hon kommer fram till…

tack för era svar. Jag återkommer i morgon när jag kommer hem

OK! Då kan det bara vara hans analsäckar som är överfulla, så det är därför du känner knutorna. Men det är alltid bättre att vara på säkra sidan och höra med veterinären.

hoppas det går bra hos veterinären i morgon, det var bra att du ringde och bokade tid!

Men borde han inte reagera när jag trycker på dem? Analöppningen ser ut som den ska, dvs inte röd eller svullen. Hans avföring ser normalt ut (tjocka och "fina" (om de nu kan vara fina)), luktar inte annorlunda, han skunkar som vanligt, drar inte rumpan ovanligt mycket på golvet, inte irriterad på ngt sätt. Men vi ska till vetten imo. Så vi får se vad hon säger

Önskar dig lycka till o hoppas på att de finner orsak, säkert inget allvarligt men jag vet själv, man oroar sig jättemycke (kramar om dig)

Nu är jag hemma och generaaad . Det var bara hans analkörtlar som var fyllda, inte mer än så , inge cancer eller ngt… Men han har inte visat några tecken på att det var problem med dem, inte det minsta. Men men, Cato är "tömd" och tant Jenny är lycklig, men lite generad…

#8, 10 tack =)

Men det är bättre att vara generad än om det nu hade varit cancer. Därför så tycker jag att det alltid är bäst att gå till veterinären och bli generad än sorry och kanske behöva avliva sin älskling som jag fick göra med Dino. Här hade dock inte hjälp även om jag hade kommit tidigare då han trolgien hade haft denna cancer art redan innan jag fick honom i augusti 2000 som en ca 7 år gammal kille. Han hade troligen även varit opererad för det minst 1 gång innan jag fick honom opererad i jan/feb 01, i början av maj var det tillbaka, och då ville veterinären inte operera en gång till då dom inte kunde garantera hur lång tid det skulle ta innan han fick tillbaka det. För tillbaka skulle det komma med mer eller mindre långa perioder emallan dom, så efter mycket övertalning från min veterinär och hennes sköterska, så gick jag till sist med på att avliva honom den 10/5 - 01.

Fotot är på Dino innan cancern kom första gången, en tjockis på dryga 21/2 kg. Han gick sedan ner till dryga kilot, han vägde max 1100 gr efter det och gick sedan aldrig upp igen i vikt, snare ner. När jag fick honom avlivad vägden han mellan 900 gr och 1kg.

Usch, stackarn. Han var verkligen otroligt söt. Jag beklagar att det inte gick att göra något för att rädda honom. Det gör så förbannat ont att förlora sina små, det blir ju som ens barn. Jag uppskattar att du berättade detta för mig. Jag berättade det för vetten och hon sa att denna cancerform är tydligen väldigt ovanlig…

#13# det sa även min veterinär att den var, det är mycket vanligare med andra cancer arter än just denna i ändtarmens slut. Och i och med att den satt där var det svårt att få bort alla cacerceller, och dom kan inte skära av något av ändtarmen. Det var därför som den var återkommande i olika långa tidsperioder.

Först vill jag beklaga ferretgirl ang Dino, vet hur det känns, typiskt att han skulle få en ovanlig sjukdom.

Strumpan, men så skönt att det inte var någon fara med honom, bättre att bli generad än att det skulle vara nått allvarligt.

Som sagts, bättre att kolla upp de så man vet annars hade man bara oroat sig och blivit hispig.

Men vad skönt att det inte var nåt annat då! :)

Lille Catomannen måste få ett långt och friskt liv!!!

Men vad skönt att det inte var nåt annat då! :)

Lille Catomannen måste få ett långt och friskt liv!!!

Jag håller med dig Jossan! Men han mår bra, ligger i hallen och sover i deras transportbur =)