Jag tycker det är jättebra när du åsa skriver om hur det är att ha barn och iller. Än så länge har jag bara illrar. Men nån gång så vill man säkert skaffa barn och då kommer inte jag vilja göra mig av med våra illrar. Dem ska inte behöva flytta för att jag vill ha barn.

Men som sagt det gäller väl och ta det lungt. Man behöver väl inte hetsa i början. =)

jo åsa så är..det hänger helt å håller på hur föräldrana tar hand om både djur å barn å visa hur man ska hålla mm..

en iller är enligt mej ett mycket interligent djur som vet att en vuxen är en vuxen å barn är barn.detta märks väl här hemma..om felix är dum mot nisse så springer nisse till mej å naffsa mej i foten..då vet jag att felix varit dum..nisse rör aldrig aldrig aldrig felix oavsett vad…han är mycket klok.

 men det gäller att se till från början att man gör så att en harmoni uppstår mellan alla..iller har även dom en egen personlighet däför är det viktigt att se till alla pater.

Benjamin är jätte bra med barn, en av mina bästa vänners dotter på snart 4 år får göra vad hon vill med honom han ligger bara och njuter, ser fruktansvärt roligt ut när hon kommer med sin fina dockvagn och gissa vem som ligger där och sover som en stock om inte lille Benjamin ;0)

#3 Va gulligt. Kan du inte försöka få ett kort på tösen när hon kommer med honom i dockvagnen?

Ja kort på Benjamin i dockvagn. Det skulle jag oxå gärna se. =) Hehe.

Jag med, de enda kort jag har på mina i dock vagnen är på Kiara som älskar att klättra upp i Sannas docksulky.

Hmm, och självklart hittar jag inte det nu. hihi

Du hittar det snart ska du se. =) Jag kommer vänta tills du hittar den. =)) OK kanske inte om det tar flera timmar. =)

Japp här har ni Kiara i docksulkyn

Tjejerna åker i lill mattes läragåvagn;-)

Ruskigt suddig bild, men det är så det blir ibland

Så bra iller och barn går ihop. =))) Speciellt när iller inte behöver gå själv. =)

*Asg* nu var ju du vitsig Madde. hihi

#11:  

Min Hapsis och Moon träffade barn första gången igår. Hapsis var välsigt nyfiken men Moon var skräckslagen igen.

Min systersdotter fick klappa båda två när jag höll dem så dom inte kunde bita henne.

Sen fick hon leka lite lätt med Hapsis som är ganska vänlig mot alla.

Fint kort DG. Bra att du vänjer din systerdotter och illrarna lungt med varandra. Exakt så som man ska göra. För man vill ju itne att varken illrar eller barn ska bli skrämda. ;-)

Vad för argument använder de människor som tycker att barn och illrar inte hör ihop??

Jag är inte orolig när mina träffar de få barn som kommer fram och vill klappa dem. Inte mer orolig än med vuxna iallafall. Det som kan vara läskigt med andras barn är om föräldrarna skulle bli förbannade ifall mina illrar faktiskt nöp deras ungar. Skulle jag ha egna barn skulle jag bara skratta rått ifall någon ifrågasatte mig 

När jag var sex år blev jag attackerad av en av de många katter som går lösa utomhus. Idag, drygt 13 år senare, har jag fortfarande ärr kvar på armen. Även min bror har blivit oprovocerat attackerad av en katt. Så jag vet inte om jag tycker illrar är så överdrivet hemska. (Och för er som undrar varför katterna gick till attack; de var okastrerade hanar som sloddes och med barns nyfikenhet kom vi antagligen för nära. Nej det var inte vildkatter.)

Hehe, tyvärr tycker Moon att Iida är väldigt läskig fortvarande. Han vågar knapt komma fram till mig när jag går till illerrummet.

Men Hapsis tyckte det va jätteroligt och poppade mycket!

Min dotter och Busan

Iller och barn går bra ihop men man måste ha koll på dom.

Bus…

LinLin; Håller helt med om katterna!! Dom kan vara betydligt agresivare än illrar men av någon anledning så är det mycket värre om en iller nyper till någon än om en katt flyger på… Fördomar antagligen..

Därimot så är jag mycket mer försiktig när det kommer fram barn och ska klappa. För det första så gillar inte Dexter barn speciellt mycket utan smakar gärna (löst, så han vill väl bara testa) på barnhänder..

Men när jag och Ida satt med illrarna på ett öppethus en gång var helt klart dom vuxna värst!! Var en gammal tant som inte brydde sig om vad man sa till henne…

ja nu är det ju så här att en djurägare känner ju sitt djur bäst och det finns inte en förälder som skulle ha ett "farligt" djur hemma visste man att det här djuret är direkt farligt för mitt barn så skulle man omplacera det ller ta bort det MEN! tror människor seriöst att man skulle släppa en ONDSINT iller med sina barn så tror dom fel!

jag är så leds på att behöva försvara mej mot folk med fördommar

ja menar jag har iller och visar jag mej ute med honom så kommer det genast fram folk och klagar på mej först ser dom min iller och sen ser dom min bejbis mage och sen får man höra " men visst tar ni bort den där äckliga råttan innan barnet kommer?!"  då blir jag så arg.. det finns nån skrockhistoria om att nån har hört talas om att det var EN gång EN iller som bet ett barn i ansiktet/halsen så det häll på dö…

HUR MÅNGA HISTORIER finns det om Hundar/katten som bitit /rivit barn i ansiket/halsen?? garanterat många fler

ENDA andledningen till att jag skulle he bort pysen är om ja skulle  veta att han skulle avra farlig för vårt barn eller att han börjar må dåligt men aldrig i livet annars!  sen så måste barn lära sej att man kan inte dra och slita hursom helst i djur dom ska man oxå vara snäll med och respektera om dom vill vara ifred.

8 av 10 gr en djur gör Nyper/river ett barn är det för att barnet jagar djuret då djuret försöker gå undan

Jag tror verkligen inte att en iller är farligare än en hund. Alla djur kan lära sig att vara snälla mot barn. Förutsatt att barnen får lära sig att vara snälla mot djur.
Här hemma går det superbra med mina ungar. Till och med grannflickan får bära omkring på illrarna som hon vill. MEN om det kommer att nytt barn hit så är jag väldigt försiktig. Jag kan inte nog poängtera för barnen att illrarna är inga leksaker, vill de klappa så kan de säga till mig så hållar jag i illern.

Appropå att det finns historier om hundar och barn.. jag tror att historien om iller och barn är bara nonsens, men hund och barn är kalla fakta. Jag tror inte att en iller kan bita ihjäl ett barn. Då måste det vara en bebis som inte försvarar sig, och som förälder så lämnar man väl inte en bebis ensam med något djur?!

Själv har jag hört massor med historier om barn som blivit attackerade av hundar, och vuxna också. Många är fortfarande rädda och tål inte ens att se en hund. En hund som attackerar en människa måste kunna göra tusen gånger mer skada än en liten iller. Nu har jag dock varken haft iller eller hund, utan detta är min teori. Kan mycket väl tänka mig att en stor hund kan bita ihjäl en vuxen människa om den bara vill, vilket nog inte en liten iller kan.

Men saker beror nog på hur man uppfostrar sina hundar och illrar, katter också för den delen.

Hej

Vilken tur att man har iordning på sina papper och det är tur att man sparar på precis allt som rör illrar.

1996 var det en olycka med ett litet barn och en iller. Illern satt i en fågelbur och babyn låg i sin barnvagnsinsats, tillsammans i bilen utan uppsikt. Hur vet inte jag, men illern hadet tagit sig ut ur buren och bitit barnet riktigt ordentligt i ansiktet. Enligt GT var näsan borta, vänster öra och köttet runt ögonen var uppätet, läpparna skadade, höger öra hade huggmärken och ansiktet var fullt av rivmärken. Flera operationer gjordes och fler får göras efter åren som går. Styvpappan påstår att han illersäkrade fågelburen med hjälp av ståltråd, då han hade sett tidigare under dagen hur den hade slitit till sig en köttbulle. Illern var två månader och tydligen inte tam, enligt styvpappan. Min privata teori är den att barnet har börja skrika efter mamma, illern får panik och lyckas komma ur fågelburen och biter barnet i tron att det ska tysta barnet. Alla har väl märkt hur vissa illrar inte klarar av det höga ljudet från pipleksaker?! Frågan jag också ställer mig, hur kan man placera en iller i en fågelbur? Det finns många oklarheter i denna historia och jag har bara läst styvpappans version.

Det har gått och går fortfarande många rykten om denna händelse. Jag kan än idag få höra att jag har mördarillrar, vilket inte känns så kul. Jag vill inte på något sätt förringa eller försvara denna händelse utan jag ville bara berätta. Jag har också träffat ambulansmännen som hämtade barnet plus sköterskan som tog hand om barnet. Ambulanskillen ville inte ens se åt Grizzlie och vad sköterskan tycker om illrar lämpar sig inte i tryckoch jag förstår dom samtidigt, samtidigt som jag tycker det är fruktansvärt orättvist mot illrar överhuvudtaget. ALLA är inte likadana.

Det jag tycker är så enormt tråkigt med denna händelse är att ALLA illrar får en stämpel på sig. Jag tycker också att som förälder/vuxen är det ditt ansvar att se till att du har fått/skaffar korrekt information om djuret du skaffar och att du handskas/behandlar djuret på ett sätt som inte skadar någon. Det spelar ingen roll om det gäller kanin, marsvin, guldfiskar, råttor, whatever……..

Jag har en annan historia om blodtörstiga kaniner men den kan jag ta en annan gång. Det blir lite långt inlägg annars.

Anette

Oj, den historien har jag hört så otroligt många gånger förut. Fast då var det en hund som bitit barnet. Läs vilken (seriös) tidning som helst och det kommer snart att dyka upp ett fall när ett litet barn blivit sådär illa skadad av en hund.

Att ambulanskillen och sköterskan dömde ut alla andra illrar visar bara på hur förbannat korkade de är. Om de över huvud taget vill bli tagna på allvar så kan de ju först ta och fundera över hur många gånger det är hundar som attackerar barn (och vuxna).

Kläcka ur sig sån där skit utan att tänka efter är enbart tragiskt.

Och dessutom, om styvpappan lämnar barnet ensam med en iller som inte ens är tam ännu så är han ju mer än lovligt korkad. Det bevisar ju enbart hur lite han kunde om illrar.

Man kan ju inte dra alla illrar över en kam. Jag menar som sagt det där med hundar, vissa hundar blir utav någon anledning aggressiv och biter en människa, inte drar ju människor då alla hundar över en kam. (Okej det finns vissa hundraser som har ett visst rykte över sig) Men det är inte så svårt då att veta att bara för att en hund blivit aggressiv behöver inte alla hundar bli det.

Därför verkar det så konstigt att vissa människor kan tro då att alla illrar är farliga eller liknande, bara efter någon enstaka händelse.

Hur kommer det sig att om en iller biter någon så är alla illrar hemska, men om en hund eller katt attackerar ett barn så spelar det ingen roll eftersom alla andra hundar och katter självklart är snälla då? Mängder med fördommar bara.

Hehe, nu läste jag inte #26 innan jag skrev, Marri har ju redan sagt i stort sett samma sak =)

#26 & #27 Har oxå funderat på hur de kan komma sig att "folK" drar alla illrar över samma kamm.. Underligt egentligen men jag tror det handlar om mycket osäkerhet och framför allt okunskap.. Katter och hundar är det flesta så vana vid sedan barnsben en iller jag det är nått nytt nått okänt och då vet man inte hur man ska reagera utan går på förutfattade meningar som man hör nått om kankse..

#29 Det kan nog mycket väl stämma, dem som inte är "van" att se illrar vet inte hur dem ska reagera och vissa tycker säkert dem är lite läskiga. Men för det så kan man väl förstå att alla illrar inte är "farliga" eller vad man ska kalla det.

Så det kan antagligen bero också på okunskap som du säger. Dem flesta har ju en del kunskap om hundar och katter för det är betydligt vanligare husdjur. Illrar är kanske ett lite mer främmande djur i deras ögon. Fel ändå att ha sådana fördomar om dem.

Det förekommer faktiskt också hos hundar men då är det inte själva djuret hund, utan det är rasen folk har fördommar om. Kamphundar tex. Dem anser jag att folk har fördommar om.

Det beror på i vilka händer hunden hamnar. En Pitbull hos rätt ägare kan vara hur trevlig och snäll som helst!

Med illrar är det antagligen likadant, det beror mycket på ägaren hur den beter sig.

#30 "Det förekommer faktiskt också hos hundar men då är det inte själva djuret hund, utan det är rasen folk har fördommar om. Kamphundar tex. Dem anser jag att folk har fördommar om.

Det beror på i vilka händer hunden hamnar. En Pitbull hos rätt ägare kan vara hur trevlig och snäll som helst!

Med illrar är det antagligen likadant, det beror mycket på ägaren hur den beter sig."

Mycket bra skrivet!! Vi illerägare och "kamphundsägare" har faktiskt mycket gemensamt när det gäller fördomar!! För visst har vi båda blodtörstiga djur som försöker bita ihjäl första bästa unge dom ser!! Det handlar väldigt mycket om uppfostran!!

#24 mycket tragisk artikel!!! Kommer ihåg den där- eller har fått den berättad för mig ett flertal gånger… Jag tycker att man kan lägga hela ansvaret på föräldrarna! var för skaffar man en iller som inte är det minsta tam när man har en liten bebis?? Var för lämnar man en unge i bilen ensammen… Med en iller som inte är tam, och som styvpappan VISSTE kunde vara farlig för barnet (enligt hans egna kommentarer)… Jävla idioter säger jag bara!!! barn och djurförbud på dom!!

Jag skulle inte lämna Iris med mina syskon, men därimot Ronja. Hon är en ängel med alla… bara inte mot andra illrar ;) Iris vet jag bits, hon har bitit mig ett par gånger.

ja vad säger man. fördommar lär vi aldrig komma ifrån varken som hund eller iller ägare. tyvärr.

#24: Det du skrev om nu Anette har jag faktiskt aldrig hört talas om. Kan hända att det var 1996 och jag inte var så intresserad av illrar som jag är idag.

Men jag hade iller från det jag var 6år och fram till 10 år. Aldrig en gång att Micke bet mig. Jag kunde göra vad som helst med honom utan att han blev arg. =)

jag tycker faktiskt att folk är lite löjliga inför nya djur som de inte träffat på så mycket innan. min mamma och min syster och hennes son var hemma hos oss för kanske en vecka sen. först inleder de med "nemen oj är det illern som gör att det luktar så illa?" sen kommer Dior fram och luktar på deras fötter som han alltid gör och då ställer sig mamma och nästintill skriker "ta bort den, han tänker bita mig" så syrran sliter upp sin son och hoppar bort typ tre meter bara för att Dior nosade på dem. OMG, känns så löjligt..

Det lät ju lite onödigt att skrika så pass och hoppa. Det gör ju bara att dior tycker det är ännu mer intressant med fötter. =) hehe

haha, exakt ett sådant beteende får lilla Dior att tro att han är tre meter lång och en brunbjörn istället för en iller. hihi
De ökar på hans ego något fruktansvärt. Förstår vad skojigt att någon blir rädd för en när man är så mycket mindre;-)

jo fast han tror nog redan att han är en brunbjörn ;) han har ju redan visat svärfars hund vem det är som bestämmer. och våra katter också så klart *ler* men jag kan inte förstå varför folk har så många förutfattade meningar om illrar? spec när det gäller barn och illrar. för att citera min mamma "du kommer inte kunna skaffa barn om ni skall ha sånna där hemma". inte för att jag tänker skaffa barn än på många många år men jag tycker att det är ett sånt löjligt uttalande att göra om djur man inte vet ngt om.

Jag såg just bilden på din lilla tjej och hennes illris, Sååå söta ihop! Jag vill åxå ha döttrar och dom ska ju självklart va lika djur-galna som mamma då

Jag har en fundering runt djur och barn i allmänheten. Det är nämligen så att min sambo påstog att han har läst nån gång att om man har barn under 2 år ska man inte ha husdjur då det är stor risk att barnen blir allergisk.

Jag tycker det borde vara tvärtom, att barnen får bättre immunsystem  när denna vistas runt djur. Jag har ju alltid haft nästan djur i mitt liv och har inga allergiska besvär, detsamma för mina syskon.

Vad anser ni om detta?

Jag har åxå hört tvärt om! Att barn som "utsätts" för djur under uppväxten har lägre risk att bli allergiska mot dom sen. Men om barnet redan är känsligt mot djur ska man inte utsätta det för dem för då kan det bli astma av det.

Jag tänkte bara lägga in ett litet argument. Min iller skulle jag aldrig släppa och låta någons barn eller mina syskon leka med eftersom han har bitt så pass många människor. Men håller ja i smeagol då kan vem som helst få klappa honom. Men iallfall de som jag tänkte på om man nu tänker på en snäll iller (alltså inte min) Då skulle ja hellre låta barn leka med den än att ge dem en guld hamster! För de biter Verkligen hårt! Har haft hamster när sedan ja var liten. Och blir man biten av dem så gör de ont som satan och seddan blöder man garanterat!!

#0 Men hur är det om man har iller och blir gravid? Funkar iller verkligen ihop med spädbarn? De är ju trots allt rovdjur precis som katter. Jag skulle nog vara tveksam att ha både katt och bebis samtidigt.. (har bara haft katt, ingen iller än, är här för att läsa, fråga och lära mig). Däremot är jag övertygad om att lite större barn och iller kan gå hur bra som helst ihop. Men frågan återstår: Nyfödd+iller=bra? Jag vill varken välja bort iller eller barn.

#43 är man redan gravid så skulle jag avråda från att skaffa djur över huvudtaget förns barnet är fött och kommit upp lite i ålder. Sen så är du ju upp till var och en att ta ställning till hur man vill göra om man redan har iller och blir gravid… Det skulle till väldigt extrema former för att jag skulle släppa ifrån mig mina djur för att jag fått barn! jag måste ju ta ansvar för dom liv jag åtagit mig att ta hand om!

Ja, jag tänker ju mest på att om man har skaffat en iller och sedan blir gravid utan att det är planerat, då kan det bli lite knixigt… Men självklart ska man ta hand om de djur man har! Det är ju lika viktigt som att ta hand om sina barn eller andra i familjen. Jag undrar om det finns någon illerägare här på forumet som varit i en sådan här situation? Och ur löste det sig?

Ingen ifrågasätter om hund och spädbarn går ihop. Är inte hund också ett rovdjur?

Tror att man skall göra precis som när man har hund. Man låter illern/illrarna få hälsa på den nya lilla varelsen så att de inser att han/hon också tillhör familjen och inte är någon konkurrent.

Jomen det är väl ndå en viss skillnad i beteendet på hundar katter och illrar. Hundar har ju een annan slags respektn väldigt stark flockkänsla i och med att det naturliga för dem är att leva i flock. Katter har ju inte alls samma flockkänsla även om de tycker om och vet precis vilka deras familjemedlemmar är. Iller är ju inte heller något flockdjur, men trivs tillsammans med människor och andra djur ändå.

Skillnaden vad jag förstår är att den här jaktinstinkten inte väcks på samma sätt på en hund som på en katt. Det räcker ju att bara vifta lite med en tuss för att katten ska bli vild i ögonen och anfalla (tänker på knubbiga småbebisarmar som viftar). Jag har bara haft katt, har jag fel om det är lite samma sak med illern? Eller liknar de mer hundar i det avseendet. Det känns mer som att hundar har en annan slags respekt för sin människa för att den är flockledaren och då inte anfaller något som flcokledaren inte godkänt.

Förstår ni hur jag menar? Jag vill gärna läsa mer åsikter om detta.

Ronja skulle bara lägga sig och sova hos bebisen (hon var med småbarn hos förra ägaren, då gjorde hon så) Iris skulle nog pröva lite. men jag skulle inte ha barnet och illrarna i samma rum om jag inte hade full uppsikt hela tiden. och illrarna skule inte få sova i samma rum som bebisen.

Om man har både iller och barn så får man nog se till att ha ögonen öppna hela tiden och aldrig lämna dem ensamma i samma rum. iaf när barnet är jätte litet. Och om barnet skall sova så skall man ju självklart ha stängt in till det rummet som det sover i.

 Jag skulle nog aldrig kunna göra mig av med ett djur för att jag får barn, men om det däremot efter några år skulle visa sig att barnet skulle vara "dödligt" allergisk mot djuren så skulle man nog vara tvungen att prioritera om. Fast jag tror att man skulle försöka lösa det på ett bra sätt endå. För jag skulle aldrig vilja skiljas från mina djur.

Det finns ju andra djur som "råkat" ha ihjäl småbarn också, t.ex katter som gått och lagt sig i barnsängen när barnet legat o sovit och råkat kväva barnen för att de lagt sig på dem.

#47 iofs jag vet inte hur vuxna illrar beteer sig i det avseendet men illervalpar (iaf min) reagerar ungefär som katter när man dingla med leksaker framför ögonen på dem.

#47 Skulle låta tex en tax, drever, stövare, terriers, beagel retrivers, pudlar och spaniels träffa en nyfödd?

Det är inte så att just JAG inte tycker att djur och spädbarn passar ihop. Jag var bara mest nyfiken på vad ni andra har för tankar kring detta. Vissa är ju så att de aldrig skulle drömma om att ha djur och små barn under samma tak.

Jag tror nog att det beror ganska mycket på djuret man har hur mycket de ska få vara kring barnet, men som någon annan skrev här så måste man hålla ett vakande öga och aldrig lämna barnet och djuret tillsammans utan uppsikt.

När jag väl skaffar barn kommer jag att ha iller då det är ett djur som  jag aldrig vill leva utan.

Jag har varit gravid och haft iller. Skulle aldrig göra mig av med mina illrar på grund av det.
Nu blir minnet lite avtrubbat med åran. Men jag har i dagsläget Sanna här hemma som är 3 år precis. Hon fick inte vara i lag med illrarna helt förns hon kunde gå. Självklart träffades de när jag höll i dem. Och Kiara var genom god, så henne började hon vara ilag med. Sedan så fick hon träffa de andra allt eftersom. Nu har hon själv bestämt att Bella är hennes iller, och hon är sååå mån om henne. Bella är dessutom perfekt barniller. Hon är snäll men tar inte skit. Tar Sanna i för hårt då säger Bella ifrån, men utan att bita så det blöder. Helt perfekt alltså.

Fast Sanna har ju fått för sig att alla illrar är pussvänliga. Vilket de inte är. Och dessutom fått sig ett par rejäla törnar med fula ärr som belöning. men hon är inte rädd och jaf blåser så blir det bra:-)

Kanon att du berättar hur det fungerar med småbarn. =) Så får vi höra hur det kan vara i ett hem fullt med barn.

haha, fullt med barn:-)

Ja det är ju några stycken. =)

hehe, låter som om jag har ett halvt eller helt dagis här hemma ju.;-)
Fast det är klart, ett par stycken har det väl blivit. ;-)

hur många barn har du Åsa? *nyfiken*

ja du åsa hur många har du. =)

hmmm nyfiken fråga från en som då inte har barn: Likaväl som det finns iller matematik..finns det då barn matematik?  hihihihihi

hmm, en viss barnmattematik finns det också. Den brukar innebära att man slutar efter två. Men så var det inte här. 4 egna barn har jag och ett bonusbarn.

Puttar lite liv i den här tråden igen, då den var så fruktansvärt intressant! Jag har ju nu tänkt skaffa mig en iller, och jag har en dotter på 3 år, Hon har inte träffat illrar förr, men vi har haft kattunge och hund som tror han är valp (väldigt busig) Under hela hennes uppväxt, Och hon är väldigt duktig med djur, hon låter dom inte pusha omkring henne, men hon är heller inte dum med dom, ska inte bära dom och slita i diverse kroppsdelar, dessutom; om det är ett nytt djur så brukar hon i regel knappt klappa det tills pappa visat att det är okej, att djuret är snällt.. då kan hon försiktigt klappa det och kolla själv!

Innan jag läste den här tråden så började jag faktiskt komma på andra tankar om iller samtidigt som ett litet barn, Men ni har rätt.. Hundar och katter kan orsaka lika mkt eller bra mkt mer skada, även om man litar på dom.. litar på min hund till 110% men bara en sån sak som att han råkar springa omkull henne, bara där kan hon skada sig rätt rejält!

Visst, jag tror som många andra att det är svårt att ha riktigt lika mkt tillit till en iller som en hund, Men om man bara håller uppsikt tror jag det ska gå bra med iller+barn, Visst.. nått litet bit kan det ju bli, tom blod kan ju komma.. Och det vill jag ju förvisso inte utsätta henne för, men man kan inte skydda sina barn mot allt, och hon älskar ju djur minst lika mkt som mig, så hon lär inte alls vara ledsen över att vi skaffar en iller!

Tror jag har tappat tråden litegrann här och var.. Glömmer lite vad jag skrivit innan ibland :p

Summa summarum är iaf, Jag känner mig inte speciellt orolig längre för att ha iller och barn samtidigt, Jag är övertygad om att min dotter inte gör en iller nått som helst illa.. Och jag tror inte att hon ska råka illa ut heller, fullt övertygad kan man aldrig vara, inte med nått djur.. Men iller är inget ont djur i grunden! dom tycker om kel och närhet! så, jag tror det handlar om uppfostran till 90%..

JAg är öppen för diskussion och motargument! men jag vill inte ha några inlägg som deklarerar mig som dålig förälder! det betackar jag mig, och jag vet redan att jag är en sjuhelvetes pappa ;)

Ja någon predikan får du inte härifrån i alla fall :-)

Jag kan ju säga att Sanna (3 år) har fått sina bett. Hon har lite svårt min lilla gumma att förstå att alla inte är lika snälla liksom. Men hon har en egen iller. Bella. Henne bär och pussar hon på jämt. Och Bella blir liksom som gele i hennes famn. Så visst lite gulligt. Mindre gulligt när blodet rinner under ögat efter att hon pussat på låne illern här hemma. Som mamma visste inte var ansiktssäker. Men, men alla är som min Bella säger Sanna och pussar illern glatt. Vi tvättade rent såret. Pussade lite på det. Sedan gick hon och pussades med sin iller i stället ;-)

Inte så bra kort, men här är Sanna med sin iller.

jag har en känsla av att det beror på hur van illern är vid barn. när jag skulle introducera frithz till mina "bonusbarn" då fem och ett halvt och två och ett halvt, båda vana vid djur då de har/haft både råttor, katter och hundar, var det frithz som fick spunk och anföll som ett streck. har bara sett honom så ilsk mot katter och hundar. hade inte tjejen råkat få koftan emellan huden och tänderna hade hon blivit riktigt illa biten, så hon hade tur.

sen dess har jag förbjudit dem att umgås, de får bara klappa om jag håller i pälsen. barnens far tycker att de ska få hänga "så att de lär sig" men jag är fegare. vill inte att de ska få dåliga vibes av illrar i framtiden bara för att min inte kan uppföra sig.

#63 Vilket fint kort! :)

#64 Ja det är klart, men vid nån punkt måste man ju vänja illern vid barn och vice versa.. Fast man får väl ta det väldigt lugnt från början! Sen borde det ju vara enklare om den blir van som valp iaf.

han är tre och ett halvt nu (illern, vill säga) och jag planerar inte egna barn än på ett tag så jag väntar tills han inte finns mer. jag har ff inte kunnat lära honom att tv-bordet är föbjudet område så jag hyser inget vidare hopp om att kunna lära honom att barn inte ska tuggas sönder. =/

bortskämd liten fan är vad han är!

Jag tror också det är lättare att vänja dem som valpar faktiskt. Så jag hör till de uppfödare som ger barnfamiljer förtur på mina illrisar. Bara för att jag har så många ungar själv, och då vet jag att valpisarna redan har grunden när de flyttar hemmifrån. De har ju dessutom fått tillsägelser från mina barn här hemma om att man inte får bitas, vilket gör att de någonstans i bakhuvudet har det där med små människor säger också nej med sig i bagaget liksom.
Dessutom är det många uppfödare som inte vill sälja till barnfamiljer för de anser att barn och iller inte går ihop. Jag håller uppenbarligen inte med om det.

#66 Tur då att du inte har nått överhängande behov av att få honom barnvänlig :)

#67 Låter mkt vettigt tycker jag! Jag väljer att lyssna på dig ;)

#68: haha, låter trevligt att någon lyssnar på mig. Åtminstone vid den här tiden brukar det inte vara sååå många som gör det nämligen ;-)

#67
håller med fullständigt.

men som sagt, jag tror inte det skulle funka nu, tyvärr. annars hade det ju varit guld, jag tror det är bra för ungar att få lära sig ta ansvar för ett annat litet liv och också få så mkt tillbaka som ett husdjur ger.

när jag skaffar barn ska de definitivt få hänga med djur, men jag vill att ungarna ska vara "först på plan", gäller hund osv också (jag vill ha en grand danois!!).

Hehe, ja jag borde egentligen sova nu! Men sitter och pm'ar med förhoppningsvis min illers ägare ;) Så måste ju sitta och vänta på svar hela tiden..

#71. haha, ja det är inte lätt att sitta och vänta på svar. Man blir lite spänd då liksom, speciellt när det gäller något så viktigt som en eventuellt egen päls.
Hoppas det går som du vill. Och blir det som du vill räknar jag stenhårt med massor av info om h*n sedan och foton ;-)

Ja, precis.. :)

Jadu, tonvis av sånt blir det självklart!

Just nu tror jag det hänger 95% på det finansiella, det är lite knasig månad det här när det gäller pengar! men vi får se om jag lyckas lösa det!

Men det brukar ju ordna sig med det finansiella om man kan erbjuda ett bra hem. Det torde vara det viktigaste. Är det från en uppfödare så fråga om du inte får skjuta på betalningen och att ni skriver kontrakt på det.
Hoppas verkligen att det ordnar sig.

Jo, det är en uppfödare.. hon har annons här t.o.m.

Ja, det är klart.. Fast det är ju lite tråkigt att ha obetalda "räkningar" också, förvisso så är det värt det om man kan få sig en egen liten pälsbeklädd älskling :)

Men det är ju en del därtill också, dels köra 90mil för att hämta honom, inköp av mat/sand/leksaker och dyl, försäkring med mera! Ja du vet nog bättre än mig allt som behövs :)

#75: Ja det är en hel del som behövs. Har du inget av det hemma då? För i början kan man ju ta det allra nödvändigaste bara. Typ de grejer du räknat upp:-) Ja, plus en transportbur då:-)

Ja lite saker har jag ju, en del leksaker och dyl, samt en eller 2 kattlådor tror jag att jag har i källaren.. En transportbur har jag nog också nånstans.. Så lite har jag.. :)

Ja men dåså, då är det bara kattsanden, maten och en klotång, lite vetegroddolja och en iller som saknas ;-)
Försäkringen tar du månadsvis. Så då får du första dragningen i slutet av januari;-)

Jao, Och en del pengar! ;)

Snabb huvudräkning: Iller= 2500:- bensin 800:- mat/sand/klo/vete = 500? = Summa 3800:-

MKT pengar i december! eller mkt pengar alla månader, fast spec mitt bland alla julklappsinköp och dumma räkningar som dom av nån j***a anledning väljer att lägga i december :/ Förstår inte varför jag får nästan alla kvartalsräkningar då..

Fast försäkringen är väl bara på typ 5-600 nått?

Exakt5-600 ligger försäkringen på. Så det är ingen stor summa med bara en iller.
men jag håller med dig idiotiskt av alla jäkla företag att lägga alla stora räkningar i december. Dålig planering tycker jag ;-)