Idag samlade jag ihop alla till frukostmöte i köket. Solen sken in genom vardagsrumsfönstret där vi satt på golvet tillsammans. Framför mig på golvet står två små fluffmonster som mest verkar fokusera på den stora påsen från karamellkungen som husse hade framför sig. Tanken var att jag skulle avsätta 10 minuter då jag enbart talade om för dem hur mycket jag älskar dem. Efter ett par minuter sov det ena fluffmonstret platt på golvet framför mig.  Jag blev rörd till tårar och fortsatte att sprida mina öma ord av kärlek till det lilla fluffmonster som fortfarande orkade lyssna. Efter en stund så känndes det som att jag och det lilla fluffmonstret var klara. Jag lovade att alltid stanna hos henne oavsett vad som skulle hända och hon lovade att tillsvidare stanna hos mig tills hon klurat ut hur säkringen vid sovrumsföntret fungerar.