Skendräktig eller bara dominant :)
Jag har ingen erfarenhet av skendräktiga illrar, har bara hanar. Men det är ett vanligt beteende!

#1 okie, för annars har jag ju tyckt att Alma är så himla mild i sinnet och inte alls dominant… och detta är relativt nytt visst har de lekt och dratt i varandra men inte i denna utsträckningen att Alea blir rent lealös/passiv.

Får väl se hurlänge detta håller i.

huh, här är systeryster så skendräktig så det är löjligt. Eller, nu har hon övergått till valpande… valle har två kala fläckar i nacken efter hennes nogranna tvätt.

#2 Men hon kan fortfarande vara mild i sinnet oavsett om hon just nu behöver visa att det är hon som bestämmer. :)

Här hemma så leker bröderna fluff väldigt mkt och ganska hårdhänt med varandra. Ibland ser man hur den ena bara försöker sova medans den andra så fint försöker att bädda ner sin bror ngnannastanns ;)

Ligger tydligen i släkten det där just nu. Molly är så skendräktig så jag knuffar ut henne genom fönstret snart. Ser henne släpa runt på Lurvas som är dubbelt så stor som henne. Dessutom har hon bestämt att mina öron är hennes valpar. Så om jag sitter vid datorn springer hon raskt uppför ryggen på mig, tar ett stadigt tag i ena örat och HOPPAR ner från axeln på mig i ett försök att få med sig "valpen" hem. Det gör ont första gången, det gör ont andra gången, det gör så in i h-vete ont sjuttitredje gången så det är löjligt. På nätterna brukar jag få lägga en kudde över huvudet för att få ha öronen ifred. Hoppas det går över snart!!

#5 gratis piercingar! bara att tacka, och sätta i ett smycke

#5: Aaaajjjj! Det där var det värsta jag hört som någon iller bestämt sig för att ta som valp. Lider med dig. Öronen är känsliga saker, det gör riktigt ont med en iller där.

#5 Stackare! Öronen är nog inte konstruerade för bungyjump. Ska jag skicka plåster på posten? Det är döskallar på dem ;)

#5 okie… kanske därför Alma utvecklat en ohälsosam omtanke om mina öron… som sagt, jag har aldrig vart så ren i öronen som jag är nu…

Slitandet och släpandet fortsätter…. Alea har numera ett antal tydliga punkter i nacken, dvs bitmärken med underliggande blåmärken. Alea "skriker" om man tar henne i nackskinnet. Så fort hon flyttar sig så är alma där på ingen tid alls och hugger tag. Det spelar ingen roll om Alea är i min famn, alma gör sitt bästa för att slita henne ifrån mig.

De är rena rama dr jekyll och mr hyde. Alea är inte riktigt lika go längre som hon varit några dagar utan nu börjar hon bli yberbitchig igen…

Alma bits, och hon bits inte snällt och lekfullt, utan hon bits verkligen hejdundrandes. jag har flera snygga jack i underarmar och händer. hon blir rikstokig det är som om hon försöker gnaga av en ens arm eller något. Hoppas verkligen de här skendräktigheterna ger med sig snart….

För på alma verkar det ju satt sig i hjärnan och på alea på kroppen och hormonerna… för hon är ju tjock, medan alma är litet tjockare än innan men inte mkt. Men humören är ju verkligen åt fanders på bägge just nu.

Som det är nu så klappas det och gosas, men pussar är totalt uteslutet efter att jag fick en iller i näsan igen… inga namn nämnda. inga pussar förrän bägge är snälla igen.