Kalle och Triton har ju inte direkt gått hand i hand sedan dom træffades før førsta gången før ca 1,5 år sedan. I børjan var Triton måttligt førtjust i att matte delade sæng med en fræmmande (och hotande) alfahanne och beslutade sig vid otaliga tillfællen att førsøka jaga inkræktaren på flykt.
Kalle fick utstå ett rejælt bett i knævecket och otaliga bett i hænder/armarna. Snart lærde han sig att inte stræcka ner handen så fort Triton stællde sig mot hans ben och kollade vædjande med sina vattninga kræftøgon, och att han kanske inte borde ta upp honom direkt efter ett busryck før att ha alla leder i behåll.

Betten blev færre och færre- om det berodde på en snællare Triton eller en Kalle som lært sig læsa av och undvika vet jag inte- men gissar på det sitnæmnda..

Att leva ihop gjorde i vilket fall båda nervøsa- Kalle var rædd før att Triton skulle smyga sig på honom och tvært om..

Iaf- efter att ha bott vældigt tætt tillsammans i ett par månader har iaf en hel del hænt mellan dessa 2 gossar. Efter att Kalle blev ordentligt biten i handen nær han førsøkte skjutsa ut Triton ur badrummet så fick han nog. Han tog upp Triton och bet tillbaka i nackskinnet. Det blev ett pip och en ænnu mer førbannad iller. Men efter denna insident, som gav Kalle køtt på benen och tog ned Triton på jorden, så har dom fungerat vældigt bra ihop. Små løsa nafs under bus men inga mera bett! Enda lilla hæmndauktionen var på eftermiddagen då Kalle bitit tillbaka. Nær vi kom hem hittade vi pengar bredvid sængen och insåg då att Triton tagit sig friheten att gå upp på bordet och sno kalles plånbok før att rensa den och sedan gømma den under sængen ihop med alla plingbollarna :)

Nu har dom faktiskt minst ett "mys" om dagen som inefattar iller-ryggmassage som Triton bara aælskar!

Slutet gott allting gott.