ja, det är sant, den kan i värsta fall dö

gameover : Okej, ajdå..! Men tack för svaret… Varför blir dom sjuk isåfall..?
Detta är min första iller & har aldrig vare i kontakt med ett sådant djur förut eller känt någon som haft en… Så kan inte så mycket mer än vad jag lärt mig själv efter min Stumpa & läst fakta m.m.

Är det så att dom kan bli sjuk vill jag ju gärna avla henne & mellan vilka åldrar kan man avla med dom ..?

dom kan drabbas av anemi.

Hur länge har du haft henne?

Ja, visst verkar det kul med valpar, men det är nog inte så lätt.

Din hona kan dö, valparna kan dö. Ingen lätt grej.

Det kanske är bättre(min åsikt) om du väntar med att para din hona tills du lär dig mer om illrar och avel, för avel är ingen lätt grej. Du måste ha lärt känna din hona bra så att du vet när hon har ont och liksom.. märker sånna saker.

Får man fråga av vilken anledning du vill para din hona? :)

Man ska avla på dom när dom kommer i löp, och ifall du inte vet när dom kommer i löp så är det när deras könsorgan svullnar upp rejällt, går inte att missa. :*

Vill du para din hona så föreslår jag att du först läser igenom tråden "vill bli uppfödare" som ligger under "avel". Där står det lite om vilka risker man tar och vad man bör tänka på innan man tar en kull!

Jag puttar upp den tråden åt dig så du lättare kan hitta den!

En sak till, Tänk på att om du inte får din iller bitfri och att ni inte litar på varandra så kan du få mycket problem när du ska börja hantera valparna. honan kan se dig som ett hot …

Jag tycker verkligen att du ska fråga dig själv om du verkligen är mogen för att börja avla. Du har inte haft din iller så länge så vore det inte bättre att vänta lite och lära känna din iller bättre först?

Klistrar in vad som händer med en hona som ej kastrerars från ett annat inlägg:

en hona som löper för länge utan att bli parad kan få aplastisk anemi,etc. Om honan löper mer än tex en månad får hon höga halter av östrogen (som produceras under löp), denna höga halt minskar produktionen av röda å vita blodceller i benmärgen. Vilket ofta inte går att påverka sen.  Därför dör ca 50% av honorna av anemi (blodet koagulerar/stelnar inte), å de kan även få andra bakterieinfektioner (livmodersinflamatin,etc) eftersom de finns för få vita blodceller för att bekämpa dem.

Anemi är blodbrist.. Alltså din iller kan dö av blodbrist om hon inte blir parad.

Sotnosen90: Jag måste fråga dig, vet du något om din illers föräldrar? Lever de idag? Lever deras syskon eller har någon iller i dess närhet dött av någon genetisk sjukdom?

Det är sånt här du måste ta reda på först. Du kanske redan vet sånt? Innan man blir uppfödare så får man nog leka lite detektiv för att ta reda på om det finns någon sjukdom bakåt i ledet. Du bör titta på hur föräldrar och syskon ser ut i ansiktet. Nu är väl din iller albino (om jag inte minns fel). Då kan man inte se riskteckningarna på den eftersom den saknar färgpigmenten. Men titta på dess syskon, har de blaze eller panda-teckningar så bör du nog ta dig en funderare. Det är så att det finns anlag för dövhet i sådana riskteckningar.

Ta gärna kontakt med uppfödare här på forumet som har hållt på ett tag, jag ger dig några namnförslag. Hör deras historier, både goda och tråkiga. Fråga gärna vad detta har kostat dem, hur mycket de har "tjänat" på varje kull. Ibland går man faktiskt back. Det sägs att man bör ha en buffert på 10 000 kr ifall honan måste opereras akut.
Kontakta gäran: Johannah, Klarsferrets, Ferretgirl, ÅsaF, Cannaydia och Illernettan, de har tagit alltifrån många till ett par kullar. Jag har uppfattat dem som enormt hjälpsamma mot andra eventuella uppfödare. Det är alltid bra att ha någon som kan hjälpa en både dag och natt ifall något skulle hända.

Jag har själv haft iller i lite mer än 2 år, jag skulle inte ta någon kull nu. Jag känner inte att jag har tillräckligt med avelskunskaper för att göra det. Jag kanske skulle lyckas genom sunt förnuft, men det är inte en chansning jag skulle ta.

Hoppas du kan få lite hjälp från någon av dessa uppfödare.

Bra skrivet Nettan! Att avla på illrar är dessvärre inte så enkelt som att göra det på råttor eller möss….det kostar otroligt mycket om man vill göra det seriöst, samtidigt så riskerar man sin honas liv…hon har ca 50% att klara en parninga samt förlossning! Värt att tänka på….och har man ingen stamtavl på sin päls bör man nog vänta med att ta en kull just på den, och börja leta efter en avleiller med bra och välkänd bakgrund….man kanske får vänta ett år eller två, men desstå mer tid får man på sig att lära sig mer om hur det går till….att uppfostra en busig valp är jobbigt…att uppfostra uppemot 10 hel galna valpar är ett helvete! Tänk på att valpen du har nu, har blivit hanterad av människor innan den kom till dig, och har på så vis blivit "lugnare"…valparna har ingen hanterat..du blir den första…och det är ingen enkel match! Har själv bara haft iller i 4 år, och jag skulle aldrig drömma om att ta en kull nu…kanske om en  5 år? Men jag vet med mig att även m jag kan upfostra en bitig iller, kan jag inte hantera 5 st samtidigt…och sen har jag som student inte pengarna till det heller ….men det är jag..Kankse är jag lite feg, ;)

Men som nettan säger, påbörja lite detektiv arbete och ta reda på så mycket du kan om din lilla sötnos! Och försök ta kontakt med lite uppfödare, och skaffa dig en mentor, för det behövs…! lycka till!

Mycket bra skrivet nettan. Det där med och avla är inte något jag skulle våga mig på helt ny i gemet. Visserligen har jag bara hanar så jag har väl den lätta biten egentligen.

Först funderade jag på avel. Men jag har ett kontrakt där jag inte får avla så då tänker jag hålla det. Även om mina illrar är fina och har stamtavla.

Som de skriver ovan åk och hälsa på någon uppfödare och försök och läs på så mycket det går. Vänta hellre tills du känner dig mogen än och förhasta dig.

Som sägs ovan oxå så har ju honor dött i år pga att de blivit parade. Och det är inte billigt om det händer något och det går illa. En uppfödare fick börja stödmata riktigt tidigt och det är inte heller billigt med 5 valpar i några veckor.

#3 håller med där. man bör känna siin hona och djuret iller väl…=)

Apropå stödmatning (#11), kan jag tillägga att, blir man av någon orsak tvungen att stödmata, då vill det till att man är fler som kan hjälpas åt. En valp som diar, gör det dygnet runt, det kan vara mindre än en timme (första tiden) mellan tillfällena dom diar, och dessa tider ska man efterlikna, när man handmatar. Kan lova att man inte orkar det ensam! /Ammi

#13 ja du och carola hade väl en hektisk tid när ni stödmatade Kotetsu? Vill minnas att jag såg er på forumet de mest konstiga tider, och att ni aldrig verkade sova?

#13: det går faktiskt ensam också. Jag stödmatade en valp i nästan tre veckor. Kommer du ihåg det?
Och det var den enda mat den fick. Nu försvårar det livet något visserligen. Men det går. Men det är bara att käka piller så man inte sover. ;-)
Varannan timme är mycket drygt och inget jag önskar någon.

men Åsa…det borde ju vara en lätt match för dig? Du sover ju aldrig! hihihi

haha, jodå jag brukar sova en sväng på morgonen, om inte någon ringer mig just då eller ungarna behöver mig ;-)

med andra ord hinner du inte sova på morgonen heller ,)

haha, nej oftast inte. ;-)

ojojoj…du får komma och vila upp dig hos mig Åsa…för här sovs det ska du veta! Jag tävlar med pälsarna om vem som sover mest…och det är ett nära race ;)

haha, då skulle ni bli tokiga på mig då med andra ord. ;-)

ja…men det finns mycket du kan göra medans jag sussar sött…städa tvätta damma..hihihih nu e jag taskig ;) Men du skulle nog må bra av ett par timmars sömn nån gång då och då!

#13 Ja, vi gick omkring som zombies här hemma. Men det gick ju vägen :-)

#14 Tänkte skriva en parentes…med undantag för Åsa, som verkar kunna vara vaken dygnet runt. :-) Du måste försöka få lite mer sömn! Du får komma till oss på ön oxå.

/Ammi

#23: haha, ja det är som du säger. Inget att rekomendera. Bara det att få dem att överleva med stödmatning är en stor konst. Svårt som sjutton då de lätt får ner maten på fel ställe. Nämligen ner i lungorna. Och då dör de ju ändå.
Att sedan hålla sig vaken vid alla dessa mål är en ännu större bedrift. Så du och Carola gjorde ett underbart jobb med grabben.
Att komma till ön skulle inte vara helt fel. Så snart jag fixat pass och spruor på alla så ska du se att jag kommer. Jag och Veronika skulle ju dit och äta vårat livs dyraste pizza ju. hihi

#24 Hörrurudu, hit behövs inga pass…fast vaccinationerna är bra att fixa ;-) och då kan man ta ut passet samtidigt. Pizzan väntar, fast reskostnaden får ni inte lägga enbart på pizzan…så lite billigare blir den *S*

#25: haha, ja jusst ja, fel ö- hihi
Men dyr pizza blir det i alla fall. För resan över var inte billig. Och så sa du faktiskt att vi skulle komma över för attäta pizza. det kan Veronica intyga. hihi
Så då blidde det en fruktansvärt dyr Pizza. Men tänk så mycket skoj vi kan ha sedan.

#26 Ok, vi får planera vidare över PM. Kul ska vi ha, iaf och renpizza ska vi äta! /Ammi

haha, japp vi planerar över pm. Låter bra det. ;-)

Nån kanske ska berätta om alternativen istället? Kan ju va så att sotnosengo är så ny att det bara kommit fram två alternativ.Parning eller sjukdom…..bara en tanke….

Kastrering, p-spruta, parning med kastrerad hane…

#29, ja precis, jag tror att du (sotnosen90) kanske missuppfattat alternativen lite.. känns viktigt att du kollar upp det så det inte går illa! Kan ingen som kan lite mer om de olika alternativen förklara hur det ligger till? Aiia ska kastreras så jag är inte så insatt i de övriga alternativen :P

#29 Du har så rätt i ditt påpekande!

Sotnosen90: Du har nyligen skaffat din första iller. Jag vill råda dig att kastrera din illertjej. Detta för att du ska ha en möjlighet, att lära dig känna din iller och vad det innebär att ha iller som sällskapsdjur.

Ge dig själv tid att ha roligt tillsammans med din iller. Om några år när du har fått mer erfarenhet av illrar, kan du skaffa dig en ny illerhona som är speciellt utvald för att vara avelshona.

P-spruta ser jag inte som ett alternativ, då dessa kan ge mycket biverkningar (bl.a. canser). Det är dessutom en tillfällig lösning, som i sämsta fall räcker några månader och sedan går honan i brunst igen.

En steriliserad hane är svårt att hitta och risken är stor att honan brunstar om efter 4-6 veckor igen. Även detta är en tillfällig lösning och det finns misstankar om att det kan ge biverkningar (bl.a. canser).

pussa pälsen och lek med henne! /Ammi

Men Ammi, nu måste du förklara för mig vart du fått de uppgifterna från att en kastrerad/steriliserad hane kan ge en hona canser. För nu är jag helt vilsen.

#32 Lite skillnad är det väl mellan "kan ge en hona canser" och

det jag faktiskt har skrivit "misstankar om att det kan ge biverkningar (bl.a. canser)."

Om jag minns rätt så läste jag det i en tråd här inne. /Ammi

#33: Okej, jag omformulerar frågan lite;-)
Har du den blekaste aning om hur det kommer sig att det misstänks kunna ge canser?
Eller om någon annan har den tråden någonstans i erat bakuhuvud.
Jag sitter bara och funderar på hur i hela himlens namn det ska kunna ge damen canser om man använder en kastrerad hane.
hmm, vi måste klura på det här Ammi :-)

#34 Var får du Kastrerad/okastrerad hane ifrån???? Iaf. inte från det jag skrivit.

En tänkbar orsak, skulle kanske kunna vara om honan återkommer i brunst vid flera tillfällen med kort tidsmarginal. Att östrogenet då skulle kunna ha inverkan.

/Ammi

Ammi - Det hade varit intressant att få läsa mer om den här teorin att om man använder en steriliserad hane skulle ev honan kunna drabbas av canser.

Tror du att du kan leta fram en länk eller dylikt?

#35; Men snälla Ammi. Du förstod ju vad jag menade eller hur? Det var ju med tanke på vad du skrev i #31: Och visst, det ska stå steriliserad inte kastrerad. Dock bordedet ju inte ha någon betydlese om illerhanen är kastrerad eller steriliserad. Borde ju inverka det samma om hanen har driften kvar trotts kastrationen.
Men nu var det inte det diskusionen gälde.
Jag var helt enkelt nyfiken på vart du hade hört det, och då frågade jag. Istället för att svara mig så märker du ord, när jag vet att du förstår hur jag menade.

I vilket fall som helst låter det ju som i just det här fallet, är kanske inte avel det rätta!!?? bara min egna åsikt!

Illern lär ju löpa fler gånger… och är man ändå inte redo att avla och det är ens första iller, så varför inte sterilisera???

Det kan ju bli en riktigt kostsam historia, speciellt om något går fel! Plus all tid och kunskap man måste ha för att klara av det…

Jag menar… det finns ju redan så många "duktiga" uppfödare och en hel del omplaceringsillrar, att det kanske inte behöver bli fler!?

Jaja…. hoppas det löser sig! Det finns ju många som är kunninga inom avel här som kan bistå med information! Tyvärr är jag själv lite av en nybörjare när det gäller illrar… Min första iller skaffade jag dock redan 1995 men när hon dog 1999. dröjde det ända till 2005 då jag skaffade vår lilla Bonzo!!! Därför jag väntade berodde mycket på att jag ville ha mer "kött på benen" innan jag skaffade en ny + att jag ville känna att det fungerade rent ekonomisk också + att jag hade en "stabil" hemmiljö att erbjuda en iller. Nu ångrar jag inte en sekund att jag väntade. Det var värt varje sekund! Och är det något jag fortfarande känner mig osäker på, vet jag idag var jag ska vända mig om råd! Och det är inte till en sunkig lite zoo-affär där de inte vet något om illrar!!  /Lina