har opererat en gång, binjuretumör, valde operation för att det är en relativt okomplicerad procedur och albin inte var speciellt gammal, när han sedan fick tillbaka cancern valde vi att medicinera tills han själv sa ifrån, jag vet innerst inne att han mådde bra in i det sista och var väldigt nöjd med sin tillvaro, han hade fortfarande livsgnistan, jag tror att man som djurägare märker när ens älskling tappar den,

Har ju bilbo nu som ätit medicin i 3 år, han är lite kinkig när han ska få den men annars är det inga problem. Han verkar väldigt tillfreds med hur han har det och han verkar må bra, jag tror att han själv kommer bestämma när det är dags o han inte orkar mer. Men det är en svår situation man ställs inför när man måste ta beslutet och det kan vara en väldigt tunn gräns mellan vad djuret själv vill och man man själv vill göra..

Paris(killen på bilden) är fullt frisk så frågorna har inget med honom att göra.

För mig oavsett djurslag så måste man skilja på vad man själv vill och vad som är nödvändigt för djurets bästa. När ett djur är sjukt/skadat och/eller lider så måste man tänka på djuret och inte bli självisk.

Som djurägare har man SKYLDIGHETEN både gentemot djuret och enligt lag att avsluta djurets lidande.

Medicinering KAN vara en lösning, sålänge medicineringen ger som resultat att djuret kan leva normal och utan lidande så är det helt ok för mig. Men när medicinen slutar verka så är det dags att avliva om det inte finns en chans att djuret ska kunna leva vidare utan lidande. Kanske med operation eller med annan medicinering.

Kan ta ett reellt exempel.

En kvinna har en hund som hon haft de senaste 9 åren, han är en schäfer och under det senaste året har hans bakben blivit sämre och sämre. Han kan inte gå normalt utan bakdelen svajar oerhört och ibland går han omkull. Han har också exem som ger honom en oerhörd klåda och detta leder till att han gnager av päls och gnager hål på huden. Han får medicin mot kliandet som tidigare hjälpt men sedan ett par månader tillbaka så har de inte hjälpt. Han får också smärtstillande eftersom det är smärtsamt för honom att gå i trappor och resa/lägga sig.

För mig är det inte ett värdigt liv, och att behålla hunden i det fallet är bara själviskt. Samma oavsett om det är en iller, en häst eller elefant. Hunden ifråga avlivades förra veckan och har inte längre ont av sina åkommor. som dels var genetiska och dels bestod av matallergier och det faktum att hans kropp börjat stänga av sakta men säkert.

Hur vet man då att ett djur lider? det är så svårt att veta, men om djuret reagerar med smärta så är det en tydlig signal, operation kan hjälpa men man måste nog titta på individen.

Vår gamle hund, en 17 årig schäfer/greyhoundkorsning avlivades för några år sedan. Vi åkte in på en hälsokontroll (som vi gjort sedan hon var 6 år) och visst hunden började se dåligt och började bli senil, men hon klarade sig ändå bra ibland häände olyckor inne för att hon glömde kissa ute i trädgården. Men hon hade ändå ett bra liv och var aktiv med den yngre hunden vi hade i familjen. Men vetrinären sa att det kanske vore dags att ta bort henne. och vi förstod inte varför först. men så såg mamma att han kände henne i ljumske/magtrakten och när vetrinären gick ut ur rummet så kände hon själv. en knuta i storlek med ett hönsägg fanns där i buken på henne så hon hade cancer. Så vi beslöt att ta bort henne direkt. Kanske hade hon vart bra i flera månader till men vi ville inte att hon skulle bli sämre. Hon har haft ett långt och bra liv så det var dags för henne att gå vidare.

Man måste se till individen och bortse från vad man själv vill och bara tänka på djurets liv och dess värdighet.