har samma problem som du, jag har inga nära vänner, bara korta vännförhållanden som dör ut. massa ytliga bekanta. tror inte på de här med äkta vänner riktigt. Killar är lättare att ha som kompisar. inte lika mycket skit med dem, så länge de inte blir kär i en. jag har alltid haft pojkvän som substitut för kompisar. men de e inte bra de heller, för när de tar slut så står man där utan någon. I den sitsen är jag just nu. men vänner är svåra att hitta, iaf sånna som verkligen finns för en.

ja det får väll bli du och jag då hihi inte på det sättet..

det stämmer att det är mycket bättre med killkompisar dom snackar oftast inte en masa skit!!

å en kilkompis kan man umgås med lite när som helst, å ringa när som helst. tjejer måste man underhålla mer, annars försvinner de.

har du msn? kan vi roa varandra, haha

jepp det är debbydebby@tjohoo.se

Hej hopp! Låter som om jag oxå passar in i eran lilla grupp :P :) Har inte heller så mycke vänner då jag tröttnat och valt att ha hellre några få riktiga vänner än att ha MASSA som man inte kan lita på…

 min msn är mariamalmgren@hotmail.com om ¨ni vill ha en gruppmedlem till att tjöta med :)

Jag är nog ox´å en passande gruppmedlem! jag har haft en del väner som jag har förlorat…det ger mig kännslan av att det är mitt fel..att hon/han inte tycker ommig och att jag gjorde något fel..därför är jag mer känslig nu å så:p jag kan bli "orolig" om nån inte skirver till mig på msn osv…:S..men nog har det blivit bättre. ett "Hej" på msn kan rädda min dag:D

den som vill heja på mig kan göra det på Flower.YinniZ@hotmail.com=)

haha, jag har inte haft några riktiga tjejkompisar sen i femman på mellanstadiet ()

hade då ett par "bästa kompisar" som hade börjat frysa ut en kompis som jag lärde känna när jag var 2 år, så gick över på denne kompisens sida för att stötta henne, sen började typ alla röka (jag vägrade) så då stod jag där utan kompisar (?)

speciellt i högstadiet, rökte man inte så hade man ingen att vara med förutom killarna, å killarna hängde jag ju bara med på rasterna å lektionerna, aldrig utanför skolan…

sen träffade jag då zige i mitten av ettan på gymnasiet, vi var tillsammans 11 månader, och sen dess har vi varit bästa kompisar -oskiljaktiga!

Thessan_87@hotmail.com

härligt med sådanna vänner! jag har min bäste vän och vi har hållt ihop sedan vi var 3 år…eller.jag var 3…hon 5:p sen har jag många "halvkompisar" men ingen  mer riktigt närasom jag litear på till 100%

jag passar nog in i den här gruppen med. har en riktigt bra kompis, två som jag litar på rätt så mycket och en drös som man är "vänner" med men man vet att man inte kan anförto ett piss till..

Jag umås också helldre med killar.
Har mer utbyte av killar.
De är inget onödigt skitsnack.

Jag är så himmla glad att jag träffade dig och din syster Debby för ni är underbara.
Inget jävla skit snack och du/ni är raka på sak. Inga om och inga men. Utan de ni tycker säger ni och står för.

Tycker om dig massor stumpelumpan :)

tycker mycket om om dig med puss eme

Bra tråd. Jag har några få nära vänner och konstigt nog (efter nian) så var det inte någon i min klass som jag har som kompis nu. Det var en kompis ifrån paralell nian som stannade kvar. Har oxå en kompis nu som har svikit mig lite.

Ni får gärna heja om ni vill: Dark_green_eyes@msn.com

Hej!! Tycker oxå jag passar in med er på tråden…Saknar de vänskapsbanden som fanns under skoltiden då man verkligen var nära vänner ialf under en tid…Många vänner som flyttar och de som jag umgås med är mest arbetskamrater som jag inte alltid har så himla mkt gemensamt med plus min kille & hans kompisar (jättetrevliga datanördar)…Har ej msn ännu men ska väl skaffa nu när det finns en anledning

hehe

tror jag… 

men något som jag tycker är supertrevligt är illerpromanaderna som har börjat att arrangeras 1 g/mån här i stan. Superkul!! Perfekt…

Oftast brukar venskapen hålla i 20 år sa min pappa ;) då kan man lite på nån, men men ska ändå alltid vara på sin vakt. i min ålder är det tyvärr ganskla vanligt den typen av relation med sin kompis :( så jag är ganska van nu (förstå mig rätt) Alla är inte dumma, men jag har väldigt många kompisar istället för få trogna!

Jag kanske inte passar in riktigt i eran liga då. Jag har vänner som verkligen ställer upp i vått och torrt. Sådana som man kan låta bli att prata med i ett år, och som ändå finns för en liksom.
Sedan har jag de jag pratar med dagligen (nästan) och en massa underbara kompisar jag lärt känna härifrån.
Men man kan faktiskt ha många vänner. Och bästa sättet att få en vän är att vara en. Jag försöker gå efter det så gott jag kan.

Jag arbetar med människor hela dagarna så ibland så vill jag bara vara.. Tycker det är lite jobbigt ibland att jobba heltid se efter iller & hemmet samt och träna..Tiden räcker liksom inte till, jag har inte så mkt tid som jag vill. Även fast man har en bästa vän, haft sedan skoltiden så för mig är det ok att man inte hörs på ett tag men hon blir helt hysterisk men hör ändå inte av sig..Men verkar tycka att bollen ligger hos mig sånt där förstår jag mig inte på… Om man är förtvivlad att man tappat kontakten varför inte ta luren och slå en plig?

Jag har inte ens hunnit tänka på det eftersom jag har pluggat intensivt och haft fullt upp med mig själv… så kan det vara ibland..

Jag kan känna igen det där LeeLoo. Har också en vän som för tillfället är skitsur på mig och knappt verkar vilja umgås med mig bara för att jag inte ORKADE umgås eller sms:a jättemycket när jag var sjuk i ca 5 veckor för ett tag sen. Har dessutom massor att hinna och orka med, bekymmer över ekonomin mm mm. Träffar henne dagligen på mitt jobb annars så det blev liksom lite för mycket där ett tag när jag inte mådde bra.

Däremot så har jag en allra bästa vän sedan gymnasietiden (fast jag lärde först känna henne när vi gick i tredje klass) som det kan ta ett par år mellan gångerna vi hör av varandra och ändå så blir ingen sur för det. För min del är det så RIKTIGA VÄNNER fungerar!

Får väl se hur det löser sig med den andra vännen, jag kan inte utplåna hela mitt sätt att leva och vara bara för att inte hon ska tjura… Ändå så anser jag att jag är hennes vän, försöker ställa upp när jag kan och om jag kan.

tizzan-tyson@hotmail.com om någon känner för de

#19

Åh, en tråd för mig känner jag.

Har inga vänner alls känns det som. Eller jo, men en sitter i england, lever  där med familj och henne träffar man ju inte ofta då av naturliga skäl. Sedan har jag en annan kompis ett par mil härifrån men vi träffas itne heller ofta då hon har fullt upp med sitt liv och jag sitter här.

 Till saken hör att jag har vissa problem med livet, men de "vänner" jag träffat på senare år anser att jag skall vara drivande i vänskapen och det fungerar inte så.

Den bästa vänskapen är när man inte har krav på sig att ställa upp, umgås och vara trevlig utan att det kommer naturligt.

Det här med och hitta riktiga vänner är inte lätt. Oftast har man många ytliga vänner men väldigt få som man kan berätta vad som helst för utan att det sprids vidare.

har man väl funnit en sån vän, håll då hårt i den vänskapen.

Jag har många vänner. Min bästa vän som jag känt sen 12års ålder, vi håller alltid ihop. Hon bor i Örebro, jag här på Åland. Vi umgås inte ofta, men har man problem så vet vi att det bara är att ringa. Vi ställer alltid upp för varandra hon och jag. Fast vi bor flera timmars resa emellan.

Sen har jag många andra vänner från förr som jag fortfarade har kontakt med. Det känns jätte bra att bara kunna ringa om man vil hitta på något någon gång.

Men mest umgås jag med mina killkompisar. Jag trivs bäst då, dom snackar inte skit, dom gör roliga saker och gillar en för den man är och inte för hur man ser ut. Det är så skönt att vara med dom.

Jag har den inställningen att ställer man upp för varandra så håller sig vänskapen i.