Min andra iller Ted var en riktig ensamvarg han trivdes inte med andra illrar utan trivdes bäst när han fick vara ensam då kunde han vara kung. När Fiona kom kunde han tycka de var kul att leka med henne några minuter sen ville han vara ensam igen.

Fiona å andra sidan skulle nog inte överleva som ensamiller, hon skulle i alla fall inte vara lycklig. När Ted gick bort tappade hon i vikt ville inte leka och åt dåligt ända tills hennes nya kompis anlände då började hon åter leva upp igen.

Så enl min erfarenhet är det väldigt inviduellt om en iller vill vara ensam eller ha kompisar.

Tror det är en ganska svår fråga att svara generelt på. Jag har haft två katter som verkligen inte mådde bra av att behöva dela lägenhet med andra katter. Men det beror nog mycket på uppfostran och säkerheten hos djuret. Det kan ju vara så att dom helt enkelt inte kommer överens och då är det kanske bättre att ha bara en.

Men jag tror ändå att i dom flesta fall att djur, i detta fall illrar, mår bäst tillsammans med en eller flera kompisar. Då kan man leka alla tider på dygnet, dom blir ju ändå lämnade en stor del på dygnet och för många är ju inte dom få timmarna mellan jobb och sängen tillräckligt för en liten päls och då är det ju bra och kunna leka med en kompis.

Det är oerhört individuellt skulle jag vilja säga. Mina erfarenheter är ju främst med katt och häst.

Min hankatt kan leva med andra katter men han blir osocial och vill sällan eller aldrig kela med någon, men lever han som ensam katt så mår han som bäst, är kelen och verkligen trivs i sin vardag. Men det verkar vara så att alla katterna efter den honkatten som är mamma (1a kullen 3 ungar 2 överlevande som lever idag, 2a kullen alla 3 döda, 3e kullen blev bara 2 ungar som än idag är levande) Alla katterna är looners, de gillar att vara själva Är de för tätt inpå andra katter blir det liv i luckan, iaf mellan honkatterna, hanarna tar det hela med litet bättre ro.

Hästar går till 98% ihop med andra hästar, vi har en häst i stallet som inte kan gå med de andra då hon attackerar och beter sig oerhört illa. Går hon själv i egen hage så uppför hon sig nåttsånär normalt. Min egna kan gå själv men han blir stressad och nedstämd, tappar vikt och mår dåligt, blir trilsk i humöret och börjar bete sig illa. Men så fort han har kompisar igen så blir han sitt eget glada uppfostrade jag igen.

tror det är samma med illrar, vissa trivs i flock, andra kvittar det, och vissa klarar det inte alls.

Alla mina illrar har tytt sig till någon annan iller. De flesta kommer överrens med de övriga (även om det inte gått så bra den första tiden) men Funny är inte så förtjust i fler illrar än Bus och Norpan.

Det märks tydligt att de uppskattar varandra. De sover och leker ihop.

Jag tycker att det är fel att säga att djur som tama mår bäst med någon av samma sort. Vi har hundar och hästar, som från början är flockdjur. Men vi har även katter och iller som från början är solitära djur. Svårt att dra alla dessa 4 vitt skiljda exempel över samma kam ;)

Man finner undantag överallt, det finns hundar som inte trivs med andra hundar, och det finns illrar som mår dåligt av att vara ensamma. Jag tycker att man får se till djurets behov och agera utefter det. Mina illrar har tytt sig till varandra, de blir oroliga om den andre försvinner ex. Många illrar trivs ju med andra illrar, och de kan leka med varandra och finna trygghet i varandra så jag skulle, om den iller jag har går ihop med andra, skaffa en kompis av just den anledningen.

Ne jag tror absolut inte att ALLA tamdjur behöver någon av samma sort, bara de flesta.
Har haft ett antal akuthemskatter som kommit till mej just pga att de inte kommit överrens med de andra katterna de bott med.
Vet även en katt som en blev tvungen att avliva pga att den katten som var först i hemmet psykade henne så mkt så hon blev ett nervvrak. så nej det är inte alltid rätt för alla djur att bo med en av samma sort.

Berit hade levt som ensam iller i flera år när timon och zebben kom och jag ser henne som lycklig åren före men att se deras relation var fantastiskt. inge bråk bara sova med varrandra på direkten:)
Däremot Mio gubben han kunde inte vara med de andra hela tiden då det funkade super ibland, de lekte osv sen rätt va de va så var det slagsmål på lvi o död nästan.

Timon och Zebben var oskiljbara om den ena skulle göra något så skulle också den andra, så om den ena skulle spöa på Mio så skulle även den andra, äta tillsammans, sova tillsammans.

Så ja det är högst individuellt.

Jag har 8 illrar, dom 7 går jätte bra samman, det är bara Electra/Ellie som inte gillar dom andra illrarna och har aldig gjort. Skulle jag köpa iller idag för första gången, så skulle jag deffenitivt köpa 2 st. Även om jag kanske inte köper dom samtidigt och från samma kull, så skulle jag ändå köpa 2 inom dom första par månaderna. Illrarna mår nog bäst av att ha kompisar som är samma ras, vist det kan funka både med en kise eller hund också. Men jag tycker att det är det samma som om vi satte ihop 2 barn från olika delar av världen och skulle be dom leka och förstå varandra.

#7 fast barn fårn olika delar av världen tror itne jag på, läser barnpsykologi och två barn säg en från afrika och en från kina så skulle de kunna leka och lära känna varandra utan större problem.

Däremot två vuxna en kines o en afrikan skulle ha svårare att komma överens. Så din liknelse håller inte helt o hållet ^^ Men jag förstår vart du ville komma :D

två rovdjur förstår varandra bättre än ett rovdjur och ett bytesdjur. om man då tänker katt och iller, de har många gemensamma nämnare.

Jag skulle jätte gärna vilja ha 2 illrar, säkert fler. Men som nybliven illerägare tror jag att det är lättare om man börjar med en. Jag tänker iaf endast skaffa en iller när jag ska köpa min första, till och börja med, sedan kommer det säkert fler.

Vi tog två omplaceringar som alltid vart med varann som första illrar, ena gillar mest illrar men kan komma och klänga på mig och den andra gillar mest min sambo men tycker om andra illern..