Jag hade två katter när jag skaffade iller och jag lät dom under uppsikt sköta sej själva och göra upp vem som bestämmer. Det händer ännu att den stora katten sätter illern på plats när hon blir för framfrusig och biter katten. Men dom får göra upp om det själva.

helt rätt…

Det viktigaste är nog att ha nått som katten kommer undan på där illern inte kommer upp och tvärtom. Så de kan söka skydd om den andre blir för på.

Jag försökte hålla katten borta från dom först. Var med och tog upp katten om dom gick mot anfall.. Men katten var ju så jävla nyfiken och kunde inte hållasig där i från. Så efter några nyp i nosen blev dom till slut vana vid varandra.. Nu ligger katten någon dec ifrån och kollar på när dom äter och så.. hahaha..

Så dom sköter det där själva helt enkelt! Bara låta dom vara.. Men låt katten ha ett högt ställe att "rymma" till som inte illrarna kommer åt

Va bra :)

Låt naturen ha sin gång bara :)

Jag Jag låter dom alltid sköta det själva..katter kan alltid hoppa en våning högre upp då någon blir för närgången…=)

Aldrig haft problem även om jag haft kattungekullar hemma. Min Gizmo växte upp med en iller som bästis då han var liten. Han lärde sej var man kunde ordna sej en skön hängmatta att sova i om sånt inte fanns ..=)

Räcker det?

Vilken underbar bild!

#7: Gud så söt. =))

hittade en gammal bild på gordon och hans förra flickvän alva =)

Hihi, mina illrar piskar katternas rumpor när de börjar bråka :P Det slutar ALLTID med att katterna hoppar upp på fönsterbrädet och illern går segrande ur striden :)

När vi skaffade Ludde så var vi lite fundersamma över hur han skulle gå ihop med Whisky (som ännu inte är vuxen). Första kvällen var Whisky ganska rädd med samtidigt jättenyfiken, så fort Ludde kom i närheten av henne flög hon upp på en stol eller på bordet men där satt hon sen och bevakade varje steg han tog. Stegvis försvann hennes rädsla och två dagar senare hade hon fått en ny kompis :)