Nu har jag och iller tjejen Hulda flyttat till mormor och morfar (problem hemma, därav flytten). Hulda och jag fick ett eget stort rum (på minst 25 kvm) med badrum, dush och kakel ugn. Super mysigt. Hulda bor på Toaletten tills jag iller säkrat ordentligt och tagit bort det som Hulda skulle tycka var intressant. (vaser på låga höjder osv). Men det jag inte la märke till var hålet som var precis bredvid kakel ugnen. Jag lät henne springa löst medan jag satt och pluggade och höll koll på henne så att hon inte rev i några papper men sedan hörde jag henne inte efter 2 minuter. Konstigt tyckte jag och jag letade tills jag hittade hålet. Det var precis i hennes höjd och precis vid ingången var det som ett stup på 40 cm. Alltså ett hål rakt ner och sedan ett väldigt stort utrymme in under golvet. Där satt jag. Först tänkte jag att det var ju bara att plocka ut henne men sedan när jag insåg att hon då krypit in under golvet blev jag liv rädd. Jag grät av räddsla och hämtade godis och lockade på henne. Jag satt med fick lampan i nästan en halvtimme innan hon dök upp vid hålet igen, jag nådde henne inte utan kunde bara känna hur hon nosade på mig men försvann sedan in under govet igen. Morfar som är fd. arkitekt hade byggt detta hus och visste var hon kunde ha gått och var det tog stopp, bara som en nöd lösning men efter ännu en halvtimme kom hon fram igen. Jag ville verkligen få tag på henne nu eftersom att hon inte kunnde ta sig upp ur hålet själv. Jag fick tag på henne, kanske inte på det bekvämaste sättet men jag fick upp henne. Aldeles dammig var hon, skakade och luktade kalk. Så hon fick mycket friskt vatten och jag kollade ögon och nos så att det inte vastnat dam eller liknande. Nu har jag sköljt av henne med svalt vatten och satt henne i säkerhet. Vi ska bygga för hålet så att inget mer kan hända. Man måste nog mista någon för att förstå hur mycket man älskar denne.