Nej, störst är inte alltid bäst men det verkar vara på "modet" att ha stora illrar.

En sak som jag tycker är viktigt är att om man har en liten hona inte para denna med den största hanen.

Jag har haft mittemellanhanar, som legat mellan 1,2-1,5 kilo, och dessa tycker jag har vart perfekta och känts proportionerliga. Så mycket större och fetare än detta känns nästan lite groteskt… hehhee.

Sen har jag varit semestervakt åt några flugviktare till hanar, men inte har de varit mindre illrar för det, de har vart minst lika normala.

Ju strörre destå slöare, är nog min syn… lite generaliserat såklart.

Något som känns viktigt att komma ihåg är också att tänka på ålder och tillstånd på den som vägs. Är det en juniorhane som upplever sin första vinter och är okastrerad. Ja då väger den hanen mer än vad den kommer göra längre fram när den kastreras. Första vintern är de alltid tjockast, och de får vara det tycker jag. Det går dock itne att utvärdera då om det är en stor iller eller liten.
Även en flugviktare i vågens bemärkning kan vara en stor iller. Så allt hänger inte på vågen.

Personligen anser jag liksom trådskaparen att man får kolla till hur extriören är på varje individ och att sedan se hur de mår efter hur de är. Och även ta med i beräkningarna om de är okastrerade eller inte.
En stor iller är fint om den är stor på rätt sätt. En fet iller är aldrig fint. En liten iller är fin om den är liten på rätt sätt. En mager iller är aldrig fint. Allt handlar om individerna anser jag personligen.

#2: Min herre är rätt stor, men det är hans första vinter så han får vara det. Men han är tyvärr ingen som läst din generalisering. Försöker visa honom den nu så han fattar att han kan lugna ner sig ett hekto eller fem. ;-)
Han läser för fullt här och säger att han har papper på att han får vara överaktiv, han bor ju här :-)

jag är helt enig med dig Jossan! Har själv startar en liknande tråd på ett annat forum. Fokus verkar ligga helt och hållet på vad vågen visar.

Själv har jag 3 exempel. Ludde och stitch väger ungefär lika: 1700g

men de ser helt olika ut i kroppen. Stitch är smal över nacken, och har en ordentligt fet buk. Päronformad minst sagt, och ser allt annat än sund ut. Ludde, på samma vikt har en långkropp, mycket välmusklad, och proportionerligt byggd, med endast ett tunt lager underhudsfett.

Sedan har vi avanti, med en vikt på 3 kg. Ingen som såg honom skulle kunna påstå att han ser osund, eller överviktig ut. Han har en perfekt kropp i mina ögon, och består i princip enbart utav muskler. Och eftersom muskler väger mer än fett, är hans vikt egetligen inget konstigt.

Som sagt, fokus verkaar ligga mycket på vikten, men vikten säger ju inget alls om HUR illern är stor. Att någon säger "min hane väger 1900g" säger mig ingenting. Jag vill veta på vilket sätt illern är stor, vad det är som utgör hans vikt helt enkelt. Är det muskler eller bara fett? elelr är det en sund kombination av båda?

Övervikt hos ille rär precis lika skadligt som hons människan, och kan leda till allt från hjärtsvikt till diabetes, att ha en stor och tjock ille rär definitivt inget man bör sträva åt. Hittills tycke rjag tat det läggs på tok för lite vikt vid en illers kroppsbyggnad när det kommer till selektering utav avelsdjur. Vilket jag tror kommer att ha en negativ inverkan på illrarnas hälsa i det långa loppet

Har du inga bra jämförelsebilder på Stitch och Ludde i den vikt dom är nu. Så man får se skillnaden Sarae!?

#5 hmm ska se om jag kan plocka fram kameran senare!

Satt precis och tankte pa det igar kvall!
Nisse ar en liten skit. Vagde ca 1200g i hostas och har inte lagt pa sig sa mycket sedan dess. Skulle gissa pa att han vager ca 1500g eller nat sant nu med det extra vinterfettet. Eftersom han ar min forsta hane sa har jag varit ganska orolig att han inte vaxer som han ska nar folk kommer och visar bilder pa sina smallfeta killar pa 2-3 kilon. Hans bror och pappa ar ocksa stora herrar, langa och rejalt muskliga. Men snokade runt pa diverse sidor och forum och insag att Nisse nog ar ratt normal. Visst ar han smal, men det ar val inte sa konstigt med tanke pa tempot han haller hela tiden, och han har ju fortfarande rejalt med muskler, aven om han inte ar lika biffig som far och bror sin.

Tror ocksa att ju storre iller, desto latare och "gosigare" iller. Lotta ar smallfet nu over vintern (vetrinaren skrattade nagot om att det sag ut som hon svalt en fotboll) och hon ror inte garna pa sig i onodan. Nisse daremot for fram som en raket fram till jul, sen la han pa sig lite vintervikt och har saktat ner lite i jamforelse med hur han var for en manad sedan.

Visst ar det otroligt mysigt med stora illrar, men jag tror nog att deras "gosighet" mer har att gora med att de inte orkar fara runt som vettvillingar hela tiden. Tycker mig se ett monster i annonserna om hanar ocksa; de stora ar lata gosmonster, och de slanka ar busiga och pahittiga. Haller vi kanske pa att avla fram feta soffpotatisar?

Hear hear.

I o m att jag är väl en av dom första att ha en riktigt rejält stor hane (Buddha) så tycker jag att det är tråkigt om folk bara är ute efter en stor hane och tittar på vikten då. Min hane har ända från början varit stor på alla sätt, och han är alltså stor på alla sett , han har stort huvud, stora fötter (rena rama 47orna), grov benstomme osv. Och han har aldrig varit fet, han är rejält muskulös. Han är alltså stor på alla sätt och absolut ingen soffpotatis trots att han han har ett milt temperament.

Jag har också två hanar till som nog kan räknas i klassen "stora", men till skillnad från Buddha (som alltså har dom här runda, buffliga musklerna som en bodybuilder) så har en av som andra hanarna långa, seniga muskler och han är lång och slank.

Jag har förståelse för att man tycker att det är mysigt med stora illrar (vilket det ju faktiskt är), men jag hoppas att folk inser att det finns en skillnad på stor och fet. 

Stor är OK, men då bör illern bara stor på alla sätt = proportionerligt stor och alla delar är stora.

Fetma är nog en hälsorisk precis som hos människor, tror jag. Faktiskt så finns det teorier om att det kanske inte är så mycket torrfoder vs rå foder eller hur mycket kolhydrater som illern får i sig  som ökar risken för sjukdomar såsom insulinom, utan det är fetma och brist på motion som är den stora riskfaktorn.