Kan funka, kan sluta med en död iller.

#1 det hoppas jag inte. Har du någon hund själv? isf har du tips på vad jag ska tänka på?

Jag hade hund en period. Det funkade bra, hunden försökte dock äta upp illrarnas mat så jag fick dela av lägeheten. Jag skulle inte lämna hund och iller ensamma. Jag har sett resultatet av vad en normalt sett illervan hund kan göra (inte min). Det var en död iller.

#3 okej då är det lite att tänka på om man inte vill att ens iller ska gå samma öde som en död iller

Här leker korven med min mammas Jack Russel :)

Jag är ansvarig ägare till den dödade illern. Hon dödades av en hund som levt ihop med illrar i flera år utan problem. Hon levde dessutom ihop dagligen med denna hona och en hane med i över två månader innan hunden dödade henne. Illern ifråga vet jag till hundraprocent att hon inte bitit hunden eller på något annat sätt varit elak.
Men olyckan var framme ändå. Och jag kommer aldrig mer att utsätta mina illrar för detta.

#5 det fick mig att le :) tänk vad roligt illrar kan ha med hundar och vise värsa.. :)

#6 beklagar verkligen att det gick som det gjorde, måste kännas hämskt. Förstår dig verkligen. måste få fråga tror du att det skulle fungera om man Aldrig lämnar hunden och illen utan uppsikt?
Jag är ju mer eller mindre alltid hemma och är inte jag hemma är min sambo hemma och är ingen av oss hemma är inte hunden det heller.
Menar jag vill inte köpa en iller och riskera att den kommer mista livet.

#8 Märta och Korven fick aldrig vara ensamna.

Min hund och min iller leker jättebra ihop!

Dock så måste jag faktiskt säga att nu när jag börja förstå djuret som ras lite mer så är det skillnad på att ha hund och katt och hund och iller ihop, även om jag har alla 3 sorterna.

Vi har väldigt bra pli på våran hund, det innebär att hon "får" Inte leka hårdhänt med våra katter/iller. Jag brukar ta tag i henne om hon springer inne överhuvudtaget då hon ofta blir uppjagad och försöker att inte tillåta lek i den mån att hon blir exalterad.

Från illerns sida kräver jag en del med, tex e jag inte hård men säger till om han biter i fötterna vilket han typ aldrig gör utan mer gjorde när han var valp. Han lekt mer hårt med henne än viceversa och jag kom på att även om hon tålde mycket så kan man aldrig veta det till hundra procent. Han hängde tag i hennes läppar ibland och då skrek hon jättehögt för hon ville ju inte göra något för hon vet att det är fel. Och eftersom vi brukar ta i nackskinnet när Alwyn gör fel och skrika gällt kopplade han på något sätt hennes gnällande med vårt skällande och det har liksom lagt sig.

Men även om hunden jagar katterna kan dom hoppa undan medan en iller är markbunden och är mer på hundens territorium och då kan det gå fel. Dom är nog ihop ca 8 timmar/dygn. På nätterna får kattern och illern extratummet,badrummet och köket och vi har storarummet och sovrummet till oss och hunden så hon verkligen ska få sova ifred. Är vi inte hemma brukar vi ha Alwyn i extrarummet bara, kan bli max 4-5 timmar någon gång i veckan och då sover han oftast jättebra själv under den tiden.

Sen så är bästa tiden att släppa ihop dom automatiskt på morgonen efter frukosten då dom äter separat för att alltid undvika slagsmål där även om jag inte är det minsta rädd men ändå vill undvika det,utifallatt. Samma på eftermiddagen efter långpromenaden då hon är tömd på energi, men då gäller det att inte illern vill leka för mycke för då kan hunden va tjurig och isåfall brukar vi busa med honom först så dom alltid är på samma nivå om man säger, det tror jag är väldigt viktigt.

Du kan självklart ha iller och hund, men det krävs regel åt båda hållen, och du bör nog ha i åtanke att dom kan komma undan i form av bur, och även kunna skilja dom halva dygnstiden iaf, för att låta dom varva ner lite. Blev väldigt mycket nu men ville förklara så utförligt som möjligt.

Lycka till!

#0> Vad är det för ras du har? Är det minsta jaktlust i din hund skulle jag passa mig tror jag.

Min familj har spetshundraser och draghundar och alla dessa är helt besatta i att äta upp min aillrar trots att de vet att det är mina älsklingar och att de inte får. Tyvärr är deras instinkt för starka för att jag någonsin skulle våga mig på att ha en spets/draghund med iller. De kan vara hur väluppfostrade som helst och endast träffas under uppsikt, men instinkten är så stark att om någon oväntat händer (iller blir rädd, sprätter iväg eller liknande) så skulle nog dessa typer av hundar inte kunna hålla sig utan gå på instikt.

Tyvärr tror jag det är så med extremt många hundar. Om jag mot förmodan skulle våga emd någon hund så skulle jag ha illern först och hunden som valp med illern. Men jag skulle nog alltid vara lite rädd. Detta är anledningen att jag som tok-hundmänniska och illerälskare inte haft hund de senste 10 åren då jag haft iller. Vågar helt enkelt inte testa, för vad händer om man misslyckas. Med lite tur blir illern "bara" lite skadad, men antagligen dör den av en hundattack. Tråkigt men sant. men som sagt, det finns ju hundar som bevisat motsatsen, och till dessa säger jag bara grattis!

#0: Jag hade hund och iller i flera år. Hundarna var av rasen schäfer (inte den rasen på hunden som bet ihjäl illern dock) och det var aldrig några problem när vi var med.

#10 super bra information du gav mig, det är mycket att tänka på både med hund och som det verkar iller med. Vi kommer ha bur och självklar kommer köket fungera som illerplats, dit är inte hunden välkommen.

#11 Jag har schäfer, Han gillar att smyga på djur som är mindre än han själv, men har aldrig visat tendens att vilja göra illa dem, bara skrämmas. Det är just pga missöden som jag hör mig för nu om vad jag bör tänka på och hur det har fungerat för andra som har iller och hund. Jag vill inte att ett djur ska gå död till ödes pga oförsiktigthet och för lite kunnande om just två olika arter som ska föras samman.

#12 Det är schäfer jag har, hans stam är skyddshund alla hans slektingar är skyddshundar så därför måste jag tänka noga på vad jag än gör och vilket djur jag än köper.

#13: Tycker det är suveränt att du gör sådan efterforskningar innan. Det behövs verkligen.

#13> Precis… Grejen är ju den att nästan alla hundar reagerar rätt extremt på illerdoft och illrar när de känner doften första gången. Vilken hund, jaktgalen eller ej, älskar inte att jaga mink tex om de råkar hitta en mink i ett stenröse. Det är så extremt instinktivt de reagerar.

Som illerägare får du ofta hundar efter dig eller hundar som morrar åt en på stan, och det bara för att du svagt svagt luktar iller. Ja menar, jag luktar verklgein inte iller, men tydligen sätter det sig tillräckligt med doft på mig för att främmande hundar ska bli helt vilda bara av min doft. Husse fattar oftast ingenting om varför deras "snälla" hund reagerar som den gör. Säger jag att jag har iller då blir de förvånade och säger ofta "men min hund brukar aldrig reagera med jaktinstinkter på andra djur, den är ju tex jättesnäll mot tam-kaniner" osv osv… Men som sagt, detta är ju helt främmande hundar, så det är bara en generalisering över hur de flesta hundar reagerar, jakthundar eller inte. Med lite övning kanske även dessa hundar går att göra "illersäkra"… :-)

#14 Ja det behövs det var så jag kände :)

#15 okej det låter spännande men samtidigt lite läskigt:)
Man får hoppas på det bästa med andra ord och hoppas att just ens egen hund är snäll och gillar illrar :S

#13, tyvärr skulle jag nog säga att när jag läste ditt inlägg där om att din hund "inte vill döda dom bara skrämmas" lät lite oroväckande. Asså en hund känner inte skillnad på någon form av gräns, får den lov att "skrämmas" kommer detta snabbt att vidarutvecklas om en nytt djur kommer in och hunden inte är van vilket säkerligen kommer innebära att att hunden biter ihjäl/skadar illern. Hundar kan ju inte rätt eller fel, och som våra större hundar är dom omedvetna om sin storlek och förstår inte att dom kan skada även om det bara är på lek.

Tycker det är toppen att du gör efterforskningar iaf :) Vi skaffade våra 2 katter först, sen hund och när hon var 7 månader kom illern. Hon var ändå relativt ung men sen har hon som sagt antagligen minsta möjliga jaktinstinkt då jag har med henne i stallet och ville ha en psykiskt stark hund men ändå ingen jaktlust, där har du ju också något "negativt" emot dig men om du ger utlopp för den energin på andra sätt behöver det inte bli så att den tar överhanden, om hunden är väldresserad innan, då är det viktiga bara att den får jaga eller valla o får ut sina drifter när den vet att det är tillåtet om du förstår vad jag menar.

Men klura vidare jag hjälper gärna till o svara på frågor för jag vet exakt hur du känner ville sååå gärna ha en ille och hund men var osäker och fick läsa mycket om raser i hundväg och om iller och sen fråga massa människor om hur man bäst sammanför dom. Sen behöver man sunt förnuft med :)

#17 Alltså när han skrämms så smyger han på som fåglar sen när de flyger iväg står han och tittar på dem, av en jägare hörde jag att det var för att hunden min gillade saker som var högt upp och särskilt saker som flyger..  han smyger ibland på kattungen men å andrasidan är ju kattungen med på det.. de två är oskiljaktiga när vi ska åka hem vill katten med eller så vill hunden stanna :D

det med suntförnusft är nog det som driver mig till att ex fråga i forum och kolla på internetsajter för att få mer fakta och kött på benen.
Efter vad som hände idag har min hund bevisat för mig att vi säkert är redo för en iller, frågan är bara om illern är redo för oss :D

Alwyn var ju även van från första början vid våran hund, och våran hund har haft iller hemma sen han va 8 veckor. Så sånt kankse också kan spela roll.

Det var en tid som illrarna och hunden lekte hejvilt här hemma. Hunden tog tag i dom runt huvudet och bar omkring på dom….lol. Han va den bästa lekfarbrorn som fanns. Men nu har hans intresse svalnat, han vill mest hälsa och slicka och inte leka lika mycket. Tror det är viktigt att se till djurens signaler och hur dom mår. Om min hund visar att han just nu inte e lika intresserad av dom så kan en olycka vara framma om jag låter illrarna fresta på hans tålamod tex.

#19 helt sant det du säger, men det är ju så med alla djur

# 18,19.. Ja precis, om hunden verkar tycka illrar är okej kan du ju försöka hitta en hundvan iller för en ung iller brukar ju annars snabbt acceptera då alla unga djur ju är lekfulla och det underlättar ju alltid stor del :)

Är hunden dessutom kattvan är det nog till stor fördel också, tänk bara på att illern inte kan komma undan hunden lika lätt som katterna det är väl den ända skillnaden egentligen. Bara djuren har gränser själva och hålls åtskilda då och då tex när du sover/inte är hemma tror jag säkert att dom kommer ha stort utbyte av varandra :) Gör som dom andra sa och se hur din hund reagerar om du kan få hälsa på hos någon med iller så han åtminstone känner igen lukt osv. :)

Så här har jag tänkt, om jag nu köper iller vilket jag troligt vis kommer göra snart, så kommer den få bo i hela huset, men kommer ha mat och sovplats i köket då det är varmt och tryggt där. Hunden får inte vara i köket. Sen kommer den självklart att få springa lös som en katt och aldrig att hunden kommer få springa efter den eller så.. Jag kommer ha dem under uppsikt hela tiden så gott det går ska anstränga mig på den punkten. illern kommer få följa med mig ofta när jag ska åka någonstans dock inte till affärer å på platser där djur inte får vistas.

illern kommer att bli som ennu en familjemedlem.

hur tycker ni det låter?

#21 tack för tipset ska verkligen försöka få komma till någon som har iller så han kan få träffa och se hur det är och då får ju jag även se om han misstycker.